Saft, bullar, och fiskespön.
Det är några av ingredienserna som lade grunden för svensk castings största genom tiderna, Henrik Österberg.
Casting?
Det är namnet på den nobla sporten där atleter tävlar i längd eller precisionskast med fiskespön på land. Nu strosar mannen som vunnit 207 (!) SM-guld i grenen runt bredvid en konstgräsplan i Ulricehamn. På läktaren bredvid sitter 63 idrottare från 12 olika länder, som rest till Västra Götalands utkant för att tävla i junior-VM. Regnet öser stundtals ner vid Lassalyckans sportcenter, där delegater, domare och Österberg har möjligheten att ta skydd i ett vitt plasttält vid ena hörnflaggan.
”Man kan inte fiska i en sporthall”
Men vore det inte för de tre tidigare nämnda faktorerna hade mannen, som dessutom har 23 EM- och VM-titlar på CV:et, kanske inte varit här.
– Jag spelade fotboll som alla andra killar. På vintern var vi inne i sporthallen och tränade, men efter oss var det några galningar som fiskade i sporthallen. De tänkte vi inte riktigt var friska. Man kan inte fiska inne i en sporthall, säger Henrik Österberg.
Men med tiden skulle även han bli såld på sporten. En av fotbollskamraternas bror var nämligen med fiskegalningarna.
– Och han visste vi var normal, så vi passade på att testa. Från det fotbollslaget är vi två stycken som har varsitt VM-guld i casting.
Det som skiljer sporterna, menar han, är gemensamheten mellan motståndarna. I dagsläget har Henrik vänner spridda över hela världen som han lärt känna på diverse mästerskap. Än så länge håller de kontakten.
– Det är inte så mycket vi och dom-känsla, utan det är bara vi. Det är en individuell sport men man blir ganska bra kompis med allihopa. Till skillnad från lagsporter som fotboll och hockey. Där är man väldigt mycket ovänner med motståndarna.
Sonen debuterar
Och så var det den där sista detaljen som stack ut, när han började som liten.
– Det var alltid saft och bullar efter castingen. Redan då var det det här sociala som lockade och gjorde att man fortsatte.
Kanske håller arvet på att föras vidare. En av de tävlande är nämligen Max Österberg, son till Henrik, som gör sitt första internationella castingmästerskap. Som elitaktiv i orientering har det krockat med O-ringen tidigare år, men ett mästerskap på hemmaplan har sina fördelar.
– När det var i Sverige kunde vi påverka datumet lite grann. Han fick chansen att vara med för att vi la det en vecka tidigare än vad det brukar vara, berättar Henrik.
Max tycker det är kul att delta, men huvudfokuset ligger inte på castingen. Vi sidan av orientering tävlar han i två sporter som sticker ut desto mer: Skimo och skyrunning.
Skimo, eller skidalpinism, är en form av bergsbestigning på skidor, där man sedan även ska fara ner för berget i valfri stil, snabbast vinner.
Skyrunning är å sin sida en typ av terränglöpning på höga berg.
– Det är två extremsporter med mycket mjölksyra och hög puls. Att testa var gränsen går tycker jag är häftigt, säger Max.
”Risk för allvarliga olyckor”
Medan regnet rinner undan börjar de tävlande ta plats på fotbollsplanen. Långa kast står på schemat. Fyra podier, liknande plywoodlådor på någon dryg kvadratmeter, har placerats ut över konstgräset. Tjecken Radek Zavadil, 22, räds att beträda dem.
– Det är ganska farligt på podierna på grund av regnet. Det finns risk för allvarliga olyckor, men vi tränade hårt förra veckan och är redo för att tävla.
Faktum är att tjeckerna inte bara är många till antalet i Ulricehamn dagen till ära – utan också skickliga castare. Svaret ligger i landets historia och duktiga tränare, menar Radek. Själv började han med idrotten genom sitt fiskeintresse som 13-åring.
– Nästan alla i Tjeckien börjar i casting genom en fisketävling som är uppdelad i tre delar. Den första är vanligt fiske, i den andra testas våra kunskaper om fiskereglerna i Tjeckien och naturen, genom att säga namnet på olika fiskar, undervattens djur och växter. Den sista delen av den tävlingen är castingen och det är så vi kommer in i sporten, berättar Radek, medan hans tränare ivrigt petar honom i sidan med ett fiskespö.
Trots det njuter han av vistelsen i Sverige hittills.
– Det är så underbart att vara här i Sverige. Det är en fantastisk natur här, människorna är vänliga. Vi gillar arkitekturen också och trivs här, säger Radek.
"Min familj blev ganska chockad”
Trivs gör även den 17-åriga italienaren Giacomo Gasparinetti. Han är med i den italienska truppen som gör sitt första JVM.
– Vi utforskar olika delar av Sverige och det är väldigt intressant. Vädret är ganska obalanserat, du vet aldrig hur det kommer vara. Det finns många träd och mycket skog. Många vackra platser att besöka. Vi hoppas att vi är tillräckligt bra för att vinna några medaljer, säger han.
För att se till det har de specialstuderat sina konkurrenter.
– Vi började med att kolla på videor när Tjeckien castade. Vi kopierar många av deras tricks och tekniker.
Giacomo började fiska för tre år sedan efter att ha fått redskap av en släkting. I jakten på en klubb att fiska med stötte han på castingen ett år senare. Nu står han på betongläktaren vid skogskanten i Ulricehamn och ombeds beskriva vad hans resa hit väckt för reaktioner.
– Min familj blev ganska chockad. Det var en sensationell grej att åka till en annan plats och göra någonting sånt här. Det var väldigt intressant att se mina vänners reaktioner också. De var ganska förvånade och överraskade.
Italienare diskas
Under dagens andra gren svingas fiskespön intensivt, likt trollstavar, i luften. Det handlar om att få till det längsta kastet som möjligt, som spjutkastning eller diskus, men med en tydlig skillnad. Utövarna har fem minuter på sig att göra så många kast som möjligt, där de två längsta sedan ställs mot övrigas.
Den optimala svingen visar sig kräva en mer avancerad teknik än vad som kan tänkas på förhand. Spöet går fram och tillbaka över castaren, innan linan skickas iväg i en båge. Det längsta kastet, alla ålderskategorier, görs av tjecken David Nejdl, och mäts in på dryga 60 meter.
Sämre går det för en slovak som inte riktigt får till tajmingen och snärtar sig i bakhuvudet med linan under ett av sina kast.
Sämst går det för en italienare, som blir diskad på grund av en för kort lina. Men till slut får de ihop ett godkänt spö till övriga tävlanden, efter att ha benådats linor från Tjeckien och Kroatiens utsända.
Det var det där med gemensamheten inom casting.
