Han mötte Röda Korsets lokala volontärer och anställda och var bland annat i huvudstaden Damaskus och i nordöstra Syrien.
– För två år sedan stod IS som längst fram och striderna var som hetast i östra Damaskus, bara åtta-tio kilometer från själva stadskärnan. Det är totalt utbombat, folk bor i ruiner. Det ser ut som det gjorde på bilderna efter krigsslutet 1945. Hus står som skelett och betongmassorna ligger på gatan.
Efter två år av vapenstillestånd är den militära närvaron med checkpoints och kontroller alltjämt påtaglig.
– Invånarna har el ungefär två timmar per dag och det finns det fortfarande inte rinnande vatten. Under våren hoppas de få igång den första vattenpumpstationen, men det hjälper inte så mycket för alla vattenledningar är sönderbombade.
Stort hjälpbehov
Behovet av vattencisterner är stort, liksom av livsmedel. Martin Ärnlöv var med och delade ut baspaket till familjer med bulgur (krossat matvete), mjöl, fyra liter matolja, salt och socker. Har de små barn får de extra nötpasta.
– Vår rörelse hjälpte i april 2018 16 000 familjer, i dag är det på samma plats 31 000 familjer. Vi ser också början på en återflytt av folk som vill komma tillbaka. Det innebär att de humanitära behoven breddas. Det kan vara att rensa bort odetonerade granater och missiler i bostadskvarteren eller att skaffa fram dörrar och fönster till i fastigheter där det trots allt bedöms vara möjligt att bo.
Men om det inger ett visst hopp är läget desto svårare på andra håll i landet.
– 80 procent av de kvarvarande syrierna behöver löpande hjälp med mat, medicin och ofta vatten. Jag satt ner och diskuterade med frivilliga och syrisk-arabiska Röda halvmånen om hur man ska få igenom nödhjälp genom fronten till de 900 000 människorna som har flytt från Idlib. Deras situation är förfärlig. De har inget att fly till. Hundratusentals människor har sovit under bar himmel med barn i minusgrader och snö. Svårigheten för oss är inte att få fram filtar, utan att förhandla oss igenom fronterna.
"Säkerheten är ansträngd"
Röda Korset har 12 000 frivilliga i Syrien. De bor där och är ofta under 30 år. Ett uppdrag är att bemanna mobila hälsokliniker som finns när sjukhus och vårdinrättningar har bombats.
– Säkerheten är ansträngd. Det är farligt, konstaterar Martin Ärnlöv. Veckan innan jag kom kidnappades en av de mobila klinikerna i Idlib under vapenhot.
Martin Ärnlöv var också i nordöstra Syrien, som dominerades av kurderna innan turkisk militär invaderade med USA:s goda minne.
– Jag pratade med ett tiotal personer som hade bott i det fyra till fem kilometer breda området strax söder om den turkiska gränsen och som flydde mot Hassakeh en timmes bilväg söderut. De bor där de kan få tak över huvudet, en storfamilj får rum i en skolsal. Ett 40-tal familjer bodde i en liten skola. Det fanns ett slags toalett, men ingen dusch, och de turades om att dela på fem små gasolkök.
– De hade inte fått någon förvarning och var glada att de fick upp sina ungar och svärmor på grannens lilla lastbil. Nu ser de på sociala medier hur turkiska soldater bor i deras hus, andra såg hur deras hem sprängdes när de var på väg därifrån. Ändå är deras dröm att kunna komma tillbaka. Här lever de bara i väntan.
De kan inte försörja sig och är utlämnade åt hjälp för att täcka sina basala behov.
— Vi bodde i en liten stad som heter Qamishli och åkte ner till Hassakeh. Det är en timmes väg och vi passerade minst ett dussin checkpoints och fler än fem olika militära grupperingar, även en konvoj med amerikanska pansarfordon. De har inte åkt hem.
Omtalat flyktingläger
Martin Ärnlöv var i Al-Hol, omskrivet för att där även finns svenskar med misstänkt koppling till IS. För närvarande lever omkring 68 000 vuxna och barn i det vidsträckta och uppdelade lägret som sträcker sig över flera kilometer. I anslutning ligger en liten by.
– Det är mycket människor och ser ut som det gör i flyktingläger. Röda korset driver ett litet centralkök och lagar 10 000 mål mat till familjer som inte kan göra det själva. Vi ombesörjer utdelning av matpaket och har även ett hälsocenter och ett fältsjukhus med bra operationsmöjligheter.
Han var också i Annex 5, där europeiska och utomsyriska-irakiska kvinnor och barn hålls.
– Det är en speciell miljö, säger Martin Ärnlöv. Folk kommer direkt fram och frågar och vi har meddelanden att förmedla. Jag träffade ingen som pratade svenska med mig.
Det finns inga kända beslut om lägrets framtid, eller om den rättsprocess som den kurdiska myndigheten planerar mot terrormisstänkta. Det kommer att avgöras de närmaste veckorna eller månaderna, tror Martin Ärnlöv.
LÄS MER:Syrienkriget fortsätter på tionde året – FN-chefen: "Ge diplomatin en chans"
