Libanesiska Hizbollah brukar kallas en stat i staten – men i själva verket handlar det snarare om en stat i en icke-stat, menar bedömare.
– Regeringen är en "lame duck" utan makt att ta några beslut över huvud taget, säger Hilal Khashan, professor i statsvetenskap vid American University i Beirut, som skrivit flera böcker om Hizbollahs position i det libanesiska samhället.
Sedan snart två år saknar Libanon både president och regering. I stället leds landet av en bakbunden övergångsregering med premiärminister Najib Mikati i spetsen.
Men bakom kulisserna har Libanon i praktiken varit i shiamilisen Hizbollahs grepp i snart 20 år, säger Hilal Khashan – alltsedan mordet på den sunnimuslimske, västvänlige premiärministern Rafiq al-Hariri 2005, ett mord som flera Hizbollahmedlemmar senare dömts för.
– Hizbollah kontrollerar Libanon fullt ut, säger Khashan.
Hybridaktör
Varken Libanons regering eller armé har något att sätta emot den mäktiga, Iranstödda rörelsen, som både fungerar som ett politiskt parti och en väpnad milis. I januari sade premiärminister Mikati i en intervju uttryckligen att den libanesiska staten inte kan stoppa konflikten mellan Israel och Hizbollah – även om man vill.
Men islamiströrelsen har inga planer på att gripa den formella makten, enligt Hilal Khashan. På så vis kan de fortsätta att göra vad de vill – utan att hållas ansvariga inför vare sig omvärlden eller folket på hemmaplan.
– Om Hizbollah tog makten skulle Libanon sanktioneras av hela världen, precis som i Gaza när Hamas tog makten 2007. Hizbollah föredrar att styra Libanon i det fördolda.
Ignorerade krav
Shiamilisen kommer dock inte gå ostraffad ur de eskalerade striderna, tror professorn. Hizbollah är populära bland shiiter i Libanon, men bland andra grupper är motståndet stort.
– Regeringen kan inte försvara Libanon, men folket kommer inte sitta tyst och titta på. När striderna är över kommer Hizbollah ställas inför hårda krav på nedrustning, säger Khashan.
Redan efter 2006 års Libanonkrig slog FN fast att Hizbollah skulle dra tillbaka alla styrkor och vapen från områden söder om Litanifloden, norr om gränsen till Israel. Så skedde inte.
I stället stannade rörelsen kvar, och förvandlade området till en vapendepå, säger Khashan.
– Nu har de än en gång drivit in landet i krig. Icke-shiiter kommer inte finna sig i Hizbollahs fortsatta herravälde efter det här.
Bakgrund: Libanons politiska system
Roten till Libanons politiska förlamning ligger i 1920-talets franska gränsdragning, som innebar att muslimska grupper hamnade inom det område som Frankrike ursprungligen hade tänkt sig som en kristen stat.
Det ledde till den maktfördelning som gäller än i dag, där makten balanseras mellan de största religiösa grupperna: sunnimuslimer, shiamuslimer, kristna och druser.
Som grund för maktdelningen ligger en folkräkning från 1932 som visade att de kristna var i majoritet. Sedan dess har andelen muslimer vuxit, och maktförhållandena i parlamentet har balanserats till den muslimska och drusiska befolkningens fördel, men krav på en ny folkräkning är en mycket känslig fråga.
Sedan 2005 har politiken mestadels drivits av två stora allianser. Den ena är dominerad av sunnimuslimer med stöd av Saudiarabien och väst, den andra av shiiter med milisen Hizbollah i spetsen och Iran och Syrien i ryggen. Varje politisk fraktion sitter på tillräcklig makt för blockera förändringar, men inte nog för att trycka igenom nödvändiga reformer.
Parallellt med den politiska splittringen plågas Libanon av svåra ekonomiska och sociala förhållanden, med en valuta i fritt fall och en elit som återkommande anklagas för korruption.
Fakta: Landguiden/UI, Globalis