Tibet. Luftföroreningar. Jordbävning. Nationalism. Fackelprotester. Mänskliga rättigheter. Xinjiang. Ett av historiens mest kontroversiella olympiska spel är snart över. Kritik och ifrågasättande har följt vad många ändå skulle säga har varit två lyckade idrottsveckor. Men hur har OS påverkat Kina och vad kommer att hända när världen nu vänder uppmärksamheten åt annat håll?
Att måla ett övergripande och samtidigt korrekt porträtt av OS effekt på Kina är oerhört svårt. Inte minst då bilden bör tecknas i nyanser av grått snarare än svartvitt.
Västvärlden har med kritisk blick fokuserat på problemen i Kina. Och de är som bekant många. Inför OS lovade Kina öka de politiska friheterna.
I stället konstaterar människorättsorganisationen Amnesty International i sin senaste Kinarapport att landet tvärtom ökat trycket på dissidenter och frispråkiga journalister. Stora delar av Pekings kulturarv har gått förlorat i jakten på en fläckfri OS-yta. De som klagat över tvångsförflyttning och bristande kompensation har tystats. Krav på frihet i de omtvistade regionerna Tibet och Xinjiang har hårdhänt slagits ner.
Men kineserna är i mångt och mycket ett pragmatiskt folk. De allra flesta man talar med säger sig se positivt på OS och dess effekter. I två veckor har Pekingborna kunna njuta av köfri trafik och en (stundtals) blå himmel. Troligtvis återvänder trafikstockningarna och smoggen då OS är över. Men tack vare spelen har stadens invånare ändå fått en insikt om att utveckling och miljötänkande faktiskt kan gå hand i hand.
Satsning på modernisering
En mer långvarig effekt av OS är just satsningen på modernisering. Visst finns de som ifrågasätter vad som offrats i OS-arenornas och höghusens namn. Men många är uppenbart glada över stadens ansiktslyft. Nya tunnelbanelinjer har gjort resor genom megastaden lättare. Skyskraporna har äntligen givit Peking chansen att konkurrera med Shanghais glittrande fasad.
Att sia om framtiden är förstås ännu svårare. Hittills syns inga tecken på att OS bidragit till några betydande politiska reformer. Kommunistpartiet har få skäl att slopa sitt maktmonopol. President Hu Jintao och premiärminister Wen Jiabaos efterträdare 2012 är redan utsedda. Så länge Kina är en enpartistat får man räkna med att korruptionen fortsätter och att mänskliga rättigheter hamnar i baksätet.
Men lämnar man analysernas hypotetiska värld och i stället ger sig ut i verkligheten finns ändå tecken på att OS kan få en positiv inverkan på Kinas politiska framtid.
- Kina, från det att Peking tilldelades OS för sju år sedan, har tvingats till en ny nivå av öppenhet. Att befinna sig i omvärldens ständigt granskande blickfång har varit en avgörande faktor, förklarade en ung liberal myndighetstjänsteman för mig då jag inför OS besökte ett av Pekings många lokala aktivitetshus. I den lilla källarlokalen satt ett gäng pensionärer och tragglade engelska artighetsfraser och vägbeskrivningar. Allt för att kunna vara utlänningar till hjälp under spelen. Deras språkfärdigheter var i ärlighetens namn inte något vidare. Vad som i stället väckte hopp inför framtiden var tjänstemannens ord om denna till synes obetydliga sammankomst.
Han sa sig tro att det efter OS, då världens intresse för Kina lär minska, blir upp till kineserna själva att fortsätta pressa för reformer. Samtidigt fann han tröst i just dessa flitiga pensionärers studier.
- OS har givit oss alla en helt ny känsla av att vara en del av den globala gemenskapen. En känsla vi förhoppningsvis kan föra vidare till nya generationer som i sin tur kan värna om landets fortsatta öppenhet.
