I dag hissades Sveriges flagga utanför Natos högkvarter i utkanten av Bryssel. Vädret var typiskt belgiskt – grått. För att skydda statsminister Ulf Kristersson, Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg och kronprinsessan Victoria från regnet höll man upp #WeAreNato-paraplyer över deras huvuden. Överbefälhavare Micael Bydén fick stå blöt vid sidan om.
Vår flagga fick platsen bredvid Turkiets. Logiskt då ordningen bestäms av alfabetet. Men ändå, lite stelt.
Men det är inte bara i Bryssel som den blågula symbolen har hissats. Runt om i Natos medlemsländer har vår flagga fått ta plats bland de andra.
En sådan plats är nordväst om Bryssel, framför Natos militärstrategiska högkvarter Shape i Casteau, där flaggornas placering länge varit av betydelse. Ordningen har nämligen ifrågasatts ett antal gånger. Redan 1959 klagade Turkiet över att deras flagga placerades sist. Lösningen blev till slut ett cirkulärt rotationssystem. Varje söndag vid midnatt flyttas flaggorna ett steg framåt, men ordningen är alltid densamma.
Eller för den delen, Erdogandockans stilla vajande från lyktstolpen framför Stockholm stadshus?
Där, 70 kilometer från Bryssel, kommer den svenska flaggan alltid ha Turkiet hack i häl.
Det får mig att tänka tillbaka på alla dagar som lett fram till Sveriges Nato-anslutning. För visst var flaggceremonin i Bryssel historisk, men vilka av de andra 659 dagarna kommer vi att minnas? Vilka händelser kommer verkligen att gå till historien?
Kommer vi att komma ihåg helgens ratificering i Washington? Den socialdemokratiska regeringens officiella ansökan? Vår egen riksdags godkännande av anslutningen? Den gemensamma presskonferensen med Finland? Den korniga livesändningen från omröstningen i Ungerns parlament? Eller den från Turkiets nationalförsamling?
Eller för den delen, Erdogandockans stilla vajande från lyktstolpen framför Stockholm stadshus? De många koranbränningarna? Terrorlagen? Utlämningarna? Den återupptagna vapenexporten? Turkiets sjupunktsprogram? Saker som alla känns så avlägsna en dag som denna.
Jag undrar hur historieskrivningen av detta kapitel kommer att se ut.
Och varje söndag vid midnatt i Casteau kommer vår svenska flagga ta ett steg framåt, tätt följt av Turkiet. Som en påminnelse om det inte helt smärtfria förloppet som lett fram till dagens ceremoni.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Kryddade CV:n visar att politikerna är som vi
LÄS MER:KD-bråket har gjort EU mer levande
LÄS MER:Vi måste börja prata om Turkiets människorättsbrott
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
