En kall höstdag inträffade en händelse som nästan förändrade hela hennes liv.
När Claudia Payton var bara 13 år spelade hon fotboll hemma i Värmland. Under en intensiv närkamp med målvakten råkade hennes ben låsas fast i skottögonblicket – och den olyckliga smällen ledde till att lårbenet, det tyngsta, längsta och starkaste benet i människans skelett, vreds av.
– De behövde snabbt dra rätt mitt ben, det fanns nästan ingen puls i benet. Det var ganska akut och traumatiskt, minns Claudia Payton i dag.
Trots den tidiga motgången lyckades hon återuppta friidrottsträningen 2014 när hon började på idrottsgymnasiet. Här började ett nytt kapitel i hennes liv, där hon kämpade sig genom en tuff rehabperiod – och tog SM-guld som ungdom vintern efter.
– Jag vågade tro på min dröm, även om jag inte riktigt hade oddsen på min sida. Men det gick vägen och jag är så glad och stolt över att jag gjorde det, säger hon.
Om hemska skadan: ”Det har gjort mig mentalt stark”
Med den framgången i ryggen satte hon siktet på det svenska rekordet och ett SM-guld utomhus. Hennes framtidsdrömmar var stora, men hon blev snart medveten om att vägen framåt inte alltid var enkel.
– Än i dag har jag mål som jag egentligen vill uppfylla. Ibland blir det inte som man tänkt sig, men jag är stolt över de medaljer och framgångar jag har gjort.
Vid det här laget började hon också fundera på hur man hanterar motgångar. Hon reflekterar över de verktyg hon använde för att hantera perioder av motstånd och hur hon lyckades hålla modet uppe.
– Jag har fått jättebra stöttning av idrottspsykolog, jag har även själv kommit till insikt och accepterat läget. Det hör till livets gång att det ibland inte blir som man har tänkt sig. Att det är okej men att man måste kunna bearbeta, acceptera läget och gå vidare. Det har jag gjort, berättar hon.
26-åringen tror också att hennes upplevelser stärkt henne.
– Jag har haft många skador i min karriär. Om någon skulle bli skadad inför en stor tävling, så blir kanske många väldigt nedstämda och tänker att hela världen gått under. Men jag försökte att inte hamna i de tankarna, se positivt och tänka framåt. Att allt går om man vill.
Sprintern kritisk mot SOK: ”Hade blivit förbannad”
Med en stark vilja fortsatte hon att kämpa för sina mål, men när det svenska förbundet nu hanterade OS-uttagningarna blev hon besviken på bristen på tydlighet i urvalsprocessen.
Hon kunde ha varit i samma sits.
– Det ger inte en bättre av motivationen, det får drömmar att krossas. Hur ska vi ta oss till OS om inte ens de får? Det är extremt svårt, säger hon.
Denna situation väckte ytterligare frustration hos Payton. Hon förklarar hur bristen på tydlighet i systemet påverkar motivationen hos framtida talanger. Det har varit flera idrottare som har riktat hård kritik mot SOK, bland annat höjdhopparen Maja Nilsson och hinderlöparen Simon Sundström.
– Man får en känsla av att, kan inte ens de aktiva som klarat kriterierna ta sig till OS, hur ska då vi kunna göra det? Det finns ingen tydlighet vem som får åka. Som svensk sprinter på 100 meter är det extremt svårt att kvala in, vi behöver minst slå svenskt rekord. Sedan verkar det även som att man behöver ha rätt ålder inne, i mitt fall gynnar inte min ålder mig. I slutändan verkar det som att SOK gör lite som de själva vill vid uttagningar. Det kommer inte bli lättare och jag hoppas på en förändring, säger hon.
Payton uttrycker också sitt medlidande med de idrottare som befinner sig i en liknande situation.
– Det finns ingen tydlighet alls. Det kommer att innebära att ungdomar slutar med friidrott om de inte ser en väg till mästerskap. Vi kan inte ha det på det här sättet som vi har nu, säger hon och fortsätter:
– Om det hade hänt mig hade jag varit ledsen och blivit förbannad, jag hade undrat vad jag hade gjort för fel? Det systemet gynnar inte idrottare och motivationen hos idrottare kommer inte bli bättre när det är såhär, jag lider med dem.
Denna situationen väckte ytterligare frustration hos Payton, som själv kunde ha hamnat i liknande sits, och som nu reflekterar över hur liknande utmaningar påverkat henne tidigare i karriären.
En skada som ledde till utbrändhet
En oklar knäskada från träningslägret 2022 inför inomhus-VM visade sig vara svår att läka. Hon träffade en mängd specialister och läkare, men ingen visste vad som var felet – och vid minsta snedsteg behövde hon vila i flera veckor.
Mot slutet av 2023 började Claudia Payton att märka av nya, påträngande skador. Under julen blev symptomen både fysiska och kognitiva.
– Det kom som en chock, jag blev lite ställd. Jag tänkte inte att jag skulle gå in i väggen. Jag tränade på för fullt och jobbade, flyttade och lite annat som spelade in. Det blev för mycket helt enkelt, energin räckte inte till, säger hon.
Efter sex månader av intensiv hjälp och återhämtning blev hon friskförklarad från utbrändheten. Detta var en av flera faktorer som bidrog till beslutet att avsluta sin idrottskarriär, ett beslut hon meddelade på Instagram.
– Jag har lärt mig att det finns mer i livet och kommit till en acceptans. Det har varit ett välgenomtänkt beslut som inte varit förhastat, säger Claudia Payton.
Hon tycker att det behövs fler som visar vägen för ungdomar – och inspirerar dem i stället för att hindra. Men också att det kan vara bra för både barn, ungdomar och även elitaktiva att visa hur verkligheten ser ut.
Så lever hon i dag
I dag bor Payton i ett hus i Forshaga i Värmland, nära den plats där hon växte upp. Hon bor med sin sambo och hunden Milo och jobbar som fysioterapeut.
Trots de svårigheter hon stött på och det tuffa beslutet att avsluta sin karriär, trivs hon med sin nuvarande tillvaro.
– I dag mår jag helt okej, jag mår inte tipptopp – men är inte där jag var i vintras. Min hälsa är bättre, men inte helt bra. Jag vet var mina gränser går och lärt mig att acceptera min nya energinivå, säger hon.
Claudia Payton
Född: 13 april 1998 i Hammarö, Värmland.
Bor: Forshaga (tidigare i Göteborg).
Familj: Sambon Joakim och hunden Milo.
Klubb: Ullevi FK.
Personbästa: 60 meter på 7.21.
Meriter: SM-guld på 60 meter 2021, SM-silver på 100 meter 2020, SM-brons på 100 meter 2019 och 2018. I mars 2022 sprang hon inomhus-VM i Belgrad på 60 meter på personrekordet 7,21, är med den tiden tvåa genom tiderna i Sverige efter Linda Haglund (som 1978 sprang på 7,13).
