Mycket arbete återstår

ANNONS
|

Svenska landslagets Anna-Carin Ahlquist har passat på att se Peking dagarna innan första matchen på söndag. Hon har besökt Förbjudna staden och fyndat i ökända Silk Market. Mellan platserna har hon tagit taxi. Att hon sitter i rullstol har hittills inte varit något större problem.

- Att ta sig runt på egen hand har gått över förväntan. Atletbyn och arenorna är alla väl anpassade. Till och med i Förbjudna staden finns ramper och liftar. Och på de platser där jag behövt hjälp har folk genast varit framme och erbjudit sig, konstaterar det göteborgska medaljhoppet.

Enligt officiell kinesisk statistik från 2006 finns det 83 miljoner människor med någon form av funktionshinder i Kina. Deras behov har ofta negligerats.

ANNONS

Men på senare år, och framför allt inför Paralympics, har Peking gjort åtskilligt för att göra staden mer tillgänglig för de med funktionshinder.

- Kina är väldigt bra på hårdvaran. De nya tunnelbanelinjerna, nya bussar, vägmarkeringar för synskadade: mycket har blivit bättre. Det konstaterar belgaren Jean van Wetter, ansvarig för frivilligorganisationen Handicap Internationals verksamhet i Kina.

Samtidigt betonar han att problemen ännu är många och stora.

Lite att säga till om

- Numera finns en politisk vilja. Samtidigt sker en stor del av arbetet i ett strikt toppstyrt system där de med nedsatt funktionsförmåga själva ofta har lite att säga till om vad som faktiskt fungerar bäst.

Att behandla folk med fysisk nedsatt förmåga som mindre vetande är enligt Jean van Wetter vanligt förekommande i Kina. Bristen på utbildning är uppenbar.

Något som inte minst tydliggjordes tidigare i år då en guide för spelens volontärer visade sig innehålla kontroversiella formuleringar.

I manualen, som redigerades efter hård kritik från utlandet, stod bland annat att vissa fysiskt handikappade är isolerade, osocial och introverta. De kan vara envisa och kontrollerande, de kan vara känsliga och ha problem med tillit.

- Jag tror faktiskt att de menade väl. Men det visar samtidigt på en syn där man tror sig behöva ta hand om snarare än erbjuda sätt som gör det möjligt för funktionshindrade att leva självständiga liv.

ANNONS

Jean van Wetters förhoppning är att Paralympics kommer att öka förståelsen för dessa problem.

Samtidigt är han skeptisk till hur stor förändringen verkligen kan bli.

- Precis som i OS har Kina satsat stort på att vinna guldligan i Paralympics. Men för vanligt folk, speciellt på landsbygden, finns alltjämt ytterst små möjligheter för funktionshindrade att ägna sig åt idrott.

ANNONS