I dag den 7 oktober 2024 är det precis ett år sedan Hamas gick över gränsen till södra Israel, dödade mer än tusen människor, torterade och våldtog. Drygt 300 personer togs som gisslan. Kanske är hundra av dem ännu i livet, exakt hur många vet ingen. Efter Hamas massaker har det varit krig i Gaza, med tiotusentals döda och stort lidande för civilbefolkningen.
I skuggan av kriget har vi sett en kraftigt förstärkt antisemitism i stora delar av världen, även i vårt land. I Sverige skedde en femfaldig ökning av anmälda antisemitiska hatbrott hösten 2023. Mörkertalet är stort, många hatbrott anmäls inte, något som nyligen bekräftades av EU:s byrå för grundläggande rättigheter.
Spridningen av antijudisk propaganda i sociala medier har varit omfattande. Det handlar om allt från hot och uppmaningar till våld mot judar till klassiska antisemitiska troper och konspirationsteorier om att judar styr medierna, politiken och hela världen.
Antisemitiska budskap har även förmedlats i propalestinska demonstrationer och har torgförts av företrädare för politiska partier.
Kritik av Israels politik är inte i sig antisemitism. Det har sagts många gånger, men måste tyvärr upprepas: Det finns otaliga sätt att uttrycka sådan kritik utan att hemfalla åt fördomar och hat mot judar.
Kritik av Israels politik är inte i sig antisemitism. Det har sagts många gånger, men måste tyvärr upprepas: Det finns otaliga sätt att uttrycka sådan kritik utan att hemfalla åt fördomar och hat mot judar.
För många som protesterar mot Israels politik är detta inte heller ett problem, men överlappningarna mellan kritik och antisemitism har under det senaste året varit skrämmande vanliga. Enskilda judiska medborgare i Sverige kan vittna om hur de i skolor och på arbetsplatser får svara för staten Israels politik. Judiska artister har avbokats – förebärande säkerhetsskäl – och judiska konstnärer får stå till svars för saker de inte har med att göra.
Unga svenska judar som tidigare visat att de är stolta och glada över sitt judiska kulturarv vågar inte längre bära davidsstjärnan om halsen.
Ibland sker övertramp i debatten som grundas i ren okunskap, men i många fall tycks Israels agerande användas som ursäkt för att få lufta förakt och motvilja mot judar, gärna klätt i en ”antisionistisk” språkdräkt.
Konsekvenserna för den judiska minoriteten i Sverige är förfärliga. En fördjupad bild ges i en ny rapport från Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet.
En intervjustudie, av Mirjam Katzin och Pontus Rudberg, visar att svenska judar efter den 7 oktober upplever en mer varaktig känsla av otrygghet – både genom antisemitismen och en upplevd tolerans för denna i det svenska samhället.
Många söker sig bort från offentliga sammanhang, sluter sig inåt, begränsar sina liv. En del känner sig övergivna och svikna av svenska vänner, arbetskamrater och civilsamhället. Vissa är tveksamma till om man vill stanna i landet.
Tilliten till det svenska samhällets förmåga att skydda och försvara den judiska minoriteten har kraftigt försvagats
Tilliten till det svenska samhällets förmåga att skydda och försvara den judiska minoriteten har kraftigt försvagats, skriver forskarna.
Ett liknande mönster framträder i en annan delstudie. Isabella Pistone och Pontus Rudberg har undersökt hur en judisk ungdomsorganisations arbete med sociala medier påverkats. Antalet antisemitiska kommentarer på X och Instagram ökade markant efter 7 oktober. De ändrade även karaktär.
Förr hade kommentarerna oftare högerextrem prägel, nu förknippades fientligheten mot judar oftare med staten Israel. Den hatiska retoriken ledde till ökad försiktighet och självcensur bland ungdomarna.
Att många känner rädsla över att leva öppet som judar i Sverige är oacceptabelt. Att nu vända denna utveckling är en central uppgift, och ett gemensamt ansvar.
Det är bra att regeringen i höstens budget presenterar flera förslag för att motverka antisemitism, öka kunskaperna om Förintelsen och stärka judiskt liv i Sverige.
Det behövs också en bred uppslutning mot antisemitism, bland enskilda och från civilsamhället.
Vad vi inte behöver är en fortsatt politisk instrumentalisering av frågan, inte heller den selektiva antirasism som varit tydlig både inom delar av vänstern och högern.
Fotnot: Ulrika Knutson är journalist, författare och ordförande i Svenska Kommittén Mot Antisemitism, SKMA
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Svetsare och statsminister” av Stefan Löfven och Ulrika Knutson
LÄS MER:Det intressanta är inte om Richard Jomshof fälls
LÄS MER:Det går inte att blunda för det som sker i Gaza
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
