En förmiddag mot slutet av maj stävar ett av Kustbevakningens fartyg genom Göteborgs Hamn. Vädret har, efter flera dagars högsommarvärme, slagit om och blivit lite småruggigt och grått. Vattnet i älven rinner lugnt fram och sikten från kommandobryggan är god. De är på väg ut i sitt uppdrag för det svenska miljöskyddet till havs. Befälhavare Peo Allard håller, ståendes bakom sina två styrmän, ett extra öga på färden.
– Vi tittar på all handelssjöfart, men håller ett extra öga på den ryska skuggflottan, hur de rör sig, om de navigerar på ett normalt sätt.
I uppdraget ingår att försöka förhindra och att ta hand om oljeutsläpp från förbipasserande fartyg.
– Om vi är på plats försöker vi först stoppa det och suga upp oljan vid fartyget. Den olja som letar sig in mot land försöker vi styra bort från de mest känsliga områdena, säger befälhavare Peo Allard.
Strandlinjen från sydvästra Hisingen upp till Tjuvkil innanför Marstrand kommer att skyddas i första hand. Kustremsan räknas enligt Länsstyrelsens som det mest känsliga området. Även öarna i södra och norra skärgården skulle förstås också bli extra utsatta.
Ökade risker
Riskerna för ett större oljeutsläpp har ökat sedan de ryska oljetransporterna har vuxit under senaste året. Enligt oljeskadeexpert Jonas Henriksson vid IVL Svenska Miljöinstitutet kan många av de av Ryssland inhyrda fartygen transportera omkring 100 000 ton olja. Av dessa kan 10 000 läcka ut om ett av lastfacken skadas, vilket är det mest troliga scenariot.
– Ett utsläpp utanför Västkusten får mer omfattande konsekvenser än ett utsläpp utanför ostkusten. Strömmarna leder oljan in mot kusten och västliga vindar skulle göra det svårt att få stopp på den, säger Jonas Henriksson.
Fartyget har tagit ut kursen mot Vinga där en stor grupp fartyg brukar ligga still, eller som det heter på marint språk ”på redden”. Väl framme vid fartygen väljer Peo Allard att gå en bit ifrån.
– Vi kan förstås gå närmare om vi vill, om det är något fartyg vi är intresserade av. Då kan vi gå in emellan dem.
Två fartyg ligger sida vid sida med en bred slang fästad mellan sig. Sannolikt pågår tankning av bränsleolja. Den ryska skuggflottan, som går upp mellan Danmark och Sverige via Stora Bält och upp längs Västkusten, brukar fylla på bränsleolja utanför Skagen.
– Tankning eller läktring är ett riskmoment. Det kan bero på slangbrott, att man överfyller, en slang som lossnar eller på den mänskliga faktorn, säger Peo Allard.
Trött besättning
Oljeutsläpp sker oftast annars i samband med kollisioner och grundstötningar, vilka i bägge fallen mestadels beror på den mänskliga faktorn. Riskerna med de ryska transporterna beror på att fartygen hör hemma i länder där kontroller av fartygen inte utförs korrekt. Det handlar om fartygens skick, försäkringsstatus, besättningens behörighet och utbildning och om vilotider ombord. Risken för olyckor ökar med en trött och mindre kompetent besättning.
Med ombord är Göteborgsstationens biträdande stationschef, Ari Hyvärinen. Han går ut på däck och blickar bort mot fartygen.
– Där kan du se ett som kanske inte är så välskött. Skrovet är rostigt.
Han säger att handelssjöfarten sköter rapporteringen bra om något händer och att de är med på att lösa situationer.
– Vi kan på håll inte avgöra fartygets skick, men vi kan se om det inte är underhållet eller inte sköts på annat sätt, med signaler och så vidare. Om de har slarvat.
Inte rätt att borda
Kustbevakningen kan ringa upp fartyg för att bilda sig en uppfattning om läget ombord, men utan juridisk grund har de inte rätt att borda fartyg ute på internationellt vatten.
