När ni där hemma möjligen har börjat jämföra med VM-laget 1994, silvergrabbarna från 1958 och 1950 års bronshjältar i Rio hjälpte Albin Ekdal oss alla att ställa kompassen rätt. ”Vi har vunnit två matcher, det är absolut inget super-VM än”.
Han pratade om detta under vår sista (?) heldag i Gelendzjik, där hettan varit så fuktig att de salta baden knappt svalkat, där löprundorna gått på knäna och kvällsskjortan på uteserveringarna fyllts av svettringar trots total stillhet.
Vår svenska framgångsfaktor i rysk miljö har efter lång inkörsperiod annars varit att ta en sak i taget. En adress åt gången till taxichauffören, trots önskemål om fler stopp, samt att använda restaurangmenyerna som pekböcker. Fler än ett ord, mångdubblad risk för missförstånd.
Men vi lär oss, vill gärna hit igen och gladdes under lördagen åt saker som att Ludwig Augustinsson, Andreas Granqvist och Robin Olsen tagit plats i diverse världslag.
Och att den nedpackade jackan till slut verkar komma till användning i ett vädermässigt ”svenskare” S:t Petersburg.
Som om Sverige skulle bry sig
I en digitaliserad värld, där fotbolls-VM i Ryssland slår alla tidigare rekord vad gäller tillgänglig statistik, går allt att bevisa.
Som att Sverige har varit sämst av alla VM-lag på att dribbla, att vi av åttondelsfinallagen tagit oss in på motståndarens planhalva allra minst, att Janne Anderssons landslag bara har två lag bakom sig på listan över antal slagna passningar – och att vi slagit näst flest långbollar av alla.
Det enda det bevisar är att det inte betyder ett dugg.
Som om Sverige, som står inför sin största match på tolv år, skulle bry sig. Som att det skulle ändra något i planen att vara kvar här i öst ännu en tid.
”Jag kollar inte så mycket på statistik. Då är då, nu är nu”, sade Albin Ekdal och fick kort därefter medhåll av Oscar Hiljemark.
Spelarna har inte bara anammat carpe diem-konceptet, de lever, pratar och andas ”janneanderssonska”.
Lossnar mot Schweiz
Vad jag däremot fastnade för och som stärker tesen om att det här kan gå vägen (det vill säga svenskt kvartsfinalspel mot Colombia eller England) är Schweiz bollinnehav.
54 procent i snitt mot Sveriges 39.
Jag tror inte att vi (Sverige) kommer lockas upp i planen nu heller, utan låta schweizarna äga boll, attackera i ytterzon och få svårt att komma in bakom vår granhäck; i den vitala ytan framför mål.
För Sverige blir det till att lyfta långt mot Ola Toivonen och Marcus Berg, hugga på andrabollar, vinna vissa, förlora andra, men ändå ta sig fram. Slå crossbollar mot Viktor Claesson. Komma i samlad trupp. Och fortsätta skapa.
Jag ger dessutom blanka sjutton i den statistik som säger att Sverige är det lag om har attackerat allra minst på vänsterkanten, i vad som är Emil Forsberg och Ludwig Augustinssons yta.
Den som inte förstått att Janne Anderssons fotboll är ett lagspel kan somna om, vi andra tänker att det är mot Schweiz det lossnar för ”Foppa”.
Och vad spelar det för roll vem som gör målen så länge laget vinner?
För att förvilla Schweiz
När Schweiz räds media gör Janne Andersson tvärtom – och bygger därmed både broar och förtroende, trots min närgångna fråga om hur delaktig han egentligen varit i processen kring Andreas Granqvists stundande förlossning. Där fick vi oss ett gott skratt, som förlänger VM?
Jag tackar dessutom för förtroendet när missförstånd uppstod kring huruvida Gustav Svensson verkligen hade startat en tävlingslandskamp. En snabb ögonkontakt, en huvudskakning och saken var utredd. ”Gurra” startade inte mot Danmark i playoff till EM 2016, däremot hoppade han in och gjorde det bra.
Oscar Hiljemarks närvaro i den mixade zonen ser jag mer som ett sätt att förvilla schweizare än att tre dagar före match ge oss svenska reportrar extra mittfältsservice, även om Janne Andersson bedyrade att han inte har bestämt sig för vem som ersätter Sebastian Larsson.
Svensk öppenhet mot schweizisk slutenhet, där skyddade stjärnor och vi-mot-dem-mentalitet har blivit en del av alplandets taktik.
Vem vet, det som gick för Sverige hösten 2015 kanske funkar för Vladimir Petkovic landslaget nu.
Svar ges på tisdag.
Tills dess: Mot S:t Petersburg.
***
I dag åker Danmark på däng. Det finns inget annat. Därmed har Öis bara en före detta A-lagstränare kvar i VM.
***
Det Ola Toivonen, Sebastian Larsson med flera löste på Friends för ett år sedan gick Argentina bet på. En världsmästarkandidat är utslagen, en annan tuggar vidare. Och Kylian Mbappé, vilken fantastisk fotbollsspelare! Kanske håller mitt tips om Frankrike som världsmästare, trots allt?
***
Jag kan inte släppa att Janne Andersson under långintervjun satt i en stol med guldmålade karmar.
