Under sin aktiva karriär deltog Eriksson i sex vinterolympiader – fler än någon annan svensk har gjort.
”Jättens” första OS var i Innsbruck 1964. Vidare blev det fem olympiader till – där OS i Sarajevo 1984 blev hans sista. I Sarajevo stod han på startlinjen vid en ålder av 53 år.
Eriksson tävlade för Sverige i bobsleigh. Det bästa resultatet gjorde han i Sapporo 1972, då Eriksson blev sexa. Utöver det bärgade han fyra SM-guld och han är invald i Djurgårdens hall of fame.
I Innsbruck 1976 bar Eriksson den svenska fanan under invigningen.
Därför kallades han för ”Jätten”
2010 gjorde GP en intervju med ”Jätten” där han förklarade varifrån han fått sitt smeknamn, trots sina blygsamma 173 centimeter. Historien utspelar sig i Garmisch Partenkirschen år 1957. Han var där för att åka skidor och av en slump befann sig det svenska boblandslaget där på ett träningsläger.
– De åkte omkull hela tiden, så de blev bara tre och då frågade de mig om inte jag kunde hoppa in. Sedan när vi skulle hämta boben i garaget så skulle vi lyfta den tillsammans, men de tre var ju smarta så de höll på samma sida. Jag fick lyfta halva boben själv, och den väger 270 kilo.
– Och så var det en fotograf från en tysk tidning som tog bild på det där och så skrev de att "svenskarna måste ha en jätte med sig". Sedan dess har jag aldrig åkt skidor igen, bara bob, berättade Carl-Erik Eriksson för GP då.
”Var ganska färdig med livet”
Erikssons förvaltare Margareta Westerdahl bekräftade Erikssons bortgång till tidningen.
– De ringde för tredje gången från äldreboendet och sa att slutet var nära. Sedan piggnade han till igen. Men sedan tog det slut, och han var ganska färdig med livet, säger Westerdahl till Expressen.
Under sin sista tid hade Eriksson svårigheter med ett ben och tvingades till amputation.
– Hans minne sviktade också, men han var väldigt rolig. Han hade fortfarande humor, säger Westerdahl.
LÄS MER:"Jätten" Eriksson
LÄS MER:”Scarface” och ”Breaking bad”-stjärnan död
LÄS MER:IFK Göteborgs förre fystränare Jonas Hellberg är död
