Det är uppenbart att Lena Sundqvist har fått frågan otaliga gånger. Inte bara för att hon säger att hon har gjort det i tio år, det märks även när den annars så muntra och skämtsamma norrlänningen får ett helt annat allvar i sin ton.
Men vi återkommer till frågan senare och tar det någorlunda kronologiskt.
Det var nämligen en stor grej, på många plan när Lena Sundqvist 2015 valde att gå till C More, numera TV4. Dels blev hon första kvinnan att kommentera SHL i tv, dels skulle hon kasta mer eller mindre allt hon lärt sig under sina fyra år på Radiosporten i sopbingen.
– Jag satt i ett möte, inför min första match, med Lasse (Granqvist) och Tommy (Åström). Då räknade de upp allt som jag inte skulle göra längre, allt som har suttit i ryggmärgen från att man började, berättar Lena Sundqvist.
Hon berättar vidare med stor inlevelse:
– Jag skulle inte göra det och jag skulle inte göra det. Till slut undrade jag vad fan det är meningen att jag ska göra? De hade tagit bort allt som jag vet hur man gör.
Av uppenbara skäl är det skillnad mellan att guida en tittare genom en hockeymatch och en lyssnare. Någon som sitter i bilen och lyssnar på en hockeymatch har till exempel mer glädje av att veta var pucken är än någon som sitter framför teven.
Det är ganska logiskt, men innebar likt förbannat en omställning för Sundqvist.
När kände du att du blev bra på teve?
– Bra vet jag inte om jag är än, men förhoppningsvis har man blivit bättre. Charmen är att jag inte tror att man blir klar, jag tror aldrig att man kommer tycka att man har koll på det här.
Men du lider inte av ”imposter syndrome”, att du är rädd att bli avslöjad som en bluff?
– Det tror jag vi alla gör! Absolut, det kan man verkligen gå och känna: Att när ska någon fatta att man går omkring och inte har en aning om vad fan jag gör?
Men så är också imposter syndrome en villfarelse och med tiden har Lena Sundqvist lärt sig att omfamna det faktum att hon aldrig vaknar upp och känner en olust för att gå till jobbet.
– Jag kan njuta i stunden, men jag är helt värdelös på att uppskatta det. Så fort det är slut tänker jag på nästa match. Om jag kommer hem och någon frågar hur matchen gick så får jag tänka efter: ”Ja men jag intervjuade den personen efteråt, då borde de ha vunnit?”.
Lena Sundqvist om galna matchen: ”Jag skakade”
Men även om Lena Sundqvist har svårt att komma ihåg vilka som vann för någon timma sedan så finns det en match som hon har klara minnesbilder från.
Udda nog är det med råge åtta år sedan den spelades.
– Den matchen som jag har starkast och flest minnen från är från min första säsong, säger Lena.
Hon berättar att många drömmer om att få kommentera SM- eller OS-finaler och att hon har full förståelse för det.
Men ...
– ... min största match är match sju, Modo mot Leksand. Den matchen är svårslagen, säger hon med ett stort leende.
En snabb recap: Efter att ha legat sist i hockeyallsvenskan lyckades Leksand på något vänster ta sig hela vägen till ett kval mot SHL-laget Modo.
Väl där var dalalaget helt utspelade och förlorade tre matcher med en total målskillnad på 1-16. Trots detta tvingade Leksand fram en sjunde och avgörande match, under vilken man låg under med 1-3 – innan man kvitterade i sista minuten, tvingade fram en förlängning och avgjorde.
”Men vem fan ska begripe det här?!”, skrek Leksands dåvarande tränare Perra Johnsson på bred, hes, värmländska när reportern frågar honom hur det gick till.
Det är något av det sjukaste som har skett i hockeyhistorien?
– Ja, absolut, svarar Lena Sundqvist utan att tveka.
Hon, som alltså kan glömma ett resultat direkt efter en match, minns än i dag exakta sekvenser från matchen som spelades 1 april 2016.
– Framför allt kommer jag ihåg att jag, inför förlängningen, slogs av att jag stod och skakade. Jag, som inte bryr mig om vilket lag som vinner, stod och skakade.
Var en hårsmån från mardrömmen
Lena håller den matchen extremt högt, högre än den i ärlighetens namn sömniga OS-finalen mellan Tre Kronor och Kanada i Sotji – den som mest är ihågkommen för att en dopningsavstängd Nicklas Bäckström missade.
Men samtidigt avslöjar Lena att det var en hårsmån från att matchen mellan Modo och Leksand bara skulle förknippas med ren och skär ångest.
– Innan Monpetit avgör för Leksand så har Modo ett superläge och jag hittar inte spelaren, jag sitter och undrar vem det är.
Men så blev det inget mål och i stället kunde Lena revanschera sig när Brock Montpetit snodde pucken och avgjorde.
– Då är jag är med hela vägen. Det blev klockrent!
