Med bilder av fem kvinnor klistrade över bussens sidor kör den genom Akkar-regionen och möts av glada vinkningar och uppmuntrande ord från både kvinnor och män.
- Vi stöder er av hela våra hjärtan, ropar en man.
- Stöd oss med era röster, inte med era hjärtan, svarar en av kvinnorna, Nidal Sakaf.
Hon kastar en blick på affischerna som föreställer premiärminister Saad al-Hariri som sitter uppsatta över hela området. För några dagar sedan besökte han samma plats och flera av invånarna här deklarerar att de aldrig kommer att rösta på något annat än hans parti, hur bra kvinnorna än må vara.
Få kvinnor
Libanon är känt som ett av de mest liberala länderna i Mellanöstern. Men det är samtidigt ett av de länder som har lägst antal kvinnor i politiken. I parlamentet är endast fyra av 128 ledamöter kvinnor.
Men en ny vallag som inför proportionell representation och lägre trösklar gör det teoretiskt möjligt för nya partier att ta sig in. Det har också inneburit fler kvinnliga kandidater.
Inför valet den 6 maj har också trycket på Libanon att inkludera kvinnor i politiken ökat, både inifrån och utifrån. EU har tillsammans med landets nyinrättade kvinnominister, som liksom övriga ministrar är en man, inlett en kampanj med annonstavlor med orden ”Halva samhället, halva parlamentet”.
Av de omkring tusen kandidaterna till parlamentet är endast en tiondel kvinnor, en bråkdel, men fler än i något tidigare val.
Problem ger kraft
Kvinnorna på bussen utgör den enda lista som består helt av kvinnor. Bakom initiativet står Roula Mourad.
- Jag kan göra det här för att jag har råd, säger hon medan bussen kör runt mellan byarna.
Mourad har betalat för allas kandidaturer ur egen ficka. Att kandidera kostar motsvarande 50000 kronor. Vill man sedan ha plats i tv-rutan och annonstavlor utmed vägarna får man räkna med ytterligare tiotusentals kronor.
- Politik är ett smutsigt spel i Libanon och som kvinna är det ännu svårare. Men problemen jag ser varje dag ger mig kraft att fortsätta. Det handlar inte bara om det här valet. Vi förbereder framtidens ledare och måste fortsätta, säger Mourad.
Frånvaron av kvinnor i politiken ska ses som ett resultat av Libanons sekteristiska politiska system, säger Zoya Rouhani, ledare för kvinnorättsorganisationen Kafa och själv kandidat i parlamentsvalet.
- Kvinnor i Libanon har länge deltagit i det sociala och politiska livet men det reflekteras inte i politiken, säger hon.
- Folk följer politiska ledare som presenterar sig som försvarare av en religiös sekt. Den här patriarkala mentaliteten ger inget utrymme till kvinnor. För att få till verklig förändring måste de här ledarna bort.
Enveten kamp
Kvinnorna på bussen bedömer sina chanser att ta sig in i parlamentet som små, men säger att de måste ställa upp för att visa att det finns alternativ. Envetet delar de ut flygblad efter flygblad, på plats efter plats.
- Prova något nytt den här gången, rösta in oss kvinnor, säger Souad Salah.
- Ni har ju sett hur det går när männen styr!
Fakta: Kvinnor i libanesisk politik
Libanon ett av de länder i världen som har allra lägst antal kvinnor i politiken.
Sedan 1991 har i genomsnitt 3 procent av parlamentsplatserna innehafts av kvinnor.
De få kvinnor som tagit sig in i parlamentet är alla släktingar eller änkor till kända manliga politiker som styrt landet i generationer.
1953 var Libanon ett av de första länderna i arabvärlden att garantera kvinnor rätt att delta i politik. Men i regionen är det nu endast Kuwait, Jemen och Oman som har färre kvinnliga politiska representanter.
Det är fler kvinnor representerade i kommunerna som inte är bundna till konfessionella kvoter. En tredjedel av kommunerna har minst en kvinnlig representant.
Upprepade försök att införa kvotering har misslyckats.
Källor: Världsbanken, FN
