Du har just opererat foten – vad hände?
– Jag stod på en stege mot en vägg, och den kasade ner. Så jag fastnade med foten mellan stegen och min egen kroppstyngd. Det var förra sommaren, men du vet ju hur det är med vårdtider. Så jag opererade mig förra måndagen.
Förra året utsågs du till Sveriges starkaste kvinna – ska du tävla i år igen?
– Ja, det ska jag. I år har de ett online-kval där de väljer ut elva stycken. Jag är redan inkvalad, eftersom jag vann förra året. Så den titeln tänker jag allt behålla.
Hur kan du vara så stark?
– Bra fråga. Jag tränar mycket, äter mycket och vilar mycket. Jag tränar ju väldigt tungt, så det blir för slitsamt att träna varje dag. Så jag kör varannan.
Är det gymträning som gäller då?
– När det är off-season är det mest gymmet som gäller. Inför tävling kör jag här hemma i garaget där jag har mina roliga prylar som jag tränar med. Då blir det specifik grenträning. Det är olika grenar i varje tävling, men det ska vara något statiskt, och något över huvudet, och stenar brukar vara med i någon form.
Vilket är din favoritgren?
– Jag gillar Atlas-sten. Det är stora, runda betongstenar som man ska lyfta upp.
Vad väger de?
– Det brukar finnas fem, sex stenar man ska lyfta, och de väger upp till ungefär 150 kilo här hemma i Sverige. När man tävlar utomlands är de lite tyngre.
Det låter bökigt att lyfta runda stenar?
– Ja, det är svårt att få greppet, för de är ju runda och det finns inget att hålla i. Så knepet är att få in händerna så långt under som möjligt och bara knipa åt.
Vilken gren gillar du minst?
– Jag har en gren som jag hatälskar och det är ”oket”. Det är som en stång man lägger på axlarna, och så är det en ställning ner på varje sida och vikter nere vid marken. Man lyfter upp den på axlarna och så går man.
Som en gammal oxe?
– Precis. Och man kan se på många att det är en sån gren där själen lämnar kroppen. Halvvägs in ser man att ”nu är det ingen hemma längre, nu är det bara någon som går”. Det är så brutalt påfrestande och tungt.
– Men jag var på Arnold Sports Festival i mars och tävlade i proffsklassen. Då gick vi det tyngsta som någonsin har gåtts av damer. Först gick vi sex meter med 272 kilo, sedan sex meter med 318 och sedan sex meter med 363 kilo. Det är en brutal vikt, även för herrar, men vi var sex damer som klarade det. Så då kände jag att jag kanske gillar den grenen ändå, även om det är så tungt och förfärligt att träna på.
Har du nytta av din styrka i vardagen?
– Man slipper ju gå flera gånger från bilen till huset när man handlat. Och det är ju inget som står i vägen för mig om man säger så. Om jag ska möblera om så gör jag det, utan att behöva hjälp. Så det är ganska skönt att vara stark faktiskt.
Blir du ofta utmanad av män som vill testa om de är starkare?
– Nej, faktiskt inte. Det är väl en del som vill bryta arm, men jag bryter aldrig arm. Jag provade på det en gång och då skadade jag mig så vansinnigt att jag inte kunde träna på ett halvår. Så jag vågar inte riskera det igen. Och när jag tränar är det många killar med, då är det väldigt mycket push och pepp.
Hur kom det sig att du började träna styrkesport?
– Jag tränade lite sporadiskt i slutet av tonåren, men sedan träffade jag min man som tränade bodybuilding. Han höll på att förbereda sig för tävling när vi träffades, så för att jag skulle få se honom över huvud taget fick jag följa med till gymmet. Det var så det började och sedan har det rullat på.
Hur hamnade du i Grästorp?
– Jag är uppvuxen i Hällingsjö utanför Landvetter. Sedan bodde jag och min man i Lindome, men när vi fick tre barn ganska snabbt så kände vi att det var lite utanför vår budget att köpa stort hus i Göteborgsområdet. Så vi kikade längre ut och hittade ett hus i Grästorp. Det har vi inte ångrat en sekund. Jag sitter här och tittar ut över åkrarna nu. Det en bra och trevlig liten kommun.
Du nämnde Arnold Schwarzeneggers festival i USA – brukar han själv vara på plats där?
– Ja, det är han.
Har du träffat honom?
– Nja, hade jag sträckt på mig så hade jag nuddat honom. Men det är så mycket vakter kring honom så man vågar inte säga kaka när man står där. Men han kommer alltid till tävlingsarenan och tjingsar och pratar litegrann.
Han verkar sympatisk?
– Ja, och han står gärna och filmar och lägger ut på Instagram. Jag har tävlat på den stora bodybuildingscenen där en gång, och då satt ju han där på första parkett, i en fin soffa. Han är väldigt peppande och intresserad av styrkesport.
Du fyller snart 43 – är det svårare att hålla sig stark när man blir äldre?
– Nej, jag vet inte. Jag har ju gått uppåt i styrka hela tiden. När man har tränat kroppen så här länge så har man liksom skrämt kroppen till att fortsätta. Visst känner jag mig gammal och sliten emellanåt, men då funderar jag på hur det hade känts om man inte hade tränat.
Vad jobbar du med?
– I en hemköp-butik här i Grästorp. Jag har hand om e-handeln och packar varorna till de som beställer.
Vad ska du göra i helgen?
– På lördagar brukar vi ha filmkväll med barnen, fastän de är stora.
Vilket är ditt starkaste idrottsminne?
– Det måste nog vara när jag stod på den stora bodybuildingscenen under Arnold Sport Festival. Det har varit en dröm för min man sedan han var 16 år, han har sett den scenen i tidningar sedan han var liten. Så att vi kunde vara där – och att jag stod på den scenen – det är fantastiskt häftigt. Jättestort.
Vilket är ditt senaste stora inköp?
– Oj. Det måste nog vara garn.
Garn?
– Ja, jag stickar en del.
Köpte du jättemycket garn?
– Ja, då köpte jag mycket garn. För mig var det ett stort inköp i alla fall. Emellanåt är man lite snål, men nu tänkte jag att ”nu gör jag det”. Det är bra nu när jag sitter hemma med foten, vet du. Så man har att göra.
Vad är nästa mål, nu när du är starkast i landet?
– Jag har faktiskt vunnit Europas starkaste kvinna en gång. Och i Världens starkaste kvinna har jag kommit femma som bäst. Så målet är givetvis att i alla fall stå på pallen där.
LÄS MER:Rasmus Wremers nya fiende: ”Går inte ta död på”
LÄS MER:Kenta ”Mr Magic” Nilsson: ”Spelade jag i Stuttgart?”
LÄS MER:Fridykaren Paula Johnsson: "Jag hamnade liksom i en drömvärld”
