Joe Bidens avhopp som presidentkandidat har hastigt förvandlat honom till en ”lam anka” i Vita huset. Intresset för honom som president har avtagit, trots att han har nästan ett halvår kvar av sin mandatperiod som avslutas i januari nästa år.
Det betyder dock inte att republikanerna och Donald Trump låter honom undkomma. Trump kräver Bidens omedelbara avgång även som president och beskriver honom som ”den sämsta presidenten i USA:s historia”.
Och det är just det som nu drabbar Joe Biden när Israels premiärminister Benjamin Netanyahu så tydligt negligerar honom.
Men att hantera inhemsk kritik är betydligt enklare än att marginaliseras på den internationella arenan. Och det är just det som nu drabbar Joe Biden när Israels premiärminister Benjamin Netanyahu så tydligt negligerar honom.
I det politiska vakuum som uppstått i USA agerar Netanyahu utan att bry sig om Bidens eventuella invändningar. Att Biden fick israelisk förhandsinformation om de planerade anfallen betyder inte att hans åsikter beaktades.
Netanyahu var i förra veckan i USA och talade inför kongressen i Washington. Besöket skedde på hans eget initiativ och republikanerna sade ja till att han fick tala, medan demokraterna mer motvilligt gav klartecken. Många demokrater uteblev och bland dem fanns den förra demokratiska talmannen i representanthuset Nancy Pelosi.
Men det mest uppseendeväckande var avsaknaden av Kamala Harris på podiet bakom Netanyahu. Vicepresidenten är formellt ordförande i senaten och borde i detta sammanhang ha suttit vid sidan av den republikanske talmannen i representanthuset Mike Johnson. Nu satt istället en ställföreträdande på Harris plats.
Det brukar vara diplomatspråk för att meningarna inte bara går isär, utan att tonen dessutom är närmast oförsonlig.
Kamala Harris anförde att hon redan planerat ett kampanjmöte som inte gick att ställa in. Men när hon senare mötte Netantyahu beskrevs samtalet som rakt och uppriktigt. Det brukar vara diplomatspråk för att meningarna inte bara går isär, utan att tonen dessutom är närmast oförsonlig.
Joe Biden tog också emot Netanyahu efter talet i kongressen. Men av det, som den israeliske ledaren hoppats på av ett mer anslående besök i Vita Huset, fanns inte mycket. Mötet kallades ett arbetsbesök och Bidens stab skyllde på att presidenten led av sviterna av covid.
När sedan Netanyahu reste till Donald Trump och togs emot på Mar-a-lago i Florida fick han bara med sig hem att Trump lovade att lösa konflikterna i Mellanöstern om han väljs till president.
Netanyahus tal inför kongressen var inte heller mycket att bygga på för de amerikanska fredsmäklarna, med utrikesminister Anthony Blinken som den centrala förhandlaren. Netanyahu prisade visserligen den långa vänskapen och samarbetet med USA, men var även tydlig med att Israel tänker avsluta kriget i Gaza på sitt eget sätt och öppnade inte för att lämna i den ordning som både USA och EU krävt. Istället sade Netanyahu att Israel kommer att finnas på plats under en obestämd tid framöver.
Det finns ingen fredsöverenskommelse i sikte med Hamas i Gaza och inte heller med Hizbollah i Libanon.
När Netanyahu benämnde demonstranterna – både utanför kongressen och på andra platser i USA – som ”nyttiga idioter” för Iran var det som en del i fördömandet av Iran som har nära band till Hamas i Gaza och Hizbollah i Libanon. Nu är ledare för båda organisationerna attackerade av Israel under ett halvt dygn. Hamasledaren dödades och uppgifterna går isär om ödet för Hizbollahs militäre ledare. Det finns ingen fredsöverenskommelse i sikte med Hamas i Gaza och inte heller med Hizbollah i Libanon.
Men den stora amerikanska oron är hur Iran ska svara och kanske på något sätt dra in USA. Iran spelade en avgörande roll i det amerikanska presidentvalet 1980 sedan iranska revolutionsgardister stormat den amerikanska ambassaden i huvudstaden Teheran hösten 1979 och sedan höll ambassadpersonalen gisslan i över ett år.
Joe Bidens förhoppning att han skulle kunna mäkla fred, på samma sätt som flera av hans företrädare på presidentposten, är nu troligen borta.
Den dåvarande presidenten, demokraten Jimmy Carter, beskrevs av sin utmanare, republikanen Ronald Reagan, som undfallande och oförmögen att klara av ayatollorna i Iran. Ett fritagningsförsök slutade i fiasko och under den amerikanska valrörelsen markerades varje dag som gisslan fortfarande satt tillfångatagna på ambassaden.
Joe Bidens förhoppning att han skulle kunna mäkla fred, på samma sätt som flera av hans företrädare på presidentposten, är nu troligen borta.
