Kevin Costner är inte den minimalistiska typen. I alla fall inte när det gäller sina filmer. Givetvis toppat av jätteprojektet ”Waterworld” som när den spelades in 1995 var tidernas dyraste film med sin (spräckta) budget på 175 miljoner dollar.
Inte många har sett den. I alla fall inte hela. Alla har hört talas om den.
Nu har dock den 69-årige regissören och skådespelaren spänt bågen ytterligare. I alla fall när det gäller omfång och längd. Bioaktuella ”Horizon” har inte en eller två eller tre utan fyra långfilmslånga delar. Eller kapitel som Kevin Costner väljer att kalla dem.
– ”Dansar med vargar” tog 106 dagar att göra. ”Wyatt Earp” tog 113. Den här filmen var klar på 52 dagar. Så det var ett påfrestande tempo för skådespelarna men de vek aldrig ned sig. Tror att det var 43 grader varmt.
Hans skådespelare hyllar sin regissör för att han ”återupprättat den klassiska filmen som konstform”. Kritikerna är kluvna inför berättelsen.
”Kevin Costners nya jättewesternepos liknar en oändlig och förvirrad Netflix-serie. Synd och skam för en genre i behov av nytändning”, skrev Hynek Pallas i GP där han också konstaterade:
”Stämningen rör sig förvirrat mellan ’Lilla huset på prärien’, ’Förföljaren’ och ’Nord och syd’. Samt Sienna Miller som tycks spela i sin alldeles egna Harlekinroman i nybyggarmiljö.”
Uppväxt med John Ford och John Wayne
När Kevin Costner, tillsammans med sina skådespelare satt ned för en digital presskonferens, var han dock full av tillförsikt.
– Det här är förstås en väldigt amerikansk historia men jag tror att även andra kan relatera till den. Film brukar fungera på det sättet och i grund och botten är vi människor ganska lika varandra, säger Costner och fortsätter:
– Jämfört med resten av världen är Amerika inte ett speciellt gammalt land. Eller rättare sagt – det klarade sig bra ganska länge utan oss. Innan européerna kom.
Kevin Costner är som så många andra i sin generation uppväxt med de stora, klassiska western-filmerna i regi av John Ford och inte sällan med John Wayne i huvudrollen som kapabel men endimensionell och på alla vis konservativ hjälte.
Costner är också intresserad av berättelsen om ”vilda västern” med oändliga landskap i vidvinkel och bekymrade pannor under dammiga Stetsons. Men han vill mer än så.
– Vilda västern var inte ett Disneyland – det var på riktigt. Ska du göra en western måste du ha med ursprungsbefolkningens perspektiv. Vi raserade deras sätt att leva på ett sätt som de fortfarande inte återhämtat sig från. Våra fingeravtryck och vår skuld finns kvar för alltid.
– Samtidigt har jag respekt för nybyggarna som tog sig över havet och sedan över kontinenten för att skapa ett nytt och bättre liv för sig själva. Det blev kaos och det var en ojämn konflikt. Det jag kan göra är att berätta om det som hände ur flera olika perspektiv.
Till sin hjälp har han kallat in en ensemble bestående av bland andra Abbey Lee, Sam Worthington, Siena Miller. Och sig själv.
– Det finns pistoldueller i filmen. Om man bara väntar lite. Men jag är intresserad av allt som händer där i mellan. Vanliga människors livsöden. Och det var också det alla skådespelare bidrog med. De var nyfikna på mellanrummen i historien, menar Kevin Costner.
Skådespelarna var på plats när filmen visades på festivalen i Cannes. Kevin Costner, som i intervjuer ofta lyfter att han har ett oglamouröst vardagsliv som ensamstående pappa, hade dessutom tagit med sina barn.
Under festivalen spreds snabbt ett klipp där man ser hur en påtagligt omtumlad Kevin Costner sväljer tårarna samtidigt som hans film hyllas.
– Jag visste att det finns en tradition att applådera regissörer på festivalen men jag var inte förberedd på det rent känslomässigt. När hela salongen stod upp och applåderade var det som att jag bara stängde av.
– Folks händer och munnar rörde sig men jag hörde ingenting. Sedan försökte jag säga någonting vettigt men det blev mest babbel. Jag var så rörd och är tacksam att mina barn fick se sin pappa i det sammanhanget.
Sjuårige Kevin Costner på bio med mamma och pappa
Under presskonferensen får Kevin Costner, klädd i ljus linnekostym, frågan om sina favoriter bland gamla westerns. Han nämner två av John Fords filmer. ”The Man who shot Liberty Valance” från 1962 med John Wayne, James Stewart och Lee Marvin samt ”How the west was won” från samma år. Även den med John Wayne och James Stewart.
– Jag såg dem när jag var sju när mina föräldrar tog mig på bio för första gången.
– Senare fick jag gå dit utan mamma och pappa. De kände väl att det var en trygg plats. Samtidigt var man fri där i mörkret. Det var där jag lärde mig älska film och det var nog där som jag, precis som många andra, lärde mig att kyssas, säger Kevin Costner med ett snett leende och drar ned ett kollektivt fniss från de andra på presskonferensen.
Kevin Costner känner kanske att han behöver styra upp skutan och dämpa den stimmiga klassen innan det blir för flamsigt. Han sträcker på sig och avslutar med en kärleksförklaring till den rörliga bilden.
– Det var i biograferna jag lärde mig vilken typ av människa jag vill vara och hur jag inte vill vara. I filmerna fanns mod och feghet, kärlek och medkänsla. Det var väldigt formande för en ung människa.
LÄS MER:Recension: ”Horizon: An american saga – chapter 1”
LÄS MER:Sienna Miller: Tänkte aldrig på kvinnorna
LÄS MER:Guiden: Här är sommarens största filmer
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
