Finanskrisen gör att det blir större utslag än normalt på de politiska opinionsmätningarna. Det alternativ som framstår som det tryggaste får en extra skjuts. Men hamnar ett parti fel straffar det sig också extra, som för de svenska Socialdemokraterna efter AMF-skandalen.
När den norske statsministern Jens Stoltenberg i fredags hade en pressfrukost inför kongressen som ska rulla i fyra dagar, med Gro Harlem Brundtlands 70-årsdag på måndag som avslutningssalut, var det bara en fråga som journalisterna var intresserade av.
Hade regeringen lyckats tvinga finansmannen Kjell Inge Røkke att dra tillbaka försäljningen av fem av sina företag till Aker Solutions, eller hade han lyckats dra Stoltenberg vid näsan?
För att förstå varför affären väckt sådant uppseende måste vi tillbaka till 1996. Då fick Kjell Inge Røkke kontrollen över Aker, som var ett av Norges äldsta och största varvs- och verkstadsföretag. Fiskaren från Molde hade tjänat sina första miljoner på att dra upp den torskliknande fisken pollock utanför Alaskas kust, därefter investerat dem i fastighetsprojekt i Florida och sedan gett sig på olika norska företag med stinna kassor som Helly Hansen.
Fartyg och oljeplattformar
Efter att ha fått kontrollen över Aker gav han sig på konkurrenten Kværner och fusionerade de två företagen. Bägge tillverkade fartyg och oljeplattformar. Røkke samlade varven i en del, Aker Yards, och offshoreverksamheten i det som nu kallas Aker Solutions.
För två år sedan såg Kjell Inge Røkke att det gick mot sämre tider. Han sålde Aker Yards till koreanska STX. Den norska regeringen var orolig för att det samma skulle ske med Aker Solutions.
Under åren som gått hade Kjell Inge Røkkes image ändrats från börshaj till industribyggare. Ett dussin tidigare ministrar och fackföreningsledare satt i styrelserna i hans företag. LO tryckte på av rädsla för att jobben skulle försvinna till utlandet.
När Røkke kontaktade regeringen gick den därför snabbt med på att satsa sex miljarder kronor genom att gå in som delägare i Aker Solutions. Ett holdingbolag etablerades, Aker Holding, där Røkke placerade sina aktier i Aker Solutions. Staten gick in med 30 procent av aktierna i Aker Holding och svenska Saab och Investor gick in med tio procent.
I ett aktieägaravtal som skrevs trodde staten att den fått ett avgörande inflytande över vad som skulle ske i Aker Solutions.
Men den 2 april i år visade det sig att Kjell Inge Røkke sålt aktier i fem av sina andra företag till ett dotterföretag i Aker Solutions för två miljarder kronor, utan att frågan ens togs upp på bolagsstämman i Aker Holding.
De fem företagen hade dessutom ett lånebehov på fem miljarder kronor som också vältrades över på Aker Solutions.
Den norska näringsministern Sylvia Brustad reagerade skarpt och krävde att handeln skulle dras tillbaka, eller behandlas på bolagsstämma i Aker Holding, där staten kunde utnyttja sin vetorätt.
Men Røkke satte hårt mot hårt. Han hävdar att affären är juridiskt korrekt genomförd.
Jens Stoltenberg gav under sitt tal till kongressen i går finansakrobater på Manhattan skulden för finanskrisen. Trots intensiva förhandlingar kunde han emellertid inte hänvisa till någon lösning i konflikten med Røkke och nämnde inte affären med ett ord.
- Finanskrisen skapades av girighet och överdriven tilltro till marknadens förmåga. Nu behöver vi aktiv politisk styrning och satsningar på gemenskapen för att komma ut ur krisen, sa Jens Stoltenberg.
Det som troligen blir lösningen är att priset på de fem företagen justeras något. Samtidigt med Stoltenbergs tal meddelade Aker Solutions att en internationell investeringsbank ska gå igenom transaktionerna.
Frågan om det är marknaden eller politikerna som styr kunde inte illustreras tydligare.
