Maria Hymna Ramnehill: Verkligheten inte så enkel som kulturkrigarna vill tro

Det är talande för en tid som är så besatt av transpersoner, att även rationella och intelligenta människor tappar all mänsklig hänsyn så fort en person avviker från könsnormer. Hatstormen mot Imane Khelif handlar inte om sport, skriver Maria Hymna Ramnehill.

ANNONS

Redan innan OS-boxningen hade börjat vässade kulturkrigarna sina vapen. Kontroversen handlar inte om att OS innehåller tävlingar om vem som är bäst på att slåss. I stället handlar det om en av samtidens mest söndertröskade konflikter, som ofta får symbolisk tyngd inom idrott – nämligen kön och könsskillnad.

I centrum står två idrottskvinnor som växt upp och levt hela sina liv som kvinnor, algeriska Imane Khelif och taiwanesiska Lin Yu-ting. De blev båda diskvalificerade från VM av det internationella boxningsförbundet IBA, som har andra regler än organisationen World Boxing som bestämmer reglerna för OS.

När Imane Khelif på torsdagen vann sin första match, efter att motståndaren Angela Carini valde att avbryta, började debattörer som JK Rowling och Maya Forstater att kalla henne man och skriva om ”den nya mansrättsrörelsen”. Barry McGuigan, ordföranden för boxningsorganisationen PBA, skrev på twitter om ”män som blir kvinnor” för att få fördelar i sport.

ANNONS

Verkligheten är att kön på individnivå inte alltid är så enkelt som många vill tro.

Det är talande för en tid som är så besatt av transpersoner, att även rationella och intelligenta människor tappar all mänsklig hänsyn och blir blinda för nyanser så fort någon person avviker från könsnormer eller idealtypen för biologiskt kön.

Verkligheten är att kön på individnivå inte alltid är så enkelt som många vill tro. IBA skriver inte ut på sin hemsida varför boxarna diskvalificerades från VM, om det handlar om kromosomer eller testosteronnivåer. Olympiska Kommittén kallar beslutet godtyckligt och beklagar hetsen mot boxarna.

För Imane Khelif och Lin Yu-ting, precis som för den sydafrikanska 800-meterslöparen Caster Semenya, blir det oerhört smärtsamt att hånas och kallas män och fuskare.

Jag vet inte vilka regler och gränsdragningar som är vettiga att göra inom idrott i allmänhet, eller inom våldsamma sporter som boxning i synnerhet. Men jag vet att varken Imane Khelif eller Lin Yu-ting förtjänar det vidriga drev som nu riktas mot dem på twitter och i massmedier.

Det är samma obarmhärtiga ton som präglat debatten om transpersoner under de senaste åren, och det är en nyanslöshet som ingen av de inblandade förtjänar.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Vreden över OS-invigningen är gammal hederlig hbtq-fobi

LÄS MER:Ökningen av personer som transitionerar är något bra

LÄS MER:Den brittiska hysterin över transrättigheter sprider sig

Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS