Några av landets mest profilerade journalister lämnat sina tidningar – för att ta värvning på Handelsbanken. Fredrik Strage och Katrine Kielos lämnade DN. Anna Hedenmo lämnade SVT, Malin Ekman har lämnat Svenska dagbladet och även Aftonbladets Åsa Linderborg har anslutit sig till det bolag som sorterar under Handelsbanken men som utåt kallar sig EFN.
Det är en exceptionell utveckling som rör om i mediegrytan på ett sätt vi inte sett på decennier. Inte minst eftersom det talas om skyhöga löner och en bankchef som säger att chefredaktören inte “har någon budget” utan bara ska vara “en bra arbetsgivare”. Det har också skapat aggressioner: Dagens nyheters chefredaktör gav sina skribenter ett ultimatum – ingen som skriver för EFN kan skriva för DN. Varför? DN:s chefredaktör “betraktar inte det som oberoende journalistik”.
Men är det verkligen sant? För vad är oberoende journalistik? Frågan har inte bara aktualiserats av EFN, utan också av Joakim Lamotte. Eller av att nazister, i skydd av journalisttitlar, försöker begära ut handlingar om lärare. Eller av att lobbyister skapar granskningssajter för att driva igenom frågor som ett särskilt företag betalat dem för.
Vem som helst kan starta bolag och göra tidning
Att vara journalist är inte en skyddad titel, det är ett namn på de som en gång i tiden författade text på ett blad som trycktes upp i några tusental exemplar och såldes. I dag, när tryckpressen är bytt mot en mobiltelefon, finns det därför i viss mån fog att påstå att alla är journalister. Även om långtifrån alla försöker göra oberoende journalistik.
Och det gäller även “mediehus”.
Historiskt har det varit enkelt att förklara ett mediehus: Ett företag med många anställda som i huvudsak publicerar journalistik. Men Socialdemokraterna äger mediehuset AiP Media med sju anställda, och Sverigedemokraterna ägde fram till nyligen mediehuset Riks med samma agenda.
Andra skulle säga att det är associationsformen som avgör definitionen. Att journalistiken behöver stå på egna ben och vara lönsam genom ett aktiebolag. Men det är knappast en garanti. Vem som helst kan starta bolag och göra tidning. Någon skulle hävda att en stark ägare är nödvändigt, så det inte blir som för mediehuset Bulletin som först dammsög Sverige på högerskribenter, men kollapsade när ägarna var mer intresserade av att styra innehållet, än skapa struktur för fri journalistik.
Men inte heller en stark ägare är en garanti för oberoende journalistik. Se exempelvis Rupert Murdoch. Han äger dels Wall street journal, den mest respekterade tidningen i USA, och samtidigt landets mest polariserade tv-kanal: Fox news. Plus flera andra tidningar som historiskt sett inte dragit sig för att publicera lögner. Varför? För att de har hittat en betalande publik. Affären styr ibland journalistiken bort från oberoendet.
För oss svenskar är problemet nytt. I vårt nordiska hörn av världen har journalistik nästan alltid varit förknippat med oberoende. Nästan all journalistik har strävat efter att vara motvalls och granska makten, vem som än har den. Vi har också lagstiftning som gett medier extremt starkt skydd i domstol. Och så är vi fostrade i ett land med ett starkt public service, som trots att det finansieras via skattsedel har ett finurligt system med stiftelse som håller journalistiken i SVT och SR flera led bort politiken. Men något är på väg att hända, även i Sverige.
Nästan inga mediehus har tagit sig tiden att förklara vad deras journalistik är. Vad oberoende handlar om, hur pressetiska principer fungerar
Det började med de digitala, rasistiska medier som tog anekdoter om brottsliga utrikesfödda och sammanflätade dem till en bild av att invandraren var orsaken till alla problem. Sedan kom det enskilda personer som genom sociala medier påstod sig vara journalister och målade upp hur de agerade David mot olika typer av Goliat och ska de vinna behöver de en swish. Traditionella medier tog dem aldrig på allvar, utan förutsatte att publiken skulle förstå skillnaden. Men vilken skillnad då?
Häri ligger det största problemet. Nästan inga mediehus har tagit sig tiden att förklara vad deras journalistik är. Vad oberoende handlar om, hur pressetiska principer fungerar. Vad en publiceringsskada innebär. De flesta läsare uppfattar nog att tidningar publicerar information och i en tid där information finns i överflöd är det svårt att förstå poängen med en prenumeration. Andra kanske uppskattar granskningen, men vad säger att den inte skulle göras lika bra av killen med en Facebooksida? Eller ett mediehus som ägs av en bank.
Svaret är varken självklart eller svartvitt. Som hantverk handlar den oberoende journalistiken om att ta ett utgivaransvar för varje publicering. Och samtidigt ledsagas av viktiga principer i berättandet: Att båda sidor får komma till tals med sina bästa argument. Så skapas en balanserad bild, som hjälper läsaren förstå och själv ta ställning.
Men de traditionella mediehusen misslyckas många gånger själv att både förklara utgivaransvar och att arbeta utifrån sin princip. Läsaren ombeds hålla isär åsikter och nyheter, men möts ändå av en tidning vars första sidor inleds med politiska åsiktskolumner. Och för all del även kulturtexter friskrivs ofta från strävan om objektivitet. I en digital kontext blir det ännu mer förvirrande och i undersökningar framkommer hur även tidningens nyheter läses i ljuset av ledarsidornas politiska färg. Därför är det inte alltid enkelt att förstå skillnaden när nya aktörer kommer in, oavsett om de nya kallar sig EFN, Kvartal eller Riks. Varför skulle de klara uppdraget sämre?
Gamla drakar kan ryta och få uppmärksamhet när de nu pekar ut andra som mindre värda. Men ännu viktigare blir att renodla och förklara hur oberoende journalistik skiljer ut sig. Och framför allt paketera den på ett sätt som gör tydligt för publiken varför den är så oumbärlig att de också måste betala för den.
Fram tills man lyckas med det kommer nya hajar födas och cirkulera i väntan på att gamla drakar dör.
Läs fler texter i GP Kultur:
LÄS MER:”Likriktaren” DN kommer få ännu mer makt
LÄS MER:Är karismans dagar äntligen över?
LÄS MER:De vittnade om rasismen mot födande kvinnor
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
