I mina öron låter det som någon som vägrar att förlora, och därmed hela tiden ser till att vinna. Det verkar som jag är rätt ensam om den tolkningen.
Tränare och ledare kallar var och varannan aktiv för vinnarskalle. I bland hamnar det till och med i tidningen.
En snabb sökning i mediearkivet ger flera hundra träffar, bland dem: tvillingarna Sedin, Christer Fursth, Mikael Danielsson samt en ishockeyspelare i allsvenskan vid namn Marko Rantanen.
Om jag räknar rätt uppgår deras samlade meriter till ett SM-tecken. Vinnarskallar?
I ungdomsidrotten har ordet - eller snarare vantolkningen av ordet - blivit ett problem. Alla typer av dåligt beteende, kastade racket, svordomar, ursäktas med frasen "jo, men han är ju en sån vinnarskalle".
Johan Plate är mental rådgivare och har jobbat med bland annat fotbollslandslaget och Djurgården. Han suckar.
- Jag känner till det där. Men det är precis tvärtom, en vinnare kastar inte racketen. Det är det bästa man kan råka ut för, en motståndare som tappar fokus så mycket att han kastar racketen, säger han.
Han håller med om att ordet vinnarskalle är missbrukat. För honom är begreppet ett rent påhitt.
- Vinnarskalle antyder att det skulle vara någonting medfött och genetiskt att vara en vinnare, och det är rent skitsnack, säger Johan Plate, som jobbat med tennisstjärnan Jonas Björkman - som aldrig var rankad högre än nia i Sverige som junior.
Det finns två saker som skiljer den som vinner mycket från andra. Det första är hängivenhet: att uppgiften överskuggar allt, att man tränar med hög kvalitet, att man brinner för det man gör. Det andra är förmågan till refokusering: en vinnare hämtar sig snabbt från ett misstag. Den som förbannar sitt öde, skyller på domare eller kastar racketen hämtar sig givetvis inte lika snabbt.
- Det finns ett tydligt samband mellan förmågan till refokusering och segrar.
Ordet vinnarskalle användes först i svenska tidningar den 19 januari 1998. Det handlade om lottning till fotbolls-EM och dåvarande förbundskaptenen Tommy Söderberg sa att det var en tuff lottning, att det gällde att våga ha vinnarskalle.
Sedan tog det sin lilla tid. Ordet användes inte alls i GP under 1999, sparsamt år 2000 och 2001. Sedan har ökat, både i tidningarna och i dagligt tal.
- Det är travspråk, säger arbetskamrater som är hemmastadda på stallbacken.
Uppfattningen är uppenbarligen att det finns hästar som till varje pris vill vara först i flocken. Medfött - eller ett rent påhitt? Inte vet jag. Men travvärlden tycks i vart fall varit bättre på att inte slita ut frasen. En Googlesökning på ordet vinnarskalle ger 13 900 träffar, en på vinnarskalle + häst ger 888.
