Efter Wagnergruppens uppmärksammade försök till revolt mot det ryska styret i helgen har dess soldater beordrats följa sin ledare Jevgenij Prigozjin till Belarus eller ansluta sig till den ryska armén. Men styrkornas operationer i Afrika kommer att fortsätta, meddelade Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov tidigare i veckan.
I nuläget uppskattas runt 5 000 Wagnersoldater befinna sig i Afrika, de flesta i Mali och Centralafrikanska republiken
När Ryssland invaderade Ukraina skickades många Wagnersoldater tillbaka till Europa, berättar Johan Huovinen, överstelöjtnant och lärare vid Försvarshögskolan.
– Nu får vi se om närvaron i Afrika ökar igen eller inte, säger han.
Den paramilitära gruppen har ofta anklagats för brutala metoder som bryter mot de mänskliga rättigheterna. Bland annat vittnas om mord, tortyr, våldtäkt och utplacering av landminor i civila områden.
Nära regimen
I Centralafrikanska republiken bedöms Wagner redan vara en integrerad del av maktapparaten, berättar Huovinen. Gruppen har sitt kontor bredvid regeringsbyggnaden i huvudstaden Bangui och står i omedelbar kontakt med regeringsföreträdarna.
– Man är någon typ av kombination av direkt våldsapparat och också rådgivare och utbildare åt de centralafrikanska styrkorna, säger Huovinen.
Även i Mali har Wagner anlitats av regimen för att bekämpa islamistisk extremism.
– Mali, Centralafrikanska republiken och Sudan hyr de här soldaterna för att lösa olika uppdrag. Det är en inkomst som den ryska militära ledningen antagligen har skott sig på, säger Johan Huovinen med anspelning på Wagnergruppens historiska inofficiella koppling till den ryska statsledningen.
Stor vapenexportör
Under kalla kriget spelade Sovjetunionen en stark roll i många afrikanska länders befrielserörelser mot kolonialmakterna. Men när Sovjetunionen föll samman och Ryssland försvagades som internationell spelare minskade inflytandet även där.
Sedan mitten på 10-talet har Rysslands president Vladimir Putin börjat visa ett stort intresse för kontinenten igen, berättar Görrel Espelund, journalist och associerad redaktör vid Utrikespolitiska institutet. Det var ungefär samtidigt som Wagnergruppen började utföra uppdrag för ryska staten.
– Till skillnad från många europeiska länder samt Kina och USA så har Ryssland än så länge inte ett särskilt stort handelsutbyte, förutom på en enda punkt och det är export av militära medel, säger Espelund.
– Man är en stor vapenexportör till Afrika och det har man då blivit nu de senaste åren. Där finns det ett stort intresse och man anstränger sig för att öka det politiska och ekonomiska inflytandet.
Stöd i FN-omröstningar?
Det finns flera skäl till att Ryssland och även Wagnergruppen vill vara i Afrika. Mali är en av Afrikas största guldproducenter. I Centralafrikanska republiken finns naturresurser såsom timmer, guld och diamanter.
– Förutom den ekonomiska biten kan dessa länder, i utbyte mot det militära stödet, exempelvis stödja Ryssland i omröstningar i FN, säger Görrel Espelund om det ryska intresset.
Även i Sudan finns mycket guld – och dessutom ett geopolitiskt intresse. Innan inbördeskriget där bröt ut i mitten av april ska det ha förhandlats om att öppna en rysk militär flottbas i hamnstaden Port Sudan, berättar Espelund.
– Det är ingenting som västmakterna och USA ser med blida ögon på.
Fakta: Mali
Mali var en relativt stabil demokrati från 1992 fram till statskuppen 2012. Efter kuppen har landet plågats av konflikter med tuaregiska separatister och islamistiska terrorister.
Sedan 2013, och fram till nyligen, har bland annat franska trupper varit stationerade i Mali. Även FN har en styrka i landet där bland annat Sverige ingått.
Under senare år har de antifranska stämningarna i landet ökat, till stor del på grund av att de inte lyckats besegra upprorsmakarna och skapa lugn. 2020 utfördes en kupp mot presidenten och 2021 ytterligare en kupp.
Ungefär samtidigt vände sig Mali till Ryssland. Wagnerstyrkor skickades till landet för att strida på regimens sida. De franska styrkorna lämnade landet 2022.
Flera andra länder, däribland Tyskland, Storbritannien och Sverige, har dragit sig ur FN:s insats.
Källa: Utrikespolitiska institutet
Fakta: Centralafrikanska republiken
2013 tvingades den Centralafrikanska republikens dåvarande kristne president François Bozizé bort av den i huvudsak muslimska rebellgruppen Séléka.
Kuppen resulterade i en serie hämndattacker mellan kristna och muslimska grupper.
Den kristna milisen anti-balaka angrep civila muslimer och handelsmän som hämnd och det började talas om etnisk rensning.
Tusentals dödades och en femtedel av landets knappt fem miljoner invånare drevs på flykt.
År 2014 sattes en FN-styrka och franska styrkor in i landet.
I februari 2016 valdes Faustin-Archange Touadéra, tidigare premiärminister under François Bozizé, till president i den svårt krigshärjade nationen.
2018 etablerade sig den ryska paramilitära Wagnergruppen i Centralafrikanska republiken.
2020 valdes Touadéra om till president i ett omtvistat val där Bozizé inte fick delta. Rebellalliansen CPC tog kort därefter till vapen mot regeringen.
Ett år senare behärskade gruppen två tredjedelar av landet.
De trycktes tillbaka av FN-styrkan och av Wagnerstödda regeringsstyrkor.
Källor: Reuters, FN, Utrikespolitiska institutet
Fakta: Wagnergruppen
Wagnergruppen är ett privat legosoldatsbolag som länge har haft inofficiella kopplingar till den ryska statsledningen.
Dess högste ledare och främste finansiär är Jevgenij Prigozjin, en tidigare krögare från S:t Petersburg som har nära band till Vladimir Putin och som har tjänat en förmögenhet på förmånliga upphandlingar.
Wagnergruppen bedöms ha fått utföra uppdrag världen över som den ryska staten eller armén inte vill ta ansvar eller behöva redogöra för. Under Prigozjins bolagsparaply finns också uppmärksammade så kallade trollfabriker som har använts vid försök att påverka andra länders val.
Wagner omnämndes först i samband med Rysslands annektering av Krimhalvön 2014, när soldater gick in där utan beteckning. Senare har den dykt upp i många länder där Ryssland söker inflytande: Syrien, Libyen, Sudan, Venezuela, Centralafrikanska republiken med flera. Den följs av anklagelser om krigsförbrytelser.
Wagnergruppen förde länge en ljusskygg tillvaro men tog i samband med Rysslands invasion av Ukraina en mer formell och framträdande roll, vid sidan av och ibland i konkurrens med den ryska armén. Tiotusentals av dess stridande, många som rekryterats från fängelser, beräknas ha blivit dödade i kriget.