Du har säkert sett olika aktivisters aktioner på tv. Ofta unga pojkar och flickor som vill åstadkomma en reaktion i samhället genom att störa en tävling, hindra trafik, blockera transporter med mera. Och reaktioner får de - men märkligt nog tycks de flesta bli upprörda på aktivisterna. Oftast är det män som med stor iver och aldrig sinande energi klankar ner på dessa satans aktivister! Upprördheten känner inga gränser! Alla använder sig av argumentet att blåljusfordon hindras, människor kan dö eller att det skapas onödiga bilköer som genererar avgaser. F-n ta den som stör mitt perfekta liv.
Jag tar mig för pannan och inser att det inte finns mycket hopp om framtiden när allt sunt förnuft eller för den delen logiskt tänkande om orsak och verkan är som bortblåst.
Det är knappast aktivisternas fel att gifter sprids, klimatet förändras, natur och djur utrotas. På grund av denna hänsynslösa verksamhet dör 100 000-tals människor och djur varje år – men inför alla dessa döda är de upprörda männen tysta. De ser inte sambandet. Det stör inte deras vardag – de sitter nöjda i sin bil eller i sitt hus där de lever ostört och vägrar lyfta blicken.
Det märkliga i kråksången är att merparten av dessa män är pappor. Många av dem kommer någon gång i framtiden behöva titta sina barn och barnbarn i ögonen och svara på vad de gjorde för att stoppa skövlingen av Moder Jord. Om inte förr så kanske polletten trillar ner då: det var inte aktivisterna som förstörde denna jord – de stod upp för den.
Om inte du själv är beredd att strida för dina egna avkommors rätt att få tillgång till ren luft, giftfri mat och en värld fri från naturkatastrofer så klandra inte aktivisten som gör ditt jobb och tar ditt ansvar. Fundera istället ett varv till på om förhållandet mellan orsak och verkan.
Lyft blicken
LÄS MER:Ytterligare 14 häktade efter torvprotest
LÄS MER:Klimatkatastrofen är problemet inte aktivisters aktioner