Aldrig tidigare har en norsk partiledare avgått innan rösterna ens var färdigräknade. Lars Sponheim försökte på valnatten förklara varför det gått så illa att Venstre minskade från 5,9 till 3,9 procent. Han hävdade att hans väljare röstat på Arbeiderpartiet i skräck för att Fremskrittspartiet skulle kunna få makten.
I så fall måste Sosialistisk venstrepartis tillbakagång matematiskt förklaras med att dess väljare röstade på Fremskrittspartiet och Høyre, vilket faller på sin egen orimlighet.
Venstres väljare straffade istället partiet genom att rösta på de partier som verkligen vill ha en borgerlig regering.
Oavsett förklaring – för Venstre blev det i alla fall en katastrof. På grund av spärren för utjämningsmandat får partiet de kommande fyra åren bara två ledamöter i stortinget.
–Jag är färdig som partiledare i Venstre. Någon måste ta ansvaret och det gör jag, sa Lars Sponheim.
Venstre är Norges äldsta parti. Det är en klen tröst att partiet genomlevt värre tider. Från 1985 till 1993 var partiet inte representerat alls i stortinget.
Kristelig folkeparti gjorde sitt sämsta val någonsin. Partiledaren Dagfinn Høybråten sitter inte heller tryggt. Han ville föra partiet tillbaka till rötterna igen. De kristna, Israelvänliga partimedlemmarna i bibelbältet i södra och västra Norge har emellertid också uppvaktats intensivt av Fremskrittspartiet.
I en helsidesannons i den kristna tidningen Vårt Land på själva valdagen svarade partiledaren Siv Jensen på frågan: Varför ska du som är kristen rösta på Fremskrittspartiet?
Ett av skälen, enligt henne, är att partiet bergfast hävdar Israels rätt att försvara sig.
Jens Stoltenberg tog igår emot pressen i trädgården till den nya statsministerbostaden.
Han var mer intresserad av att tala om de nya mediernas roll under valkampanjen än vad LO:s stöd betytt. Det senare lät närmast pliktskyldigt.
Jens Stoltenberg har varit aktiv på Facebook, han har bloggat och twittrat entusiastiskt.
–Jag överlåter till statsvetarna att analysera hur många röster vi flyttat tack vare de sociala medierna. Men en sak är säker. De har kommit för att stanna, sa Stoltenberg.
Han säger att de nya medierna sänker tröskeln för att komma i kontakt med väljarna.
–Jämfört med tidigare val har jag också spelat in små videosnuttar varje dag som läggs ut på nätet. Och som jag själv sett på med stort nöje på kvällen.
Valframgången beror enligt honom på att Arbeiderpartiet lyckats både med de traditionella kampanjmetoderna och med de nya medierna. Partiet har ökat sin uppslutning bland de unga.
–Det kan nog bero på att vi varit tunga på nätet, säger han.
Framgången för Arbeiderpartiet är på många sätt historisk. Det är första gången sedan 1950-talet som partiet har vunnit två val i rad, och det är första gången sedan 1993 som ett regeringsparti förbättrar sitt resultat.
När rösterna hade räknats ihop fick Arbeiderpartiet 35,4 procent, en framgång på 2,8 procentenheter. Det gav tre mandat mer i stortinget. Arbeiderpartiet, Sosialistisk venstreparti och Senterpartiet får sammanlagt ett mandat mindre än under förra perioden. 86 rödgröna mandat mot 83 mandat för de borgerliga är ändå en betryggande majoritet.
Kristin Halvorsen fortsätter troligen som finansminister och presenterar den nya statsbudgeten 13 oktober, även om det inte är så lätt att förena uppgiften med partiledarrollen i Sosialistisk venstre.
Under de kommande fyra åren måste partiet få några rejäla segrar för att kunna visa att det lönar sig att samarbeta i regeringen. Oljeletningen utanför Lofoten, som partiet vill stoppa, är en sådan fråga.
Siv Jensen i Fremskrittspartiet har redan tagit sikte på valet 2013. Hon vill så snabbt som möjligt se om det går att få med sig något av mittenpartierna i en borgerlig allians. Annars kommer hon försöka få en majoritet enbart tillsammans med høyre. Med partiets bästa resultat någonsin, 22,9 procent av rösterna, fortsätter hon att vara en maktfaktor.
Trots att de övriga partierna hävdar att de lyssnar mer på invandrarna, blir det nya stortinget nästan kemiskt fritt från ledamöter med invandrarbakgrund. 25-åriga Hadia Tajik med föräldrar från Pakistan är enda undantaget. Hon representerar Arbeiderpartiet och har varit den hittills yngsta rådgivaren på statsministerns kontor.
