Det var ingen som kunde se att Norge, genom fallande ekonomi två kvartal i rad, tekniskt sett gått in i en recession när nationaldagen firades i år. Kvällen innan hade Alexander Rybak segrat i Melodifestivalen och stämningen var ännu mer uppskruvad än vanligt. Vid Solli plass, där studenterna - eller russen som de kallas i Norge - höll fest, var det 80-talsbandet Eurythmics som pumpades ut ur de gigantiska högtalarna på bussarna som studenterna kört omkring med de senaste månaderna:
På uteserveringarna var det fullpackat och försäljningsrekorden på restaurangerna i staden föll som flugor. Den ekonomiska krisen har paradoxalt fört till att många har mer pengar i händerna, eftersom räntan satts ned. Det gäller framförallt yngre människor med stora lån.
- Vi sålde för 460000 kronor igår, berättar kocken Mario Lipovac på restaurangen Druen, dagen efter 17:e maj.
Kan visst köpas för pengar
Lycka kan inte köpas för pengar, brukar det heta. Men Norge är beviset för det motsatta. Vartannat år sedan 1985 har 40000 norrmän fått svara på samma frågor i det stora intervjuprojektet Norsk Monitor. Forskaren Ottar Hellevik analyserar svaren i boken Jakten på den norska lyckan.
- I Norge finns det ett klart samband mellan att hushållens inkomster ökar och att folk blir mer tillfredsställda och lyckliga, säger Ottar Hellevik.
- Människor vänjer sig snabbt till förbättringar i livet och jämför sig med grannen som har ännu mer. Men i Norge verkar det nu sprida sig en känsla av att man är nöjd med det man har. Under en ekonomisk kris kan den känslan till och med förstärkas. Andra värderingar, som att engagera sig för miljön eller en mer rättvis värld, förstärks och det gör människorna lyckligare.
- De som drabbas av krisen har det förstås inte bra. Men för de som inte behöver ängsla sig för om de kan betala räkningarna, förstärks lyckokänslan, säger han.
Öser ur skattkistan
Det som gäller privat gäller även för nationen. Att ha 2200 miljarder norska kronor sparade i oljefonden hjälper upp humöret. Norska politiker - bortsett från fremskrittspartiet - har satt en övre gräns på fyra procent av fonden som regeringen kan använda per år. Men under en lågkonjunktur, som nu, är det tillåtet att överskrida den gränsen.
Det gör finansminister Kristin Halvorsen. I tilläggsbudgeten öppnades kranarna så att 5,7 procent av oljefonden i år kommer att användas till att bygga ut välfärden ytterligare. Rikedomen ger norrmännen en viss skuldkänsla i förhållande till omvärlden. Därför är målet att bli världsbäst på u-hjälp.
- Det är bara att erkänna att denna kombination av godhet och lycka är en något kväljande blandning. Men så är det alltså: Några människor får bara tåla att vara rika och glada, skriver professor Nina Witoszek, som flydde till Norge från kommunismen i Polen 1983. Hon skriver det som inte ens stolta norrmän vågar skriva:
- Norge anno 2009 har allt. I varje fall i förhållande till vad världen har kämpat för sedan den franska revolutionen, skriver hon i boken Världens bästa land.
Enligt henne håller Norge på att fullborda den europeiska vänstersidans viktigaste drömmar: Jämställdhet, frihet, välstånd, rättfärdighet - och rikedom.
Röstar ändå på "missnöjesparti"
Som korrespondent i Oslo är det lätt att börja leta efter sprickor i fasaden, efter bevis på att fattigdomen inte avskaffats och att ställa frågor om varför en tredjedel av norrmännen säger att de i höstens val kommer rösta på fremskrittspartiet - ofta beskrivet som ett missnöjesparti.
Men vi beslöt oss för att ta Witoszek på ordet och ge oss ut i lyckolandet med öppna ögon istället. Det är lätt att bli blind i den stad man bor. Därför tog jag tåget till Bergen. Resan i sakta mak gav också tid till reflektion, medan landskapet gled förbi utanför fönstret.
Bergenbanan fyller 100 år i år. Den korsar Hardangervidda 1237 meter över havet. Med sina 182 tunnlar och 205 broar kostade den en hel statsbudget. Vår tids storverk, sa kung Haakon VII, när han invigde den.
Vad är det för storverk som dagens norrmän kommer att genomföra?
Är det nya byggnader som Operan i Oslo eller är det att ta vara på landet så att även bondgårdarna här uppe på fjällsluttningarna fortsätter att överleva i framtiden? Hur viktig några graders skillnad i temperatur är demonstreras tydligt här. Samtidigt som korna betar på saftigt gräs ligger snödrivorna 50 meter högre upp.
