Göteborg 6 september 2009:
Jag tar av mig hatten för Norge. Tyvärr fanns det bara ett lag som ville mer under kvartsfinalen. Det var också det laget som vann.
Norge krossade Sveriges gulddrömmar. Jag hade väldigt fel i att Sverige inte skulle ha några problem med Norge. Trodde verkligen att det var dags i år, jag hade fel och säkerligen en hel del med mig. Jag vet att tjejerna var väl förberedda inför matchen och otroligt taggade, men också väldigt nervösa.
Kan garantera att allt snack före kvartsfinalen blev tändvätska för Norge. Jag kände tyvärr redan efter första målet att detta inte kändes bra. Norge kommer aldrig släppa detta. Hade Sverige reducerat tidigare hade nog matchen blivit en annan. Det var ingen bra match, inget skön spel. Och ingen som riktigt tog tag i spelet - det är så viktigt att det finns spelare som kliver fram och gör det, framförallt om du ligger under med hemska 2-0 och det känns hopplöst.
Sådana matcher har man spelat ett antal gånger i allsvenskan. Vår Malmömatch på bortaplan tidigare i år är ett exempel. Det var så tungt. Vi kämpade utan resultat, allt var tungt och trots att viljan fanns där stämde ingenting.
Det var en tung och mörk kväll för de svenska spelarna, men tyvärr var det en lika tung smäll för damfotbollen i sig.
Vi hade verkligen behövt en EM-medalj, för vi är så beroende av vad landslaget presterar, eftersom det är där vi syns eftersom damallsvenskan sällan visas på tv. Tyvärr tappar många intresset när det blir så här. Inte alla så klart.
Tror att Sverige blev väldigt skärrat av Norges fina inledning. Efter matchen läste jag inläggen som folk skrivit i de Sveriges tidningarna och jag blir så förbannat besviken på folk som skriver så nedsättande om damfotboll, det som jag utövar och det som jag älskar så himla högt.
Seriöst, varför kan inte Sveriges befolkning stötta sina egna, de spelar ingen roll vad det är för sport, men att kasta sådan skit på damfotbollen gör mig så ledsen. Vill man inte att Sveriges damer ska lyckas? Vill man inte att Sverige ska vara ett framgångsrikt land oavsett vilken sport eller om det är kvinnor eller män som gör det? Jag skrev själv i den senaste bloggen att mötet mellan Frankrike–Holland kan varit det sämsta jag sett. Det står jag för även om jag delvis själv sänker damfotbollen.
Det finns ingen som är mer besvikna än svenskorna just nu. Damfotbollen får återigen knyta näven och jobba vidare mot nya mål. Det blir verkligen inte alltid som man tänkt sig. Det fanns verkligen inget att skylla på efter kvartsfinalen. Sverige hade haft den bästa uppladdningen och ändå lyckades de inte hela vägen. Sådan är idrotten, det är lite av tjusningen.
Man vinner man förlorar. Vet också att Sverige nu lärt sig läxan att inte snacka upp sig så mycket. Nästa gång ska de tala med fötterna först, sen kan man snacka.
Och Herregud, Hur många landskamper har Sveriges herrar spelat som varit katastrofdåligt? Ta matchen igår exempelvis. Det var ingen världsklass på spelet, men de vann ändå med nöd och näppe. Det är skönt för nu lever hoppet igen!!!
Trots Men jag väljer jag att fortsätta titta för att jag stöttar mitt land, jag skriver inte inlägg som: "Fy f** vad dåligt, ni är inte vatten värda, sluta spela och börja med schack istället och andra personliga påhopp på spelare hit och dit."
Efter matcher läser inte jag artikelinlägg för jag vet att det finns folk som vill trycka ner istället för att vara positiva. Så ni som är negativa, ni har ingen vinning med det. Enda anledningen att jag läste inläggen denna gång var för att jag stått utanför EM-truppen. Och ni som verkligen vill stötta: Stort tack för det!
Jag kan låta förbannat lipig nu, men det är jag inte. Jag tycker inte synd om damfotbollen, jag blir bara så innerligt besviken på mina medmänniskor. Självklart får alla tycka och tänka som de vill. Vilket är bra för det är ju det jag själv gör. Jag har lärt mig under bloggandet att man inte kan tillfredställa alla. ALLTID retar man någon med sin åsikt.
Tror för övrigt att Tyskland kommer ta hem guldet. Men jag har ju haft en hel del fel under detta EM (ha-ha). Så vi får vänta att se!
Välkomna hem Hedvig, Sara, Stina och Linnéa. Vi har saknat er. Tro bara inte att vi kommer vara snälla på träningarna nu i veckan för att detta har hänt!
Jag har också vart och köpt eltejp till "Tomaso Ravanelli Ravioli" eller vad du nu heter (ha-ha). Ska tysta dig med skotten och tejpen.
