När det i våras stod klart att Oscar Hiljemark skulle ta över efter Jimmy Thelin som Elfsborgs manager hade jag en huvudsaklig invändning:
Nämligen att 32-årige Hiljemark hämtades hem i ett läge då Elfsborgs prioritering var att nå ett Europagruppspel. Varför inte välja en mer erfaren chefstränare? Någon som gjort det förut? En Hareide- eller Högmo-typ? Jag menar: vad vet ens en 32-åring om kärleken, livet och fotbollen?
Tja. Tillräckligt mycket, skulle det visa sig.
Efter 2–0 mot kroatiska ligatvåan Rijeka hemma på Borås Arena – totalt 3–1 – står han där med sitt busiga leende och Europa Conference League-biljetten i kavajfickan. Oscar Hiljemarks Elfsborg är klara för Europagruppspel direkt, efter sex raka kvalsegrar. Och då är de ändå bara i början av sin resa.
Som klacken sjöng redan för tolv år sedan när Hiljemark slog igenom som spelare, och nu kunde sjunga igen:
”Nummer 14, Oscar Hiljemark, yngst på planen, han är stor och stark, han är vår framtida monark”.
Om de vetat hur rätt de skulle få.
Resan snart uppgraderad?
Om två veckor kan resan dessutom vara uppgraderad till Europa League-klass. Uppemot hundra miljoner kronor in på kontot i stället för drygt 50 millar, som ECL är värt.
En som vet mer än de flesta om fotboll är klubbchefen Stefan Andreasson (vad gäller kärleken och livet låter jag jag det vara osagt). Med pusslet ”Thelin out, Hiljemark in” visade Andreasson att gammal är äldst. Egentligen oavsett vad som händer från och med nu var det modigt, genomtänkt och noggrant agerat av Andreasson, 55, att gå för Hiljemark. Tvärtemot vad jag trodde. Att nå ett Europagruppspel var säsongens viktigaste mål för Elfsborg. Det syntes på känslorna som släpptes lös på slutsignalen i går. De är där nu. Och som sagt: de är inte färdiga på långa vägar.
Vägen hit? Jo, efter det oavgjorda 1–1 mötet i turistorten Rijeka var Elfsborg tydliga favoriter inför returen på plastgräset i Borås. Oscar Hiljemark ställde upp med en framåtlutad och numera välbekant 3-4-3-formation utan fler överraskningar än att Per Frick hamnade ovanligt långt ut till höger.
Hiljemarks nytillträdde kollega Darko Raic-Sudar, som väldigt hastigt och mindre lustigt tog över efter sparkade Željko Sopić tidigare i veckan, valde av förståeliga skäl en mer försiktig 4-1-4-1-formation.
Trots att en seger för Rijeka stod i över fyra gånger pengarna hos spelbolagen (jämfört med runt två gånger på en Elfsborgsseger) var det spelmässigt helt jämnt till att börja med.
Saknades: kollektiv bolltrygghet
Hiljemarks Elfsborg har många pusselbitar på plats, men i en sådan här match syntes också vad de emellanåt saknar: kollektiv bolltrygghet. För få spelare klarar att hantera passningsspelet när ett internationellt motstånd kliver upp i press snabbt och framför allt hårt på egen planhalva.
Det gav en sönderryckt inledning med många frisparkar och mängder av individuella Elfsborgsmisstag där di gule emellanåt såg ut som små kycklingar som studsade hit och dit. Någon hjälp av den latviske domaren Andris Treimanis fick de inte – och skulle heller inte ha. Det här är inte allsvenskan, this is ett fuckin´ Europa League-kval, som Stuart Baxter skulle sagt.
Men ju längre matchen led, desto större lugn spelade Elfsborg med. Samtidigt som Rijeka inte klarade att hålla aggressiviteten uppe i försvarsspelet mer än en dryg halvtimme. Elfsborg vågade fylla på med allt fler spelare, och Europaklacken på kortsidan sjöng högre än de någonsin gjort (?). IF Elfsborg gav sig själva det man kallar ett momentum.
