- Ingen ska ha dåligt samvete för att njuta av livet, sa socialdemokratiska ungdomsförbundet AUF:s ledare Eskil Pedersen.
Det var just enkelheten som var det mest slående med ceremonierna. I det sönderbombade regeringskvarteret lade statsminister Jens Stoltenberg ned en krans i med blomster i rött, vitt och blått, höll ett tal som var fyra minuter långt och sedan spelade Arne Hjort ett trumpetsolo med det som blev en alternativ nationalsång efter terrordåden – Mitt lille land.
Samma enkelhet präglade minnesgudstjänsten i Oslo Domkyrka där ett av budskapen var att vi ska minnas hur sammanhållningen hittade nya uttryck.
AUF hade valt att genomföra två markeringar. En som var öppen för allmänheten på kajen där man tar färjan till Utøya och en på själva ön, som enbart var för de anhöriga och överlevande. Statsministern var med vid båda ceremonierna.
- Lyckligtvis har inte extremisterna lyckats förhindra mångfalden i Norge. Vi ser det på universiteten, i arbetslivet och på idrottsplatserna. Människor med olika bakgrund, olika hudfärg och med olika tro gör Norge rikare – ekonomiskt och kulturellt, sa Stoltenberg.
Eskil Pedersen och Stoltenberg lade ned varsin krans efter att Paul Manglerud sjungit två visor av Mikael Wiehe, som många AUF:are har ett speciellt förhållande till efter att han uppträtt på flera sommarläger på Utøya. Drygt hundra människor hade samlats på kajen, med Utøyas karaktäristiska profil 600 meter längre ut i Tyrifjorden och med färjan Thorbjørn liggande vid kajen – samma färja som Eskil Pedersen flydde från ön i.
Många hade tagit med sig röda rosor som de lade på kajen vid kransarna, eller kastade ut i vattnet.
På kajen sitter Susanne Watterud i djupa tankar och ser på en ros i vattnet. Hon har rest ned från Tromsø bara för att vara med om denna dag, och var även på Utøya på minnesmarkeringen ett år efteråt.
- Jag hade turen att få min pojkvän tillbaka från Utøya, men det känns bra för oss att vara här en dag som det här, säger hon.
Har Norge förändrats av 22 juli?
- Egentligen inte, säger hon.
- Känslorna som vi hade då var som en stor eld som flammade upp, men flamman gick snabbt ned igen.
Hon har varit ute på Utøya tidigare på dagen.
- Det grep mig mindre än vad jag hade trott. För ett år sedan var det mycket starkare. Då låg det blommor på marken överallt där någon hade dött, säger hon.
Tonje Brenna, som var generalsekreterare i AUF och för två år sedan, satt på en liten bergshylla och hörde Breivik skjuta hennes kamrater i vattenkanten under henne, har redan flyttat in i regeringskontoren, först som rådgivare till Stoltenberg och därefter till justitieministern Grete Faremo.
- Det är för tidigt att säga om Norge har förändrats. Det kan vi se först om 40 år, säger hon.
Ingrid Aune har en stor bukett med vita rosor i en ryggsäck. Dem har hon tänkt ta med till Utøya efter ceremonin och lägga på platsen där hennes syskonbarn Christopher Johansen Perreau dog, 25 år gammal. Hon tycker ändå att det har skett förändringar.
- Vi har blivit bättre på att ta vara på varandra och det är tillåtet att visa känslor offentligt på ett sätt som inte var vanligt innan 22 juli, säger hon.
Hon tycker också att det varit en genomgripande debatt om yttrandefriheten i Norge och att de demokratiska rättigheterna inte upplevs som så självklara som tidigare, utan som något som berör alla och som man måste kämpa för.
- Europa står inför en stor utmaning i förhållande till de högerextrema krafter som växer fram i många länder. Jag ser skrämmande paralleller med 30-talet, säger hon.
Hur Anders Behring Breivik upplevde dagen från sin fängelsecell fanns det ingen information om. Men hans mål om att den norska regeringen skulle börja förfölja moderata invandrarmotståndare och därmed provocera fram ett inbördeskrig, har det inte blivit något av:
- Terrorns mål är att göra oss rädda med hjälp av våld. Vårt unisona svar var enkelt och kunde inte missförstås: Det finner vi oss inte i. Vi vill leva som vi själva önskar, i trygghet och utan fruktan, sa Jens Stoltenberg när han talade i regeringskvarteret.
Fakta: Terrordåden i Norge
Strax före klockan 15.30 fredagen den 22 juli 2011 kom larm om en stor explosion i regeringskvarteret i centrala Oslo.
Två timmar senare kom ett nytt larm om att en man klädd som polis sköt ungdomar på Utøya, där Arbeiderpartiets ungdomsförbund AUF höll sommarläger.
På Utøya dödades 69 personer, i Oslo åtta.
Omkring en timme efter det andra larmet greps Anders Behring Breivik på Utøya.
Breivik erkände båda dåden och dömdes 2012 till 21 års förvaring, vilket i förlängningen kan innebära en bokstavlig livstidsdom. (TT)
