Hederskulturen är primitiv. Dess rötter går långt tillbaka till de förmoderna samhällena. Släktens heder handlade om flickornas kyskhet och att kvinnorna var mannens egendom. Skvallret i byn och bland grannar kunde ödelägga kvinnornas liv.
I Sverige har man länge trott att dessa föreställningar om heder nästan försvinner av sig själva när människor flyttar till vårt moderna land. Det är sant att både människor och kulturer kan förändras. Men det krävs också att det demokratiska samhället uppmanar till och ställer krav på en sådan förändring.
Ett socialt massförstörelsevapen
För många människor är sociala medier en innovation och ett verktyg som ökar friheten. Här kan vi dela med oss av de fina stunderna i våra liv, uttrycka politiska uppfattningar och skaffa nya vänner. De senaste månaderna har sociala medier även varit avgörande i att sprida hur kvinnor och män i Iran motsätter sig könsapartheidregimen.
Många tänker på hur mycket tekniken har utvecklats sedan mormor och morfar var små. Men för den som lever under hedersnormer i Sverige har sociala medier blivit ett socialt massförstörelsevapen.
Jag har under flera år försökt uppmärksamma hur myter om att den svenska socialtjänsten kidnappar muslimska barn spridits av organiserade intressen, som inte sällan legitimerar hederskulturen.
Ryktesspridning och utpressning
Förra månaden inleddes rättegången mot de unga män som är åtalade för att ha mördat sin egen mamma förra sommaren. Mordet på Nadja Blom hade föregåtts av en parallell rättskipning i Facebookgrupper. Nyligen rapporterade också P1:s ”Kaliber” om hur frånskilda kvinnor i Sverige hängts ut på Tiktok som ”horor”. Den här sortens ryktesspridning utsätter kvinnor som brutit sig loss från hederskulturen för livsfara.
De rykten om en kvinnas sexliv som drabbar hedersutsatta kvinnor räknas inte som ”grovt förtal”
RFSU har gjort en studie där svenskar som vuxit upp med hedersnormer berättar hur de upplever skolans sexualundervisning. De säger att undervisningen ofta tar för givet sexuella rättigheter som de inte har. De lyfter också att skolan inte uppmärksammar den ”utpressning genom sexuella bilder eller i sociala medier” som många hedersutsatta drabbas av.
Det här är exempel på hur sociala medier har inneburit att trycket från hedersnormerna har blivit starkare. Regeringen borde ta det här på allvar. Man borde till exempel se över lagstiftningen för förtal. I dag är det den drabbade som själv måste driva förtalsmål, så till vida inte målsägaren är omyndig.
De rykten om en kvinnas sexliv som drabbar hedersutsatta kvinnor räknas inte som ”grovt förtal” eftersom lagstiftarna inte tagit hänsyn till hur allvarliga konsekvenser dessa rykten får i den miljö som de utsatta lever i.
I ”Varken hora eller kuvad” har vi drivit på för flera av de lagändringar som genomförts de senaste åren. Det vore sorgligt om arbetet med kampen mot hedersförtryck stannar upp, så som har skett när regeringen dragit tillbaka en färdig proposition om att slopa offentliga bidrag till föreningar som sanktionerar hedersförtryck. Jag hoppas att både justitieminister Gunnar Strömmer och jämställdhetsminister Paulina Brandberg vill lyssna.
Amineh Kakabaveh, debattör och ordförande för Varken hora eller kuvad
LÄS MER:Mordmisstänkta söner nekar till hedersmotiv
LÄS MER:Romerna som tystas, hatas och förnedras på Facebook
LÄS MER:Jämställdhetsministern: Nadja Blom kan bli nya Fadime