Norge är ett fängelse. Ett land där urbefolkningen riskerar att hamna i minoritet och där Islam kommer att ta över och den norska kulturen kommer att gå under, var hans budskap.
– Jag och andra militanta nationalister är övertygade om att om vi lyckas stoppa multikulturalismen i Europa så kan vi rädda hundratusentals liv, sade Anders Behring Breivik.
Under 73 minuter fick de som följer rättegången mot Anders Behring Breivik igår uppleva honom utan filter. Det är att bege sig in i en alternativ värld där kulturmarxisterna tagit över och där den stora striden, då älvar av blod ska flyta genom gatorna, bara kan avvärjas av ett spektakulärt angrepp på socialdemokraterna.
Var Anders Behring Breivik när han fick tag i mikrofonen en så skicklig demagog att det norska samhället inte tål att höra honom? Knappast. Beslutet att hans förklaring inte fick visas på TV eller spelas upp kommer troligen att kritiseras.
Breivik hade svårt att hinna igenom sitt vidlyftiga dokument, även om han skurit ned det från 20 till 13 sidor. När han dessutom avbröts fleras gånger av en otålig domare uppstod den första riktiga konfrontationen mellan Breivik och huvuddomaren Wenche Elizabeth Arntzen.
I den fick Breivik sin vilja igenom. Men inte utan att hota med det enda maktmedlet han har: Tystnad.
Efter den smått kaotiska inledningen av dagen då en av nämndemännen byttes ut fick den åtalade sätta sig i vittnesbåset strax efter tio.
Han började då läsa upp det han kallar för ramen runt sitt försvar. Han hävdar att hans terrordåd var nödvändiga för att framprovocera en konflikt mellan de kristna och muslimerna i Europa, innan de kristna hamnar i minoritet i sina egna länder.
Efter den andra dagen av rättegången är i alla fall en sak säker: Domarna fattade ett riktigt beslut när de bad om att ytterligare en rättsmedicinsk bedömning av Breivik skulle göras. För det var ingenting under denna dag som tyder på att Breivik är psykotisk.
Under den första dagen reagerade Breivik märkligt – ingenting på videobilderna av bomben eller ljudinspelningen, medan han fällde tårar när han såg sin egen YouTube-video. Igår var han till en början spänd, men levande på ett helt annat sätt. Under utfrågningen på eftermiddagen var det nästan en gemytlig ton mellan honom och åklagaren Inga Bejer Engh.
Breivik hävdade att medierna och åklagarna framställt honom som en patetisk och ond förlorare, en person utan integritet, en notorisk lögnare som saknar moral, är sinnessjuk – Det har hävdats att jag är feg, homosexuell, pedofil, psykopat och nazist.
– Varför? frågade han retoriskt.
– Jo, för att jag har genomfört det mest spektakulära attentatet som har begåtts i Europa sedan det andra världskriget.
Skälet till att han gjorde det var, enligt Breivik, att det inte längre finns någon demokrati i Europa.
– Tycker ni att det är odemokratisk att Norge tar emot så många afrikanska och asiatiska invandrare att de riskerar att hamna i minoritet i sin egen huvudstad? frågade han återigen retoriskt.
Förhållanden var så illa, hävdade han, att det inte gick att leva längre i Norge.
– Jag föddes i ett fängelse och har levt hela livet i ett fängelse där det inte funnits någon yttrandefrihet.
– Detta fängelset heter Norge. Det spelar ingen roll om jag är inlåst på Skøyen eller Ila, sa Breivik.
Skøyen är stadsdelen där han bodde hos sin mor, Ila är fängelset där han sitter häktad.
Han trodde inte att hans attacker skulle göra att ultranationalisterna fick mer sympati. Tvärtom var avsikten att provocera Arbeiderpartiet och polisen till att förfölja nationalisterna ännu mer. Därigenom skulle de radikaliseras och kriget med muslimerna skulle kunna tas när det fortfarande gick att vinna.
– Bara för att en handling är brutal behöver den inte vara ond, sa Breivik.
