Första gången jag hörde talas om det var i höstas. Jag intervjuade författaren Pascal Engman som var aktuell med nya deckaren X – om fotbollens mörka sida.
I boken finns ett stycke om en ung spelare som skriver kontrakt med en agent. Mannen, som arbetar med pojkar så unga som 14 år, ber spelaren om sexvideos och nakenbilder.
För att använda för eget bruk? Eller som en framtida hållhake? Pascal Engman visste inte vem agenten var eller i vilket syfte han agerade, men sa till mig:
– Det är en sann historia. Spelaren kontaktades när han var i 20-årsåldern. När han tvekade frågade agenten: ”Hur mycket vill du komma vidare i din karriär?”. Det finns så många aspekter av fotbollen som är fel.
Jag har bevakat branschen i över 20 år, och ofta skrivit om svenska fotbollsklubbars affärer med agenter med kopplingar till organiserad brottslighet. En ständigt pågående korruption som bland annat Hammarbys avgående sportchef Jesper Jansson och ex-polisen Fredrik Gårdare (oberoende rådgivare för svensk idrott) vittnat om.
Trots att det borde vara en självklarhet att inte samarbeta med kriminella gäng vågar majoriteten klubbledare, tränare och spelare knappt prata om detta. Tystnaden ekar. Mig veterligen på grund av rädsla. Dels för de krafter de har att göra med. Dels för att inte riskera att missa en duktig fotbollsspelare på en marknad där agenters och förmedlares makt är lika stor som oreglerad. Denna mörka del av transfermarknaden måste sportjournalister tillåtas och uppmuntras att granska från sina tv-chefer och tidningsredaktörer. På många håll i mediebranschen är det ett alltför kommersiellt fokus på spelarövergångar och transfersummor. Vilket inneburit att så kallade ”silly season”-reportrar mest gått agenternas ärenden.
Slog larm – men varningen föll i glömska
Reportrarna Sanna Sundberg (GP) och Martin Petersson (Fotbollskanalen) har grävt länge, och de har grävt djupt. Resultatet är lika häpnadsväckande som skrämmande. Jag hade själv svårt att tro på omfattningen av vittnesmålen till en början. Har så många mäktiga och framgångsrika svenska fotbollsklubbar samarbetat med personen vi valt att kalla "Snapchatagenten” i det fördolda? Hur kan denna person utsatt så många personer? Och varför är det bara en klubb som dragit i handbromsen under alla dessa år?
Jag ringde några samtal och fick snabbt klart för mig att precis så är det. Och att det ska ha pågått sedan 2000-talet. Jag fick också veta att ett svenskt distriktsförbund varnade för personens beteende. Varningen föll i glömska, agenten ska ha fortsatt verka, enligt GP:s och Fotbollskanalens granskning.
Jag ringde fler personer inom fotbolls-Sverige som jag litar på och som borde känna till detta. Svaret jag fick bekräftade bilden av reportrarnas gräv.
– Robert, det här vet alla i branschen om, sa en tränare.
Varför har ni inte sagt något?, undrade jag.
– Till vem då? Det finns inga regler inom fotbollen för hur agenter kan bete sig. De kan göra vad de vill.
Förlorat sin moraliska kompass
I granskningen framkommer en miljö stängd från insyn där agenter och rådgivares makt över unga spelare trumfar allt annat. Där klubbledare, tränare och talanger i en desperat jakt på framgång för sin klubb eller den personliga karriären accepterar i princip vad som helst och gemensamt håller käft om det – så länge det kan ge sportsliga fördelar. Det är bilden av en folkrörelse som förlorat sin moraliska kompass.
Fotbollstränare som är rädda för att bli sparkade av sin klubbledning väljer att tacka ja till talanger från ”Snapchatagentens” noggrant scoutade spelarstall. Trots att snacket går i branschen. Att ”alla vet” att det handlar om en person vars metoder uppges gå långt över gränsen. Det är svårt att ta in vittnesmålen om kukstorlekar, övernattningsförslag och intima fotograferingar, som framkommer i GP:s och Fotbollskanalens granskning:
"Bland annat larmar ett 20-tal elitspelare om vad de som klienter till agenten säger sig ha tvingats utstå. Spelare som antingen fortsatt jobbar med honom eller har haft honom som sin representant berättar att agenten skickat oönskade bilder på sig själv, bett om intima bilder, visat stor fascination för könsorgan, varit närgången, tafsat och krävt ’dick pics’ i utbyte mot övergångar”.
Slåss mot VAR och oligarker
Personer som på olika sätt utnyttjar sin maktposition kan dessvärre dyka upp i alla sammanhang. Det som avgör hur mycket skada en sådan individ tillåts orsaka är miljön – kulturen – inom en bransch eller idrott. Hur lång tid det tar innan tystnaden bryts. Det som nu återstår i den här härvan är att de utsatta spelarnas larm tas på allvar.
Ytterst är svensk fotboll medlemsstyrd. Föreningsdemokrati råder. Just detta brukar medlemmarna och den organiserade supporterrörelsen gärna lyfta fram. ”Sverige står emot VAR”, kan det heta. Eller att ”I Sverige har vi minsann inga oligarker eller oljeshejker”.
Det är sant. Men det är också sant att det finns klubbar som samarbetar med gängkriminella, och att en ”Snapchatagent”, enligt vittnesmålen, utsatt sina klienter för oönskat sexuellt beteende. Vad gör medlemmar och supportrar åt detta? När ställs klubbledare och sportchefer till svars för vilka agentnätverk de kommer att samarbeta med i sommarens transferfönster eller i nästa?
Ni skulle förmodligen häpna om ni visste hur många klubbar som under så många år har samarbetat med ”Snapchatagenten”. Det är hög tid för medlemmarna att ställa frågan på nästa medlemsmöte, och börja ta lite jävla ansvar för hur svensk elitfotboll styrs i dag.
LÄS MER:Snapchatagentens svar: Jag har utsatts för utpressningsförsök
