De två, båda i 20-årsåldern, hade gett sig ut tidigt på morgonen för att bestiga Sveriges högsta berg. Men något gick fel, männen störtade och blev hängande i repen.
–De har ramlat ned för en klippvägg i samband med att förankringen i fjällväggen har släppt, säger Erik Johansson, vakthavande befäl på Norrbottenspolisen.
En av männen kunde larma polisen och några timmar senare nådde fjällräddningen fram. En polishelikopter vinschade sedan upp de skadade och flög dem till sjukhuset i Kiruna.
–Det jag hört från läkaren är att det är allvarliga skador men att de är kontaktbara.
Klätterolyckor i svenska fjällen är relativt ovanliga, enligt Anders Morell, fjällräddare och aktiv inom förebyggande säkerhetsarbete i Kirunafjällen.
–De olyckor som är i fjällen är oftast de som vill göra en kort bestigning av Kebnekaise och till exempel rutschar på snöfälten, säger han.
Förra sommaren omkom två personer i ett finskt replag som klättrade på Kebnekaise. De båda träffades av ett nedfallande klippblock.
–Det är inget man kan förutse, det ligger i sportens risker, säger Morell.
Några viktiga skillnader jämfört med vanlig klippklättring:
Vädret är ett helt annat än på låglandet. I fjällen kan det även under sommartid fall snö på hög höjd.
Man kan behöva passera glaciärer på väg upp mot klippan.
Klipporna är ofta lösare än i låglandets granitklippor och oftast mycket höga.
Fast utrustning (bultar och firningsfästen) saknas ofta eller är av bristande kvalitet.
Källa: Fjällsäkerhetsrådet (TT)
