Den konservativa debattören och podcastprofilen Ben Shapiro brukar beskriva Donald Trump som ett lermonster. Skit som kastas på honom rinner inte av, men påverkar honom inte heller – allt smälter samman i en enda röra.
Denna förmåga att överleva smutsiga attacker hjälpte Trump att vinna det republikanska primärvalet 2016 och senare presidentvalet mot Hillary Clinton. Hans nedsättande smeknamn som "Low Energy Jeb", "Lyin' Ted" och "Crooked Hillary" må ha varit ovärdiga, men de var effektiva. Trump fick sina motståndare att framstå i en viss dager: Jeb Bush som lågenergisk, Ted Cruz som opålitlig och Hillary Clinton som oärlig.
Lermonstret Trump såg ut att få härja fritt även i denna valrörelse – fram tills för bara ett par veckor sedan när Joe Biden meddelade sitt avhopp och Kamala Harris snabbt ersatte honom.
Men under den senaste veckan har en ny strategi från Demokraterna börjat ta form, initierad av Minnesotas guvernör Tim Walz. I ett viralt videoframträdande beskrev han Trump och JD Vance som konstiga. "Dessa är konstiga människor på andra sidan," sa Walz.
Harris kampanjteam skickade kort därefter ut ett mejl med rubriken "JD Vance är en knäppskalle (som vill förbjuda abort i hela landet)," och följde upp med att Vance är "konstig" och "den mest impopulära vicepresidentkandidaten på årtionden."
Sedan dess har sociala medier exploderat med inlägg som framhäver konstiga aspekter av Trump och Vances beteenden och uttalanden. Denna strategi kan fungera eftersom den vänder Trumps egen retorik mot honom. Genom att framställa Trump som konstig undermineras hans framtoning som vital och energisk – särskilt nu när han ställs mot en yngre kandidat än Joe Biden.
Dessutom refererar Trump ofta till "den bortgångne, store Hannibal Lecter", en fiktiv karaktär som inte ens dör i filmen "När lammen tystnar".
Exempelvis har Trump regelbundet berättat en absurd historia om en båt, ett batteri och en haj vid sina kampanjmöten. När kritiker påpekade bristen på logik i berättelsen, försvarade Trump den som "ett slags smart historia". Dessutom refererar Trump ofta till "den bortgångne, store Hannibal Lecter", en fiktiv karaktär som inte ens dör i filmen "När lammen tystnar". Det är oklart varför Trump lägger tid på att prata om Lecter men nog kan det fastslås som konstigt – utan att blanda in faktakollsinstitut.
Samtidigt försöker Trump attackera Kamala Harris genom att kalla henne "skrattande Kamala", men detta kan få effekten folk att snarare undrar varför Trump själv aldrig skrattar – vilket uppfattas som konstigt.
Genom att göra sina motståndare till karikatyrer har han lyckats forma väljarnas uppfattningar och få dem att framstå som mindre trovärdiga. Denna strategi var särskilt effektiv mot Hillary Clinton, som många väljare redan hade en komplex och inte sällan negativ bild av.
Attacker som påtalar att han gjort sig skyldig till brott, bedragit sina fruar eller utgör ett hot mot hela demokratin har inte bitit på Trump. Men att han är konstig kan ge utslag i höstens presidentval.
Demokraterna har kanske lyckats hitta ett sätt att ta sig under skinnet på Donald Trump. Att ge sig på honom med hans egen medicin, genom att kräla omkring i gyttjan med honom. Det kanske inte är så konstigt om det fungerar.
Henrik Pehrsson är frilansskribent inriktad på amerikansk politik. Han var tidigare pressekreterare för Kristdemokraterna men arbetar nu som pressekreterare inom vården.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Ogifta kattkvinnor kan avgöra valet i USA
LÄS MER:Det våras för den odemokratiska liberalismen
LÄS MER:Verklighetens ”Succession” överträffar dikten – med råge
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
