Festligheterna kring 30-årsjubileet av Kinas reformpolitik har pågått hela hösten. I går, på dagen 30 år efter det historiska möte där dåvarande ledaren Deng Xiaoping satte fokus på att utveckla landets haltande ekonomi, samlades Kinas ledare i Folkets stora sal vid Himmelska fridens torg i Peking för en grandios tillställning.
Som så ofta vid denna sorts firanden yttrades stora ord med mycket pompa och ståt.
- Vi har kontinuerligt öppnat oss mot omvärlden, och det har medfört att vårt land lyckats med en historisk transformering från halvstängt till helt öppet, deklarerade Kinas president Hu Jintao inför en mångtusenhövdad skara digniteter samt landets tv- och radiokanaler.
Skäl till stolthet
Kineserna har förvisso skäl att vara stolta över landets fantastiska ekonomiska utveckling. 1978 var Kina ett land skakat av landsfadern Mao Zedongs ständiga politiska kampanjer. Däribland "det stora språnget" och kulturrevolutionen som förutom att skapa socialt kaos även slog landets ekonomi i spillror.
Efter 30 år av reformer och extrem ekonomisk utveckling är Kina numera världens fjärde största ekonomi.
Men firandet tycks även leda till en hel del eftertanke. Den pågående ekonomiska krisen är förstås en faktor som märkbart dämpat festligheterna. Med minskad export och växande arbetslöshet är det uppenbart att Kina, precis som andra länder, oroar sig inför framtiden.
Jubileet tycks även ha givit upphov till mer djuplodande reflektioner över vart landet faktiskt är på väg. I kinesiska medier har prisandet av reformerna ackompanjerats av ivriga uppmaningar om fortsatta reformer. Behoven har radats upp på varandra: slut på korruptionen, ett fungerande socialt skyddsnät, ökad matsäkerhet för att nämna ett fåtal.
Samtidigt finns förstås även ämnen som kategoriskt undviks. Enligt officiell kinesisk historieskrivning stakade Deng Xiaoping ut en rak väg mot ekonomiska och sociala reformer som har blivit till nytta för en majoritet av befolkningen.
I verkligheten har vägen varit avsevärt mer snårig och osäker. Inte minst har reformerna fått landets ledare att gå in i en ideologisk kamp där de nära nog slagit knut på sig själva för att förklara marxismens fortsatta relevans i ett system som i allt annat än på pappret är kapitalistiskt.
Likaså lyser alla krav på politiska reformer med sin frånvaro från den allmänna debatten.
Kina har kommit långt men osäkerheten inför framtiden är alltjämt stor. En oro som i går bland annat speglades i ett diskussionsforum i ett inlägg om hur landets unga påverkats av utvecklingen:
- När vi gick i lågstadiet var det gratis att gå på universitetet. När vi gick på universitetet var lågstadiet gratis. Innan vi började arbeta fördelades jobben. När vi nu arbetar är det svårt att hitta jobb. När vi inte tjänade pengar fördelades bostäderna. När vi nu tjänar pengar har vi inte råd att köpa ett hus.