Lena fortsätter och är extremt tydlig:
– Men om Modo hade gjort mål och jag inte hade vetat vem som avgjorde skiten … då är det värdelös kommentering, det är en mardröm. Jag hade förknippat matchen med ångest eftersom jag hade fuckat upp allting.
Fortsatt enda kvinna – efter tio år
Så till frågan som förändrade stämningen inne på cafét i närheten av Globen. För samtidigt som Lena har kommenterat historiska kval och SM-slutspel och banat väg för andra kvinnliga kommentatorer så har i ingen kommit efter henne.
När hon nu går in i sin tionde säsong så är hon fortfarande den enda kvinnan som kommenterar SHL i tv.
Hur känner du inför det?
– Jag tycker att det är svårt, jag har fått den här frågan i tio år, säger hon.
Är det tröttsamt?
– Ja, lite. För jag tänker att det inte är mitt ansvar att det inte har kommit fler, det jag kan känna är att de som är ansvariga inte får den frågan så ofta. I stället blir det någonstans jag som ska driva utvecklingen framåt och det är det inte. Jag är inte ansvarig för vilka som jobbar på olika tv-kanaler.
Hon fortsätter:
– Alltså, jag kan tycka att det är en tråkig samhällsutveckling. Sen går jag inte och känner mig ensam, jag har jättemånga och jättehärliga kollegor. Jag skiter lite i vilket kön de har, så jag känner mig inte ensam på jobbet bara för att jag är kvinna. Det skulle jag aldrig säga.
Det ska tilläggas att ruljansens på kommentatorer inte är särskilt hög. Lena kan komma på två kommentatorer som har börjat på TV4 efter henne.
– Personligen skulle jag bli jätteglad om det kom någon, men det är inte så att jag kommer hem på kvällarna och är ledsen över att det inte var någon annan kvinna på arenan.
TV4: sportdirektör Johan Cederqvist om ...
... att det inte har kommit in någon mer kvinnlig kommentator i TV4:s SHL-sändningar.
”Det är en komplex fråga där förändring tar lång tid, men vi ser att en förändring sker och att vi har allt fler kvinnliga sportkommentatorer i branschen. Vi hoppas att det också gör att fler kvinnor söker sig till yrket.”
... hur stor prioritet det är för TV4 att få in fler kvinnliga kommentatorer i SHL-sändningarna.
”Det är viktigt, både när det gäller SHL och Hockeyallsvenskan. Vårt uppdrag är att skapa så bra sändningar som möjligt och långsiktigt är en självklar förbättring att vi hittar de största talangerna – oavsett kön.”
Startade projekt för att locka kvinnor
Men även om Lena inte på något sätt kan klä skott för varför hon är ensam kvinnlig kommentator i SHL-sändningarna så är det därmed inte sagt att hon inte gör sitt bästa för att få till en förändring.
I slutet av 2021 drog TV4 och C More, med Lena Sundqvist och Lasse Granqvist i spetsen, igång en satsning för att få fram fler kvinnliga kommentatorer.
– Vi hade inga krav på utbildning, utan sa att man skulle söka om man var kvinna och tyckte det här verkar kul, berättar hon.
Responsen var överväldigande och ett bevis på att det finns kvinnor som lockas av att kommentera.
– Jag var svinnervös och kände ”är det nu jag ska bli motbevisad? Ska vi inte få in några ansökningar alls?” Men vi fick in så många ansökningar, så det blev ett så mycket större jobb än vad vi hade trott. Uppenbarligen finns det kvinnor därute.
Tre av kvinnorna var Apollonia Mälarberg, Mathilde Gbotto Carlsson och Celia Boltes. Apollonia kommenterar numer SDHL på TV4 och Mathilde samt Celia var i dagarna med i den ”trupp” som Disney+ presenterade i sin stora satsning på Europafotboll.
– Det var skitroligt att vi helt plötsligt har fått fram kvinnor som knappt hade tänkt tanken på att man kunde vara sportkommentator innan vi drog igång satsningen. Jag tror att många kvinnor inte ens tänker på det som ett yrke, just för att man inte ser några förebilder för att det inte är så vanligt.
Om vi blickar tio säsonger framåt, då borde det väl finnas fler kvinnliga kommentatorer?
– Nej, jag är inte säker.
Är du inte?
– Nej, nej, absolut inte. Jag hoppas, men jag är inte säker.
Varför?
– För att jag tror inte att det står högst upp på agendan för någon att det ska vara så.
Vad tänker du kring det då?
– Det jag inte förstår är varför kommenteringen är den sista utposten att inta. För i övrigt har det förändrats väldigt mycket på många andra positioner, när det gäller programledare, skribenter och krönikörer. Men just kommenteringen är det sista tuffa steget att komma in i.
Kommer du vara kvar om tio säsonger?
– Man vet aldrig, men som det känns nu så hoppas jag absolut det!
LÄS MER:Lucas Raymonds väntan på superkontrakt – kvar i Sverige
LÄS MER:Nobbad av Färjestad – efterträdare till Lasse Johansson?
