Jag ser din sorg. Du som stod där för några år sedan på förskolan, som en skeppare i hård storm, styrde i rätt riktning och kurs mot en trygg hamn. Jag såg din glädje och stolthet över att du fixade allt, trots att alla andra välutbildade drog, på grund av övertrötthet, utmattning och överbelastning. Övertalighet i antal barn och piskan av att pedagogisk dokumentation var viktigare än det praktiskt pedagogiska, att krama, se och bekräfta barn.
Men du stod där, stod ut, höll ut och fann barnens hjärta och skapade det bästa för barns utveckling, närhet och kärlek. Men nu, med avvikande barnantal, rycks mattan under dig. Du förlorar ditt jobb, med ett erbjudande om ett nytt arbete inom kommunen som ingen annan vill ha, som du måste tacka ja till för annars sparkas du ut, och hela din trygghet försvinner helt.
Jag skäms för politiker som lever i sin egen bubbla och vill ha budget i balans, för tjänstemän som bara tar omställning och omorganisation med en lätt axelryckning. Jag skäms för politiker och tjänstemän som duckar.
Jag sörjer tillsammans med alla som nu förlorar en oerhört viktig fröken för barn i förskolan. För en begåvad, kreativ, närvarande och uppskattad kollega. Vars karriär blev, vad?
Jag ser din sorg och ser barnens glittrande ögon och glädje när du är med dem, blir betagen av din klokhet och värdighet. Jag undrar varför just du tvingas sluta.
Bamsekram,
Din arbetskamrat
LÄS MER:Omänskligt att tvinga en femåring börja skolan utan en endaste kompis
LÄS MER:Populära förskolan ska rivas – Junibackens framtid hotad
LÄS MER:KD vill ta bort sexualiserande bok från förskola – som inte används