Edvin Lindh är Sveriges främste mountainbike-sprinter. Från Svenska Cykelförbundet finns ett pressmeddelande i TT:s arkiv skrivet i slutet på juni förra året. Detta inleds enligt följande:
”Edvin Lindh är så grymt snabb på en MTB-cykel. Han dominerade under herrarnas XCE-SM i Linköping”.
Det var bara månader innan han hittade sin tvilling Vilgot död i sängen, vilket han berättar om i en längre intervju med Sportbladet.
Lagade mat åt varandra
Tvillingarna från Ångermanland var oskiljaktiga under uppväxten. De testade alla möjliga sporter och motiverades nästan mer av att tävla mot varandra än övriga konkurrenter.
Allra bäst gick det i mountainbike, reda som unga gick det att se att de hade talang. De två antogs därför på på idrottsutbildningar i Skara, Vilgot på riksidrottsgymnasiet och Edvin via NIU.
I Skara skaffade de en gemensam lägenhet och turades om ett laga mat. Samtidigt övergick uttagningar i juniorlandslag i framgångar på seniornivå.
Vilgot Lindh var då den mest framstående av de båda. Det sporrade Edvin Lindh.
– Jag bestämde mig för att bli bra nog att spöa Vilgot. I tre-fyra år var inte målet att vinna VM eller komma på pallen i världscupen, utan att bli bättre än honom. För skulle jag lyckas vore jag redan på toppen, säger han till Sportbladet.
Hösten 2020 flyttade de ifrån varandra och sågs allt mer sällan. Samtidigt fortsatte de att dela bil och kunde då och då tillbringa hela dagar hemma hos varandra.
Sista gången de sågs var på en pizzeria i Falun den femte oktober förra året. Vilgot Lindh hade missat sommarens tävlingar efter en krasch där armbågen drogs ur led och tre ledband opererades men hade nu dagen innan ägnat sig åt Everesting.
Det går ut på att man på cykel tar sig igenom 8848 höjdmeter på kortast möjliga tid – Vilgot Lindhs tid på nio timmar var ett nytt svenskt rekord.
Efter middagen körde Edvin Lindh sin tvilling till hans lägenhet.
Kan vara drabbad själv
De hade bestämt sig för att ses till helgen men dagen efter svarade inte Vilgot Lindh i telefon. När han inte heller hörde av sig den sjunde oktober bestämde sig Edvin Lindh och två vänner att åka till hans bostad för att kolla till honom.
Efter en stunds väntan använde de extranyckeln för att ta sig in – då möttes Edvin Lindh av värsta tänkbara syn.
– Jag är pragmatisk, så jag fick inte panik. Han ligger nog jättesjuk där, tänkte jag. Men jag hittade honom i sängen. Död. Det var uppenbart på en gång, i och med att det hade gått två dagar. Han var uppsvullen och blå, säger Edvin Lindh.
Månaderna gick utan att de fick någon vettig förklaring till hur detta kunde hända.
Sedan, i mars i år, kom obduktionsrapporten som ringade in arytmogen högerkammardysplasi – hjärtmuskelceller återskapas och ersätts av bindväv som de elektriska impulserna har svårt att tränga igenom.
Denna sjukdom kan orsaka svimningar och hjärtklappning – och plötslig arytmidöd.
Sjukdomen är ärftlig vilket innebär att Edvin Lindh också kan ha den.
– Jag behövde vara beredd på att dö när som helst. Men i bakgrunden fanns nästa hot. Skulle jag också ha diagnosen så vore det helt slut på elitidrottandet för resten av mitt liv, säger han.
När detta stod klart fick Edvin Lindh tränings- och tävlingsstopp. När han nu börjat genomgå tester har han så smått fått hoppa upp på mountainbiken igen.
Samtidigt fyller han i en skrivbok när minnen från hans tvillingbror kommer till honom – detta för att aldrig glömma.