En timme in såg Rijeka ut som ett slaget lag. Inte så konstigt. Deras säsong har precis startat, medan Elfsborgs trupp är uppe i fullt matchtempo. Något Oscar Hiljemark utnyttjade genom att byta ut Per Frick i 66:e minuten, in med en pigg och hungrig Arber Zeneli.
Strax därpå kom det grova misstaget i Riejaks backlinje. Om det berodde på trötthet vet jag inte, men Veldin Hodža drällde med bollen utanför eget straffområde, Ahmed Qasem störde, Michael Baidoo fick läget och gjorde inget misstag. Boll i mål, 1–0, det räckte för avancemang, och den stackars 21-årige Hodža byttes ut kort därpå, alldeles förkrossad. Men Elfsborgs seger var inte hans fel, den var helt rättvis och solklar över 90 minuter.
Elfsborg bröt ner Rijeka – fysiskt, metodiskt och tålmodigt. Samt mot slutet genom ett stabilt försvarsspel och för säkerhets skull 2–0 av den för dagen väldigt lyckade Ahmed Qasem efter en snabbt kontring.
Dynamit för svensk fotboll
Elfsborg gör därmed Malmö FF sällskap i Europa i höst. MFF som redan är kvalificerade för Europa League, men kan nå hela vägen till Champions League. Lägg därtill att både BK Häcken och Djurgårdens IF har chans att på Europa Conference League.
I fjol var det bara Häcken som överlevde kvalspelet. Ett lag då – nu kanske fyra i höst? Det har Sverige aldrig haft tidigare. Max två. I en tid då landslaget och allsvenskan sjunkit på rankingarna behövs ett trendbrott, tendenser till att något utvecklas i rätt riktning.
Ytterst är det förstås en effekt av att Uefa infört en tredje Europaturnering – Europa Conference League – men samtidigt når de svenska lagen Europa League och kanske till och med Champions League igen. Det är starkt på riktigt.
Det visar på tre saker:
1. Att ligan, klubbarna och supportrarna idag prioriterar Europaspelet. Majoriteten är överens om att Europadeltagande är bra för svensk fotboll, oavsett vilket lag som går dit. Tidigare har debatten präglats av någon sorts motsättning mellan vad det ska satsas på – ligaspelet eller Europa? Men allt fler inser att systemet vi har är bra. I den inhemska ligan slåss lagen om platserna ett, två eller tre samt cuptiteln vilket är vägen ut i Europa. Därefter måste fullt fokus ligga på Europakvalet. Långsiktigt är det enda vägen framåt, uppåt. Det är dynamit.
2. Att fler föreningar än Malmö FF börjat skaffa sig erfarenheten för att lyckas i de slitsamma sommarkvalen. Det behövs en förståelse för vad som krävs för att klara att kombinera spel i ligan med resor runtom i Europa. Det förutsätter en gedigen planering, kloka upplägg och breda trupper.
3. Och kanske – kanske – att Sverige till sist börjat utnyttja fördelen vi har av att allsvenskan spelas vår-höst, och inte höst-vår. Medan sommarkvalen i de flesta andra länder handlar om att starta upp säsongen, kommer de svenska klubblagen dit i fullt matchtempo. Det borde gå att utnyttja ännu mer, genom ännu bredare trupper, ännu bättre planering och ännu mer kompetenta staber. Vilket i sin tur kommer ge ännu mer raketbränsle in i svensk fotboll. Större pengar till fler lag.
Och ännu bättre ska det förstås bli. Eller vad säger du, Oscar Hiljemark? Du är väl inte klar redan?
LÄS MER:Elfsborg har säkrat Europaspel – besegrade Rijeka
LÄS MER:Oscar Hiljemark saknar det Elfsborg är i störst behov av
