Frankrikes president Emmanuel Macron har precis utnämnt sig själv till premiärminister. Eller nästan i alla fall. En yngre version av sig själv.
I tisdags utnämnde president Macron den 34-åriga utbildningsministern Gabriel Attal till premiärminister. Attal blir därmed den yngsta på posten någonsin.
Förutom att vara Macrons ungefär tio centimeter längre spegelbild med ett något bättre hårfäste, är de två politikerna även personlighetsmässiga kopior – ambitiösa, samlade, vältaliga och agnostiskt inställda till politik (“centrister”, alltså).
Attal blir Macrons fjärde premiärminister och efterträder Élisabeth Borne som, i linje med klassisk fransk tradition, blivit offrad i en rebranding efter det föregående årets två stora konflikter – en djupt impopulär pensionsreform och en migrationslag à la le Pen (förresten, visste ni att “Impopulär pensionsreform orsakar politiskt kaos” statistiskt sett är den vanligaste rubriken i fransk media?).
För att respektera grundlagen i Attals Frankrike gäller det att bära en lagom sekulärt kort kjol i klassrummet!
Attals karriär började i socialistpartiet, men han har genom åren förflyttat sig på det politiska spektrumet och befinner sig nu höger om Macron. Bakom sig har han flera skolreformer, däribland ett förbud mot flickor att bära abayas i skolan, det vill säga löst åtsittande klänningar som vanligtvis associeras med muslimer. Också långa kjolar har befunnit sig i riskzonen för Attals implementering av Frankrikes grundlagsfästa sekularism, “la laïcité”. För att respektera grundlagen i Attals Frankrike gäller det att bära en lagom sekulärt kort kjol i klassrummet!
Den nya premiärministern gör även historia genom att vara den första öppet homosexuella i rollen. Attal har tidigare varit tillsammans med den liberala Europaparlamentarikern Stéphane Séjourné, men paret tycks nyligen ha gått skilda vägar (för Séjournés del är vägen i fråga D932 mot Bryssel från Paris).
Planen med utnämningen är en typ av återfödelse för Macrons parti som för ett drygt år sedan passande nog bytte namn från “La République En Marche” till just “Renaissance”. Men det är inte bara en återfödelse av den ungdomlighet och energi som rörelsen “En Marche” hade i valet 2017 – det kan också innebära en faktisk reinkarnation av Macron som närmar sig mitten på sin sista mandatperiod.
I Frankrike är presidentskapet begränsat till två mandatperioder vilket innebär att Macron inte kommer kunna bli omvald i nästa val 2027. Men hans politiska centristtradition är inte över för det, utan kan leva vidare – kanske genom doppelgangern Attal?
Det är inte omöjligt att tänka sig att Attal aspirerar till Elyséepalatset och att han därmed kommer avgå från rollen som premiärminister innan valet för att själv kandidera till president. Det är då troligt att han kommer vilja differentiera sig från sin grånande spegelbild. Jag har därför lagt in en anteckning om “Eventuell beef mellan Macron och Attal” i min kalender för 2027.
Men frågan är om fransmännen är sugna på ännu mer Macron – även om denna version är tio centimeter längre och har något bättre hårfäste?
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Dramat Gunilla Persson vs Mauri är långt ifrån över
LÄS MER:EU-politiken 2024 bjuder på seriösa selfies och kallbad
LÄS MER:Linkedin är ett andrum bland internets svarta hål
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
