Det är lurigt att sätta ord på vad Bingolotto egentligen har betytt för det svenska föreningslivet. Klubbhusen, träningslägren, ledarfinansieringen och det ekonomiska stödet till aktiva. Visst. Men också en i dag saknad känsla av att det är möjligt.
Med Bingolotto öppnades nya möjligheter, med Bingolotto blomstrade de mindre föreningarna, med Bingolotto genomfördes drömmar på löpande band.
Redan under Tipsextraepoken bidrog Tipstjänsts Stryktipset till idrottsföreningarnas ständiga behov av nya intäkter genom televiserad lördagsunderhållning. Det statliga stödet räckte inte till.
Med Bingolotto exploderade den utvecklingen. Konceptets tidiga töntstämpel byttes snabbt mot kultförklarad succé, på bästa sändningstid.
Alla tittade på Bingolotto. Och nästan alla spelade. 1997 levererade Bingolotto 1,3 miljarder till föreningslivet. Totalsiffran under 25 år överstiger enligt programmets egen uträkning 16 miljarder kronor. Tittarrekordet härstammar från juluppesittarkvällen 1995 då 3,145 miljoner svenskar bänkade sig framför tv:n för att följa Leif”Lokets” Olssons tjôt i telefon och snurrande på hjulet.
Jag tar inte i när jag påstår att den svenska idrotten skulle ha sett annorlunda ut utan Bingolotto.
Man glömmer snabbt, men få program och koncept har varit så starkt förknippade med en person som Bingolotto. Med all respekt för Gunde Svan, Lasse Kronér, Lotta Engberg med flera (och de svårigheter programmet haft att innehållsutveckla): Bingolotto ÄR fortfarande Leif Loket Olsson.
Särskilt i jubileumstider när lyxen finns att titta bakåt.
Utan Lokets programledarskap hade den i grunden enkla programidén om ett televiserat bingospel aldrig fått den explosionsartade spridning konceptet fick.
Otaliga är de tv-klipp och skrönor som ligger sökbara på Youtube, där Loket med sin spjuveraktiga och kärleksfulla telefonteknik överraskade blivande bilägare och kommande miljonärer i stunden; enkelt och genialt, omöjligt att härma.
Loket var och är unik och jag kan ibland tycka att vi inte har hyllat honom tillräckligt.
Själv är jag uppväxt med Ringlinjen i den då nystartade Lokalradion. Cornflakes, GP-läsande och Loket med telefonluren i högsta hugg. Så såg varje måndag- och torsdagsmorgon ut, där Loket briljerade med sin enorma personkännedom och geografiska kunskap om Göteborg.
Konstarten hanterades under den tiden även av Hasse Tellemar (Ring så spelar vi) och Ulf Elving (Upp till tretton), men jag håller Loket högst.
1993 tilldelades han rättmätigt utmärkelsen av Årets göteborgare.
Samma år körde jag av oklar anledning Vasaloppet iförd lila Bingolottodräkt. Gôrful, men tidstypisk. Stöttningarna längs spåret ”Heja Loket” ger ytterligare en bild av Leif Olssons betydelse för denna framgångssaga (och då talar vi inte om min skidkarriär).
Plus: Ingvar Oldsberg är en skicklig efterträdare och har fått fart på programmet igen.
Minus: Var finns nästa Bingolotto? Kan väl inte vara så svårt att hitta på?
