Ruben Östlund har inte levt under en sten. Han svar om Georgien-festivalen visar en beräknande aningslöshet, skriver Oscar Westerholm.
Ruben Östlund har inte levt under en sten. Han svar om Georgien-festivalen visar en beräknande aningslöshet, skriver Oscar Westerholm. Bild: Anders Wiklund/TT

Oscar Westerholm: Ruben Östlund vet precis vad han sysslar mer

Får Ruben Östlunds nästa film titeln ”Kaos i Kaukasus”? Ingen i hans ställning kan vara så dåligt insatt i det geopolitiska läget som regissören påstår sig vara. Svaret på kritiken kring hans medverkan på filmfestivalen i Georgien blottar en beräknande aningslöshet, skriver Oscar Westerholm.

ANNONS
|

”Kanske borde jag någon gång göra en film inspirerad av Georgienresan”, skrev Ruben Östlund i Expressen (11/8). Texten var ett svar till DN:s Jacob Lundström, som kritiserade Östlund för att ha besökt en filmfestival i Georgien trots att landet befinner sig i ett människorättsligt dubiöst läge (8/8).

Östlunds svarsartikel låter faktiskt lite som en filmsynops. Han skriver i måleriska om än distanserade bilder om den turbulensfyllda flygplansfärden genom bergsmassiven i Kaukasus. På flygfältet väntar ett kamerateam. Grisar strövar runt fritt på gatorna i den lilla skidorten. Filmkritikern som intervjuar honom under en masterclass på den ”familjedrivna” festivalen ser ut som en ”Bondskurk”. Kameran befinner sig hela tiden på tryggt avstånd från händelsernas mitt.

ANNONS

Sedan kommer vändpunkten. Regissörens Instagram-konto fylls plötsligt av ilskna meddelanden. Många är upprörda över att han har låtit sig intervjuas av en journalist som har anklagats för att bedriva censur i sin höga befattning inom filmindustrin. Festivalen har dessutom anordnats med stöd från det på senare år politiserade filminstitutet. Alla vänsterblivna liberaler håller på att få kollektivt tuppjuck på nätet medan regissören bara står där mitt i skiten och försöker förstå vad som pågår.

Detta skulle säkert kunna bli ytterligare en rätt självgod satir med något slags vag politisk vinkel. Ett slags filmkulturens cirkulära natur: en drumlig regissör gör bort sig på en filmfestival och gör sedan en film om hur han gör bort sig på en filmfestival. Finansiering? Inga problem. Östlund har kapital så det räcker. Hans två guldpalmer (en ynnest som han delar med storheter som Francis Ford Coppola och Michael Haneke) har gett honom frikort till att göra precis som han vill.

Titel? ”Kaos i Kaukasus” är mitt förslag. En självmedveten men charmigt tragikomisk satir över den ytliga kulturvärlden genomruttna värderingar.

En lång kö med världens främsta skådespelare ringlar likt en kometsvans efter honom. Kirsten Dunst som den förtvivlade festivalchefen? Inga problem. Jon Hamm som den förvirrade regissören? Jamenvisst. En människorättsaktivist, kanske? Eller en homosexuell kvinna som blir utsatt för ett våldsdåd? Nä, vi skippar nog det faktiskt.

ANNONS

Titel? ”Kaos i Kaukasus” är mitt förslag. En självmedveten men charmigt tragikomisk satir över den ytliga kulturvärldens genomruttna värderingar. Filmen skulle förläna honom ytterligare en uppmuntrande förgylld klapp på axeln från Cannes-chefen Thierry Frémaux.

Det låter ärligt talat inte så dumt. Dessutom gillar jag meta-filmer som på ett lite putslustigt sätt gör narr av filmbranschen. Men jag betvivlar att Östlund hade varit rätt man för jobbet. Efter att ha läst hans text känns det nämligen som att han egentligen vill genomdriva en utstuderad hämnd mot svensk media.

Han är inte nådig i sin artikel; Jacob Lundström, som jag för övrigt vet är en skicklig och samvetsgrann redaktör och skribent, framställs som ett småsint pucko som sitter bakom neddragna gardiner i en instängd lägenhet och pillar ihop etterstinna karaktärsmord med hjälp av ChatGPT och Flashback.

Säg ”fake news media” utan att säga ”fake news media”.

Dessutom finns det något i Östlunds synopsförklädda svarsartikel som gör mig illa till mods: en beräknande aningslöshet. Ingen i hans ställning kan vara så dåligt införstådd med det geopolitiskt komplicerade läget i världen. Han har inte levt under en sten. Han har frotterat sig bland den politiska och ekonomiska eliten på franska Rivieran. ”Jag blir förvånad att jag får höra om det här först nu, festivalen har annonserats i månader i förväg”, skriver han.

ANNONS

Samtidigt syns han leendes posera tillsammans med den kontroversielle filmkritikern Bahco Odisharia. Bildtexten lyder: ”Ruben Östlunds hälsningar till liberalerna”.

Att han avsiktligt framställer sig själv i en så drumlig dager får mig snarare att tänka på att motsatsen är sann. Han visste mycket väl vad han sysslade med.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Ruben Östlund hamnade mitt i georgiska konflikten

LÄS MER:Kallas ”politisk idiot” – nu svarar Ruben Östlund på kritiken

LÄS MER:Östlunds svar får mig att tänka på förbjudna skrivmaskiner

Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS