Det drar ju alltid ihop sig mot slutet. Den här gången innebar det att domaren Kristoffer Karlsson skulle ha blåst straff för Häcken när Patrik Wålemark fälldes av Jakob Johansson vid ställningen 1-1.
Det hade kunnat förändra en matchbild som i mångt och mycket svängt i IFK Göteborgs favör under andra halvlek.
LÄS MER: Nytt derbykryss – Abraham poängräddare för Blåvitt
Nu friade han och matchen slutade 1-1. På sätt och vis som en förlust för båda lagen.
Starkaste minnesbilden och det alla talade om efter slutsignalen var Pontus Wernblooms verbala påhopp på lagkamraten Emil Holm.
Just som matchen tagit slut bestämde sig IFK-veteranen för att rikta all sin vrede mot sin yngre inhoppande kollega. Orden ”ett helt horribelt inhopp” ekade över Gamla Ullevis läktare och jag hade gärna varit en fluga på väggen i IFK:s omklädningsrum efter det.
LÄS MER: Wernbloom skällde ut lagkamrat efter slutsignal: ”Horribelt inhopp”
Besvikelse är en sak, personliga och i det här fallet närmast offentliga påhopp på en lagkamrat är något annat.
Här behöver Pontus Wernbloom be om ursäkt till både Emil Holm, övriga lagkamrater och till klubben. Om han vill ha trovärdighet och respekt kvar. Så skedde också efter matchen och ursäkten godtogs av Emil Holm.
Älskar när det finns att tävla om
Mitt i all göteborgsk alliansbedrövelse kan BK Häcken faktiskt fortfarande tangera sin bästanotering (tvåa) genom alla allsvenska tider. Det är en bedrift i sig och jag kan inte sluta imponeras av Godswill Ekpolo som enligt centralt placerade Häckenkällor inte har gjort en enda dålig match sedan han kom till klubben.
Jag var benägen att hålla med då och är stärkt i denna övertygelse efter det sorgligaste Göteborgsderby jag skådat.
Inte Ekpolo, han som skapade inlägget till Häckens ledningsmål, bara egentligen allt annat.
Planens beskaffenhet, de ödsliga läktarsektionerna, det uteblivna jublet, de tysta målfirandena och känslan av det inte är på riktigt.
Det är märkliga känslor och helt motsatta de förutsättningar lagen kom till spel med.
Vi älskar ju när saker betyder något, när det finns att tävla om.
Det var inget fel på närkamperna, spelarnas fokus, de individuella insatserna. Allra bäst var förmodligen Leo Bengtsson och Tobias Sana, kanske även Ahmed Yasin och Pontus Wernbloom.
Jag har funderat på mycket under denna miserabla IFK-säsong och slogs nu av hur Tobias Sana plötsligt framstår som enda ”snurregubbe” i laget och att Roland Nilsson i avgörandets stund valde att trycka in så mycket kilon och erfarenhet det bara gick.
Sex spelare plus 30.
Supporterstöd krävs i varenda vägkorsning
Tronskiften sker långsamt. Om det har någon som helst betydelse en sådan här kväll är BK Häcken sedan flera år förbi IFK Göteborg i både prestation och resultat, men klarar av någon outgrundlig anledning inte att ta klivit från ”mycket bra” till ”bäst” i Sverige.
Chansmässigt var det här en kryssmatch. Prestationsmässigt var jag mest imponerad av hemmalaget. Det var som att viljan, kunnandet och taktiken till slut föll på plats.
Det här är fortfarande ett drama och kommer så förbli tills det att årets sista spark är sparkad. BK Häcken har som jag bedömer det goda möjligheter att knipa en av två platser till Conference League, IFK Göteborg bör, skriver bör, kunna undvika både kval och direktnedflyttning.
Men då krävs att precis all energi i och omkring klubben skickas i samma riktning. Supporterinitiativet i samband med bortamatchen mot Helsingborg, när fans mötte på broar och viadukter, med hälsningar till spelare och ledare gav de extra procent som räckte för tre poäng då.
Något liknande krävs mot Östersund på söndag.
Varför inte i varenda vägkorsning längs E45:an från Johannisholm och norrut?
LÄS MER: Båda lagen sågar planen: ”Går inte att spela fotboll”
