Under de senaste två åren har ett 50-tal småfläckiga rödhajar släppts ut i Gullmarsfjorden med spårare inopererade i magen. Syftet har bland annat varit att forskare på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i samarbete med Havets Hus i Lysekil, ska kunna få en bild av rödhajarnas beteenden och rörelsemönster.
– Vi trodde att de här hajarna stannar kvar ungefär där de släpps ut och är kvar i det området, men så är det inte. Det är ett jäkla tempo på de här fiskarna, säger Daniel Palm som är forskare på institutionen för vilt, fisk och miljö på SLU.
Den haj som tagit sig längst har simmat drygt 16 mil fågelvägen, vilket innebär att den förmodligen har simmat upp mot den dubbla distansen egentligen. Och vilken väg hajarna tagit varierar. En del simmar upp till Smögen och Väderöarna medan andra har tagit sig så långt ner som till ön Nidingen i höjd med Frillesås i Halland.
– Vi tycker också att det är anmärkningsvärt att de som drar iväg långt, efter ett tag simmar tillbaka igen till området vid Havets Hus. De verkar ha ett utforskande beteende, säger Daniel Palm.
Väl anpassade till havsmiljön
Det så kallade ”homing”-beteendet finns även hos andra arter och är ett vanligt evolutionärt mönster. Överlever man sin uppväxt på en plats så ger det en signal om att det är klokt att återvända dit. Och att få sina avkommor i samma område kan innebära att de har en god chans att överleva.
– Man tar en låg risk genom att komma tillbaka. Sen om den här teorin är en förklaring till just det vi ser just nu med rödhajarnas rörelsemönster, det kan jag inte säga, säger Daniel Palm.
Hajarna i studien är uppvuxna i akvarier med naturtrogen miljö på Havets Hus och resultaten av studien tyder på att de verkar vara väl anpassade till den verkliga havsmiljön. Det visar bland annat resultatet att hajarna befunnit sig på ett djup som fluktuerat mellan 20 och 100 meter.
Vilda hajar kan ha annat mönster
Den småfläckiga rödhajen är en ovanlig fisk som är fridlyst i Sverige. Däremot anses beståndet vara stabilt och livskraftigt. Den pågående studien hoppas kunna ge mer kunskap om hur man ska säkra hajens bevarandestatus.
Nästa steg i forskningsprojektet skulle vara att fånga in vilda rödhajar och placera spårare i dem också. Då skulle Daniel Palm och hans kollegor kunna jämföra om beteendet för hajarna uppfödda i akvarium skiljer sig från de vilda hajarnas rörelsemönster.
– Hajarna från Havets hus har trots allt fått mat serverad och så vidare, så det är möjligt att de här individerna har ett helt annat mönster än de vilda har, säger Daniel Palm.
Resultat av studien i urval
Hajarna tillbringade en månad i närområdet för att sedan simma ut eller in i Gullmarsfjorden.
Den haj som simmade längst simmade 161 kilometer på fem månader.
En haj simmade till Smögen där den vände och simmade tillbaka till utsläppsplatsen.
Den haj som simmade djupast simmade ner till 101 meters djup.
Några av hajarna simmade från 100 meters djup, med en temperatur på sex grader, till 20 meters djup, med en temperatur på 17 grader, på några få timmar.
En del hajar vilade på 50 meter och jagade både på djupare och grundare vatten, medan andra levde största delen på 40 meters djup och simmar ibland ner till 100 meters djup.
Källa: Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
LÄS MER:Här släpps rödhajar ut på västkusten – med spårare
LÄS MER:Släpper ut hajar och rockor i Västerhavet – stöttar bestånd
