I Sverige kriminaliserades sexköp redan 1999. Senare har en våg av mer restriktiva lagar gått genom Europa. I de flesta fall är det både köp och försäljning av sex på allmän plats som förbjuds, som i Frankrike och i Finland 2003. I Italien beslöt regeringen i september i år att förbjuda gatuprostitution.
Den norska lagen lägger, som den svenska, hela ansvaret på kunden. Den går dessutom ett steg längre - den förbjuder också norrmän att köpa sex i utlandet, även om det är tillåtet där.
Det främsta skälet till att lagarna ändras är EU:s utvidgning och globaliseringen. Den gör att gatuprostitutionen ökat kraftigt. I Spanien beräknas det nu finnas 400 000 prostituerade. 80 procent av dem är utländska.
Debatten har varit intensiv och det är inte alltid det är regeringarna som varit drivkraften. I Norge var justitieminister Knut Storberget emot att införa sexköpslagen, men blev nedröstad på arbeiderpartiets kongress 2007.
Kritikerna mot sexköpslagen varnar för att prostitutionen kommer att gå under jorden. I Sverige är det svårt att se vilken effekt den snart tio år gamla lagen haft.
- Det har under åren sedan lagen infördes riktats stark kritik mot att svenska myndigheter inte har kunnat bedöma vare sig de positiva eller negativa konsekvenser av lagen eftersom man inte på förhand hade någon systematisk och täckande kunskap om den svenska prostitutionsmarknaden, skriver de två forskarna May-Len Skilbrei och Marianne Tveit.
De arbetar på forskningsinstitutet Fafo och fick uppdraget att undersöka hur den norska sexmarknaden såg ut innan förbudet kom.
Enligt rapporten Mångfaldig marknad var det 1 157 kvinnor som någon gång under 2007 sålde sex som gatuprostituerade i Norge. Antalet som sålde sex inomhus uppskattas till 1 700-1 900 kvinnor.
Ett vanligt dygn är det 135 personer som går på gatan och 500 personer som säljer sex inomhus. En stor andel av kvinnorna kommer från utlandet. Av de gatuprostituerade var bara 21 procent norska i Oslo.
De som följer verksamheten på nära håll säger att de utländska kvinnorna redan håller på att lämna Norge.
- Det verkar som om hälften av östeuropéerna och 40 procent av de nigerianska kvinnorna redan har rest sin väg, säger Olav Lægdene, som är chef för Nadheim kvinnocentrum i Oslo, som drivs av Kirkens Bymisjon och som försöker hjälpa de prostituerade.
På Pro Senteret i Oslo, som är det nationella kunskapscentret om prostitution, är man tveksam till att så många försvunnit.
- Vår erfarenhet är att de flesta väntar och ser vad som kommer att hända. En del av de norska kvinnorna har trott att lagen inte kommer att drabba deras kunder, utan bara de utländska kvinnornas, säger socionomen Bjørg Norli.
Den norska regeringen har beviljat tio miljoner kronor extra för att hjälpa prostituerade efter att lagen genomförs.
- Men det är inte några nya åtgärder som sätts in. Samtidigt har den ekonomiska krisen gjort att det blir ännu svårare för kvinnorna att komma in på den vanliga arbetsmarknaden, säger Bjørg Norli.
- Vi är oroliga för många av kvinnorna eftersom de kan hamna i en desperat situation där de gör saker som de annars inte skulle ha gjort.
- På Pro Senteret har vi hela tiden varit emot sexköpslagen. Den kommer att göra det svårare för kvinnorna att bedöma kunderna och det är de skummaste kunderna som kommer att fortsätta köpa sex. Vanliga laglydiga norrmän kommer nog att låta bli, säger Bjørg Norli.
Enligt forskarna May-Len Skilbrei och Marianne Tveit märkte de prostituerade redan i början av 2008 att kunderna började uppföra sig annorlunda.
Tidigare var det inte något problem att banka på bilrutan till kunderna, sätta sig in i bilen och prata lite. Nu öppnar de bara bilrutan lite grann och vill helst vara snabba med att göra avtal och snabbt försvinna därifrån, säger en norsk kvinna som arbetat på gatan i många år.
Samtidigt beskriver forskarna en sexmarknad som ändras snabbt. På 90-talet var nästan alla gatuprostituerade norska narkomaner. Priset för sex var kopplat till priset på narkotika. Under 2004 dök det plötsligt upp 100 nigerianska kvinnor på en månad. Tack vare Schengen-avtalet kunde de arbeta i Norge tre månader i sträck, för att därefter bytas ut med andra kvinnor. Östeuropeiska kvinnor fick det också lättare att arbeta i Norge, men de pendlar mer och har kortare uppehåll.
Med det stora inslaget av utländska kvinnor ökade oron för att en del av dessa var offer för människohandel. Tvärgatorna i den nedre delen av Oslos huvudgata Karl Johan förvandlades till en sexmarknad, som blev pinsam för myndigheterna.
