Kina har likt många andra länder drabbats av den världsekonomiska krisen. Premiärminister Wen Jiabao varnade nyligen att det kommande året kan bli det värsta på länge för landets ekonomi. Ett uttalande som i veckan illustrerades av färsk statistik som visar att Kinas export, landets ekonomiska motor, dalat kraftigt den senaste månaden.
Men problemen hotar att bli mer än bara ekonomiska: nu växer även oron för ökade konflikter i landet.
Växande klasskillnader, korruption och arbetslöshet är några av de problem som länge skapat friktion i det kinesiska samhället. I kombination med brist på ett väl fungerande juridiskt system och begränsad tillgång till fri information är det friktion som ofta resulterar i våldsamheter. Ministern för allmän säkerhet, Meng Jianzhu, skrev nyligen i en av kommunistpartiets tidskrifter att nya ekonomiska krafter och internet gör att landets medborgare numera influeras av fler faktorer än förr.
Som svar på situationen har myndigheterna valt att pröva en ny taktik: ökad rapportering i medierna. Tidigare har kinesiska tidningar sällan tillåtits skriva om protester och demonstrationer. Men enligt nyhetsbyrån Reuters har landets statliga medier nu fått order om att börja skildra fler av dessa konflikter. Tanken är att man därmed ska få ut en officiell version av verkligheten innan rykten sprids bland allmänheten via internet och textmeddelanden.
Direktivet tycks redan ha anammats. Statliga kinesiska dagstidningar rapporterade exempelvis ovanligt detaljerat om de strejker som i förra månaden bröt ut bland taxichaufförer på olika håll i landet, däribland i megastäderna Chongqing och Guangzhou. Trots att förarna bland annat kritiserade myndigheterna för deras oförmåga att hantera den utbredda svarttaxiverksamheten beskrevs de i tämligen goda ordalag av den statliga nyhetsbyrån Xinhua.
Enligt Shi Anbin, professor i media vid Tsinghuauniversitetet i Peking, är den nya metoden ett tecken på verklig förändring.
- Myndigheterna har ändrat mentalitet. Före jordbävningen i Sichuan och de olympiska spelen använde de mediekontroll. Nu lär de sig tekniken för politisk kommunikation och PR så som den används av myndigheterna i väst.
Men inte alla håller med om att den ökade rapporteringen signalerar en ny öppenhet.
- Nej, kinesiska media tillåts fortfarande inte skriva fritt om konflikter. De får publicera EN version av sådana händelser, och det är partiets officiella version. Det är en väsentlig skillnad. Det konstaterar David Bandurski vid China Media Project via telefon från organisationens lokaler i Hongkong.
- Jag kallar det Kontroll 2.0. Den ökade rapporteringen i de statliga tidningarna har nämligen följts av ett förbud för den kommersiella pressen att skriva självständigt om samma händelser. Partiet vill helt enkelt inte att de mer frispråkiga aktörerna ska avslöja problematiska fakta. Det handlar alltså inte om en ny öppenhet i partiets mediepolicy.
Samtidigt som rapporteringen kring konflikterna ökat förefaller den mycket riktigt vara såväl ensidig som bristfällig. Tidigare i december attackerades exempelvis kommunistpartiets kontor i en mindre stad i centrala Kina av de anställda vid stadens poliskontor. Enligt en människorättsorganisation i Hongkong krossade poliserna delar av kontorsinredningen i ett försök att kräva högre lön.
Incidenten rapporterades samma dag av Xinhua, men där med uppgifter om att inget våld förekom vid förhandlingarna.
Det är dessutom fortfarande långt ifrån alla konflikter som rapporteras. Tidigare i veckan skrev Hongkongtidningen South China Morning Post att omkring 1 000 arbetare under flera dagar demonstrerat vid en textilfabrik utanför Shanghai. Arbetarna, de flesta från de fattiga inlandsprovinserna Sichuan och Hunan, krävde ett möte med fabrikschefen samt betalt. Samma dag fanns inte ett ord att läsa om incidenten i lokaltidningen Shanghais Dagblad.
