Protesterna utanför har tystnat, korridorerna är tommare, de vita ägg- och majonnäsmackorna har slutat säljas i Amarillos kaféer och flera av nationernas delegationsmedlemmar har hoppat in i taxibilar mot flygplatsen. Det är lite mer än 24 timmar sedan klimatmötet i Glasgow var schemalagt att sluta.
LÄS MER:Känslostorm i Glasgow under COP26:s sista timmar
Då går Alok Sharma in på podiet i plenisalen ytterligare en gång. Efter många långa dagar hoppas många på mellobeskedet: ”Vi har ett resultat”.
Men ordföranden har tidigare i veckan refererat till sig själv som ”No drama Sharma”, och det här handlar inte om dängor som får svenskarna att hjärtrösta i sina mobiler. Det har blivit väldigt tydligt under mötet att formuleringarna tros kunna bestämma vem som lever och vem som dör.
– Vänner det är nu beslutsdags, säger han när han satt sig vid det vita bordet.
Många länder uttryckte sin besvikelse över att skrivningen inte blev skarpare än så men accepterade ändå förändringen för att kunna gå vidare i klimatarbetet.
Beslutet kallas ”Glasgow Climate Pact”. De samlingsbeslut som har antagits av mötet är resultatet av kompromisser mellan fossilberoende ekonomier, stora utsläppsbovar och små önationer som kämpar för sin framtid när havsnivåerna stiger. Den samlade bilden från många av parterna är att det som har beslutats är långt från perfekt – men gott nog givet de närmare 200 ländernas olika viljor och intressen.
LÄS MER:På puben får man raka svar om klimatmötet
LÄS MER:GP:s bilder från klimatmötet i Glasgow
Fossil strid
Ett viktigt framsteg enligt många är att en omstridd skrivning om utfasning av viss kolkraft och vissa fossila subventioner har tagits med i mötets slutdokument. Skrivningen är dock mer urvattnad än det ursprungliga förslaget och den kolberoende utsläppsjätten Indien fick i sista minuten till en svagare skrivning som snarare handlar om att dra ner på än att "fasa ut" det fossila.
Parterna uppmuntras också att lämna in skärpta mål för utsläppsminskningar redan nästa år, då COP27 hålls i Egypten. Nu är det bråttom om det ska gå att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader jämfört med förindustriell tid, vilket är ett av målen i Parisavtalet. Överenskommelsen från mötet anses dock vara tillräcklig för att hålla målet vid liv – om än knappt, enligt förhandlarna.
Kamp om pengar
Många av stridsfrågorna i Glasgow har kretsat kring pengar. Sårbara och fattiga länder har ringt i varningsklockorna och krävt mer hjälp för att tackla klimatkrisen.
Misstron har varit djup eftersom rika länder fortfarande inte har levererat de 100 miljarder dollar om året i klimatfinansiering som det beslutades om för mer än tio år sedan. Miljarderna ska dels gå till anpassning, dels till utsläppsminskningar och efter förhandlingarna i Glasgow uppmanas rika länder att fördubbla stödet som ska gå till anpassning till 2025, jämfört med 2019.
Men fattigare länder vill också att en särskild fond ska skapas för pengar som ska gå till att hantera de förödande klimateffekter som sker redan nu. Det fick de dock inte igenom i Glasgow eftersom många stora givarländer har bromsat.
Regelboken
En viktig uppgift för Glasgowmötet har varit att täppa till de sista luckorna i Parisavtalets så kallade regelbok. Det handlar om regler för handel med utsläppsrätter, regler för transparens och gemensamma tidsramar för rapportering av klimatarbetet. COP26 lyckades lösa upp de sista knutarna och därmed kan Parisavtalet implementeras fullt ut. Det möttes av applåder från delegater som säkerligen drar en lättnadens suck.
Klimatmötets slutdokument är inte juridiskt bindande och det finns inget straff för de länder som väljer att strunta i det som man har kommit överens om.
Men det kan kanske pressa även de mest motsträviga länder att agera för att minska utsläppen av växthusgas.