Började med fiskelyckan
När vi anländer till Bergen regnar det. Inte i stora mängder men med den uthållighet som gör att man misstänker att det kan pågå i veckovis utan stopp. Så öppnar sig plötsligt himlen och det vräker ned. Vi avbryter rundvandringen och tränger oss in på det hanseatiska museet vid Bryggen, som redan är fullt av turister. Byggnaden är den äldsta vid hamnen, uppförd efter en storbrand 1704. Vid 1800-talets början var Bergen dubbelt så stort som Oslo, en förklaring till att huvudstaden aldrig haft samma dominerande ställning i Norge som i andra länder. Länge innan oljan hittades i Nordsjön skapade exporten av tranleverolja och torkad fisk förmögenheter.
- Se upp i taket, uppmanar en guide.
Vi ser en torkad fisk hänga under taket i det mörka rummet.
- Det är en kungstorsk.
Vi tittar upp igen och lär oss något nytt. Kungstorskar har ett deformerat huvud, så att det ser ut som om de har en liten krona.
- Det är bara en torsk på en miljon som ser ut så. Därför trodde man att den gav fiskelycka, säger guiden.
Fortfarande upplever fiskehandlarna på torget en intensiv lyckokänsla när de träffar på en kungstorsk. Det sker bara en eller ett par gånger i livet. Lyckan är inte alltid rationell.
Rekordpriser på odlad fisk
När regnet har lättat reser vi fem mil nordväst till Blom Fiskeoppdrett i Øygarden för att se på en modern fiskodling. Det var här fiskodlingsindustrin startade för 40 år sedan. Produktionschefen Øyvind Blom är på gott humör när han ser ut över anläggningen. Den består av tre runda plastringar med en diameter på 90 meter, förtöjda till en pråm. I nätpåsarna som hänger i ringarna finns det nästan en miljon öringyngel. På pråmen ligger det som ser ut som ett vanligt bostadshus. Här styrs matning av fiskarna. Genom plastslangar blåses små pelletar med energirikt foder, inte större än suddgummit på en blyertspenna, ut till de hungriga fiskarna.
Priset för odlad lax och öring är på rekordnivåer eftersom den värsta konkurrenten, Chile, har stora problem med sjuk fisk.
- Just nu ser det bra ut, medger Øyvind Blom.
- Priset på lax är 39 kronor kilot. Vi gör en vinst när priset ligger högre än 25 kronor. Men jag har inte dåligt samvete för det. Vi förtjänar att det går bra. Vi har haft många motgångar tidigare.
Han är samtidigt en symbol för den moderna utvecklingen. I tusentals år har norrmännen riskerat livet som fiskare. På tre generationer har den vilda laxen gjorts om till husdjur. Norge producerade i fjol 850 000 ton lax och öring. Det betyder att det serveras 11 miljoner måltider av norsk lax och öring varje dag runtom i världen.
Oljan har sitt pris
Oljeverksamheten verkar väldigt långt borta. Men fortsätter man med båt förbi fyren vid Fedje och seglar in i Fensfjorden kommer man till Mongstad, Europas näst största oljehamn och Norges största raffinaderi.
Det är här norrmännen planerar sitt nästa storverk, sitt månlandningsprojekt, som statsminister Jens Stoltenberg kallade det under ett nyårstal till nationen.
På en två kvadratkilometer stor tomt buktar sig rörledningarna som ormar, omfamnar krackugnen där råoljan bryts ned till lättare produkter som bensin, för att sedan fraktas vidare till produktfartygen som ligger och väntar i hamnen.
25 miljarder kronor ska satsas på en anläggning som ska skilja ut koldioxiden från raffinaderiets och ett gaskraftverks rökgaser. Därefter ska koldioxiden pumpas ned i sandstensformationer under havsbottnen.
Det är som om norrmännen efter att ha gnidit på den magiska flaskan och fått sina önskemål uppfyllda nu försöker pressa tillbaka anden i flaskan igen.
Om det går att utveckla en teknik så att den fossila energin kan bli ren försvinner det sista dåliga samvetet för norrmännen. För den norska rikedomen har ett pris som kan mätas med en termometer. Få har bidragit till klimatförändringarna så mycket som Norge.
Många tvivlar på att koldioxidavskiljning och lagring kan lösa klimatproblemen. För mycket energi går åt och det blir för dyrt, hävdas det.
Men norrmännen försöker i alla fall.