– Det är inget vi gör som en flygande kontroll. Det måste finnas en brottsmisstanke eller något annat skäl, eller om tullagstiftningen ger oss något att luta oss emot, säger Ari Hyvärinen.
Färden går vidare ut till havs och ner mot Trubadurens fyr. Om något av de ryska fartygen skulle vara på väg kommer information från Kustbevakningens ledningscentral, berättar befälhavare Peo Allard.
– Då kikar vi extra efter dem. Men det är många fartyg och ett stort hav, så det är jättesvårt. Man måste ha lite grand att gå på.
Kan du välja att titta extra på dem och svänga upp i närheten?
– Ja. Men det är inte alltid vi hinner dit. Vi går bara i tio knop.
Vid ett utsläpp försöker Kustbevakningen få stopp på det vid fartyget och med länsar i vattnet ringa in oljan. Så mycket som möjligt att olja försöker fångas upp innan den når land. Det förutsätter att fartyget är på plats eller att någon av Kustbevakningens mindre oljesaneringsbåtar hinner ut. Vädret och tiden är avgörande.
– Är vi för långt ifrån och det blåser från väst rakt in mot kusten är oljan redan inne vid land när vi kommer fram, säger Peo Allard.
Känsliga områden
Väl på plats blir det ändå svårt att göra något om havet är för livligt. Det är inte helt lätt att få upp den även när vädret är lugnt. Olja som tar sig vidare mot land försöker Kustbevakningen styra bort från känsliga landområden.
Vilka vikar och klippor som väljs ut att skyddas, och som effekt av detta, vilka som offras, beslutas av Kustbevakningens ledningscentral. Beslutet tas i samråd med kommunen som vet vilka områden som behöver ett extra skydd, och med fartyget där besättningen vet vad som är praktiskt möjligt med tanke på väder och vind.
Ombord finns omkring fem hundra meter länsar som kan användas till att ringa in och styra olja.
– Våghöjden avgör hur vi kan styra oljan. Om sjön är för hög tar sig oljan över länsen eller så går länsen upp på vågen och då går oljan under i stället, säger Peo Allard.
Bästa effekt av att styra oljan nås någon sjömil från land. Där någonstans tar också den lokala Räddningstjänsten över ansvaret för skyddet mot oljan, men de bägge myndigheterna samarbetar i gränslandet mellan ansvarsområdena.
Skydda Hisingen
Fiske– och musselodlingar tillhör de områden som skyddas i första hand. Dessa riskerar annars att slås ut för lång tid framöver. Ålgräsängar, grunda vikar och vassområden är också särskilt känsliga för olja. I Göteborgsområdet räknas, förutom strandlinjen från Stora Porsholmen vid Hisingens sydvästra spets upp till Tjuvkil innanför Marstrand, även Göta och Nordre Älv till de mest känsliga områdena. Effekterna av ett utsläpp skulle bli allvarliga för alla strandområden, vikar och öar, som Göteborgs norra och södra skärgårdar. Dessa räknas dock, enligt Länsstyrelsens webbkarta, inte som lika känsliga som sträckan upp till Tjuvkil.
Längre uppåt längs kusten pågår en omfattande trafik av tankfartyg i farvattnen utanför Lysekil, till och från Brofjorden in till Uddevalla. Där vaknade det lokala oljeskyddsarbetet till liv för sju år sedan när olja från ett utsläpp vid Skagen letade sig upp i Bohuslän.
– Vi var för dåligt förberedda då, men nu är vi bättre rustade, säger Mikael Gard, brandingenjör vid Räddningstjänsten Mitt Bohuslän.
Han berättar att deras känsligaste områden är Gåsöskärgården, utanför Grundsund söder om Lysekil, och naturskyddsområdet Näverkärr norr om Lysekil. Skulle olja vara på väg finns länsar och strandskyddsdukar att tillgå i ett förråd i Lysekil.
– Vi är relativt väl försedda med utrustning. Eftersom det här händer så sällan är utmaningen att upprätthålla rätt kompetens hos alla inblandade, säger Mikael Gard.
