”Sverige är djupt tacksamma för de uppoffringar som kurder och minoriteter i regionen gjort i kampen mot Daesh”. Så skriver utrikesminister Ann Linde (S) 2019 på sin FB-sida. Nu tre år senare signerar hon en överenskommelse med Turkiet om att avbryta stödet till just de kurdiska organisationer i Syrien som spelade en avgörande roll i kampen mot IS/Daesh. Utrikesministern punkterar därmed sina egna försäkringar om att medlemskap i Nato inte undergräver Sveriges feministiska utrikespolitik. Självstyret i nordöstra Syrien, eller Rojava som regionen kallas på kurdiska, utmärks av en för Mellanöstern unik jämställdhet. Men stödet till detta hoppfulla samhällsexperiment ska nu avvecklas för att göra en djupt reaktionär despot som Erdogan till lags.
Den avsiktsförklaring som undertecknats av Finland, Sverige och Turkiet innehåller många hala skrivningar som lämnar stort tolkningsutrymme. Vi ser nu hur Erdogan utnyttjar detta och redan krävt att Sverige utlämnar 73 personer. Överenskommelsen förpliktigar oss att utöver PKK även bekämpa ”alla andra terrororganisationers verksamhet” och ”personer eller nätverk kopplade till eller inspirerade av PKK”. Turkiets definition av terrorism är synnerligen elastisk och används regelbundet även mot utpräglade icke-våldsaktivister, som livstidsdomen nyligen mot förläggaren och filantropen Osman Kavala är ett iögonfallande exempel på.
Ingen moral eller kvalificerad omvärldsanalys
Avsiktsförklaringen slår fast att en samarbetsmekanism mellan våra länders underrättelsetjänster ska upprättas och ”Finland och Sverige ska hantera Turkiets begärda utvisningar och utlämningar av terrormisstänkta skyndsamt och grundligt, med hänsyn till information, bevis och underrättelser som tillhandahålls av Turkiet”. Men hur ska vi kunna sätta tilltro till ”bevis” tillhandahållna av en orättsstat som Turkiet? Landets skrupelfria säkerhetstjänst, MIT, för närmast tankarna till KGB eller Stasi.
Erdogan ter sig som en mental enäggstvilling till Putin. Båda despoterna har avskaffat domstolarnas oberoende, släckt ner oberoende media och säkrat överlånga maktinnehav genom omfattande fängslanden av regimkritiker. Repression inåt och aggression utåt präglar de båda auktoritära regimerna, liksom instrumentaliseringen av historien där tsarer och sultaner ur det förflutna blir till förebilder och får legitimera angrepp på grannländer.
Det gamla talesättet att det är oklokt att driva ut djävulen med Belsebub infinner sig osökt när Sverige av rädsla för Putin nu allierar sig med Erdogan. Såväl moral som kvalificerad omvärldsanalys lyser här med sin frånvaro. Det var ett ödesdigert misstag av Utrikesdepartementet att avveckla sin enhet för strategisk omvärldsanalys och i stället göra sig beroende av – och ge bidrag till – Nato-nära tankesmedjor som Atlantic Council.
Medla med Turkiet
Erdogan förklarade nyligen att han planerar ännu ett anfall mot Rojava. Och just då går Sverige med på att häva vapenexportembargot mot Turkiet! Ska Erdogans nästa folkrättsbrott ske med hjälp av svenska vapen?
Sverige borde kräva att Nato lever upp till vad alliansen påstår sig vara – en organisation för främjande av demokratiska värderingar och fredlig konfliktlösning med syfte att garantera frihet och säkerhet för sina medlemmar. Det inbegriper rimligen alla invånare i Natoländerna, även kurder.
Det gamla talesättet att det är oklokt att driva ut djävulen med Belsebub infinner sig osökt när Sverige av rädsla för Putin nu allierar sig med Erdogan.
Efter 40 år av väpnad konflikt och tiotusentals döda är det dags för regeringen i Ankara att inse att det inte finns någon militär lösning på spänningar orsakade av att landets stora kurdiska minoritet behandlas som andra klassens medborgare. I stället för att dansa efter despotens pipa borde Magdalena Andersson (S) kräva att Erdogan omedelbart friger de båda fängslade tidigare ledarna för Socialdemokraternas turkiska systerparti HDP, Selahattin Demirtaş och Figen Yüksekdağ.
Den avbrutna fredsprocessen från tidigt 2010-tal måste återupptas. Här skulle Sverige genom att erbjuda medling och dialogplattformar kunna ge Turkiet en väg mot verklig säkerhet. Att, som nu sker, ge legitimitet åt en paranoid regims häxjakt på ”terrorister” undergräver i själva verket Turkiets långsiktiga säkerhet.
Det är inte för sent att dra tillbaka Sveriges Natoansökan och därefter låta frågan om att bibehålla eller avskaffa vår militära alliansfrihet avgöras i en folkomröstning. I en fullödig demokrati bör avgörande frågor inte blixtbehandlas i slutna rum. Konsekvenserna av den omotiverade brådskan visar sig nu. Turkiets krav på Sverige och Natos släpphänta hantering av Erdoganregimens framfart borde få även hängivna Nato-vänner att tänka efter.
Amineh Kakabaveh, oberoende socialistisk riksdagsledamot
Annika Lillemets, före detta riksdagsledamot för MP
Valter Mutt, före detta riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson för MP
FOTNOT: Valter Mutt är även riksdagskandidat för Vänsterpartiet.
LÄS MER:Statsministern: ”Vi utvisar inte svenska medborgare”
LÄS MER:Turkisk polis grep 36 personer efter Pride-parad i Ankara