"Våra liv är mer värda än deras vinster", står det på en banderoll. Den hade kunnat vara upphängd på vilket möte som helst bland Frankrikes halvdussin vänsterpartier. Men under den här banderollen sitter Olivier Besancenot - omtyckt av tiotals miljoner fransmän. Eller av 60 procent, enligt opinionsinstituten.
Den unge mannen har lite hamsterrunda kinder, är i regel klädd i en fantasilös T-shirt och blåjeans. Han liknar vilken Monsieur Dupont som helst i Paris tunnelbana. Trots det - eller just därför - är Olivier Besancenot en vandrande atombomb i den franska politiken.
Han leder ett litet parti i extremvänstern, la Ligue Communiste Révolutionnaire, LCR. I Frankrike har det länge funnits en handfull liknande partier: små grupper med övervintrade entusiaster från maj 1968. I regel harvar de röster någonstans under fyraprocentstrecket. När det inte är 0,4 procent.
Förnyar genren
Men med Olivier Besancenot är det annorlunda. Han har förnyat genren utan att ge avkall på vare sig revolutionära drömmar eller ideologier. Finanskrisens kaskad av skandaler ger dessutom de revolutionära tankarna ännu mer medvind.
-Vi vill ersätta de olika privata bankerna med en enda statlig bankmyndighet som har monopol på rätten att låna ut pengar, sade Olivier Besancenot i en intervju till Europe1 häromdagen.
Che Guevara är hans förebild, mer än Leo Trotskij. Olivier Besancenot betraktar sig som en revolutionär av modernt snitt. Pragmatisk. Gärna revolution, men först en rejäl lönehöjning.
-Den enda gången som arbetarna lyckades driva igenom en lönehöjning på 30 procent var efter maj 1968. Den sociala turbulensen var mycket effektivare än alla olika vänsterregeringar tillsammans, slår Olivier Besancenot fast, utan att ge sig in i krångliga resonemang om inflation och devalveringar.
Framstår som sympatisk
Allt fler fransmän tycks nu vara benägna att hålla med honom. Den klassiska regeringsvänstern har ägnat de senaste åren åt att varva valförluster med inbördeskrig. Senast i december då presidentkandidaten Ségolène Royal, med en handfull rösters marginal, misslyckades med att ta över ledningen i socialistpartiet. Ségolène Royal kom i veckan ut med en bok där hon inte sparade på gallan över den nya socialistledningen.
I motsats till de grälen, liksom till de ofta 20-30 år äldre yrkespolitikerna, framstår Olivier Besancenot som sympatisk. Han arbetar fortfarande deltid som brevbärare (i president Nicolas Sarkozys burgna hemkommun Neuilly). På det tjänar han knappt 12000 kronor i månaden. Han kör en krasslig Peugot106.
Det är ovanligt i ett land där varje fackföreningsledare körs runt i limousin med privatchaufför. Olivier Besancenots personliga popularitet riskerar däremot överstiga det parti som i morgon ska se dagen. Men revolutionen är redan på marsch inom det anrika partiet.
Internationalen får ofta konkurrens av musik från någon av de rapmusiker som ingår i ledarens vänkrets. Möjligen saknar Olivier Besancenot, i likhet med sina rap- och RnB-vänner, ett genuint intresse för feminism. Men i fransk politik är inte det något som uppmärksammas mycket.
Påstås ha stöd av 16 procent
I morgon blir det dammiga LCR ett nytt vänsterparti. Arbetsnamnet var ännu igår NPA, Nya Antikapitalistiska Partiet. Kongressen inleddes i torsdags och avslutas i morgon.
Redan nu påstår opinionsinstituten att hans, ännu inte existerande, parti har stöd av runt 16 procent av väljarna. Det är ett stöd som kan ta formen av en dolkstöt i ryggen på den klassiska regeringsvänstern. Det är i alla fall vad många hoppas till höger.
-Vi ska göra för er med Besancenot vad ni gjorde med Le Pen åt oss, sa president Nicolas Sarkozy till socialistpartiets ledare, François Hollande, förra sommaren - i planet på väg hem från Mellanöstern, enligt tidningen Libération.
I klartext innebär det: Under 1980-talet hällde vänstern olja på elden och gav extremhögerns ledare Jean-Marie Le Pen bränsle. Det splittrade i sin tur den klassiska regeringshögern under årtionden, då den inte kunde enas om hur den skulle förhålla sig till extremhögern.
Utan att jämföra äpplen och päron så står idag den franska regeringsvänstern inför ett liknande problem. Antingen vänder de en stor del av sin möjliga väljarkår ryggen - eller också börjar de att buda över ett parti som rätt och slätt vill förbjuda företag att avskeda anställda. Då riskerar socialisterna att mista sin trovärdighet bland partiets mittväljare.
Retar vänstern
Samtidigt är Frankrike ett land där i princip varje revolt eller protestvåg vinner runt 70 procent av landsmännens sympati. Och på sistone har president Nicolas Sarkozy gjort flera utspel mot Olivier Besancenots kamrater. Det får extremvänstern att framstå som regeringshögerns verkliga motståndare. Vilket naturligtvis gör den traditionella mjukvänstern rasande.
Speciellt som socialisterna håller på att förlora stödet bland de väljare som är mest utsatta i den nya krisen. Det vill säga bland dem som kan identifiera sig med en frånskild pappa på 34 år som tjänar knappt 12000 kronor och tvingas pressa ytterligare några mil ur sin gamla Peugeot.
