Lewi Pethrus förvarade ”Sion vises protokoll” i en mapp märkt ”Judefrågan”. Det är en av många graverande uppgifter om pingstledaren som framkommer i en Aftonbladet-artikel (26/6) av historikern Tomas Poletti Lundström och sociologen Markus Lundström.
Inom ramen för forskningsprojektet ”Frikyrkan och Förintelsen” har de gått igenom Pethrus bibliotek och papper – och det är ingen vacker bild av människosyn och politik som framkommer.
Det är oerhört viktigt, även om ni får ursäkta att jag inte tycker det är överraskande.
Uppgifterna kommer debatteras och bli politiskt slagträ. Det förra finns det fog för, det senare finns det orsak att höja ett varningens finger kring.
Pethrus, som grundade Kristdemokraterna, spred antisemitiska tankegångar som rättfärdigade det nazistiska maktövertagandet i Tyskland 1933. Han legitimerade förföljelser av judar (även om de beskrevs som fruktansvärda). Och Pethrus behöll sin Hitlervurm väldigt länge. Men i likhet med så många andra svenskar – och de hade varit ohyggligt många – tycks denna som forskarna visar ha dolts eller förvandlats efter kriget. Antagit annan språkdräkt, för att uttrycka det snällt.
1971, efter partiets bildande och några år före sin död, skrev Pethrus i Dagen att Sverige ”begår självmord”. Landets ”folkstam” riskerar utrotning eftersom aborter kompenserades med ”exceptionell stor invandring”.
Hur ska man 2024 handskas med ny information om eliter som varit nazister eller ”bara” antisemiter? Jag är rätt säker på att det första som kommer att hända är rallarsvingar mot Ebba Busch som i våras, på Kristdemokratiska 60-årsjubileum, hyllade Pethrus som en ”otrolig källa till inspiration”.
Hur grundläggande är detta för partiets värderingar?
Jag vill påstå att det är de röda trådarna som är intressantast. De som överlevde kanske inte i nätverk – sådana är mänskliga och dör ofta ut – men i ideologi och politik. Hur förändrades den? Hur kunde vi under så många decennier efter 1945 undvika uppgörelser med dem som spritt, gött och eldat på antisemitism? Hur gick den från ”rasfråga” till en ”kulturell” fråga?
Kanske om vi mer ägnat oss åt detta, att vi också fått syn på hur accepterad och omhuldad antisemitismen var i sin tid. Hur det var acceptans som gjorde att även pingströrelser – som hade anledning att frukta nazismen – och andra krafter kunde sprida den på sätt som underlättade att judarna fråntogs rättigheter, sågs som odjur och mördades.
Det är relevant i vår tid, när folk som ser sig som goda på andra vis än 1930-talets frikyrkliga sprider antisemitism.
Men det är också relevant för att informationen inte ska användas legitimerande av Sverigedemokraterna – det enda svenska parti som grundats av folk som legitimerade nazism långt efter det att kunskapen om Förintelsen var vida känd.
Sverigedemokraterna har gjort stor sak av att, ibland via rena falsarier, framställa andra partier med lika smutsig historisk buk som de själva (GP 6/8/18). Fallet Pethrus kan bli rejäl mumma om det får dem att framstå som ett normalt parti – i betydelsen att alla har lite loppor i den historiska pälsen.
Forskningen som framkommer, sprängstoff som glädjande nog tillgängliggörs så här brett, visar att pingströrelsen och Kristdemokraterna seriöst behöver bearbeta sin antisemitiska historia. Allra helst att de förstår den förvandling som rasismen gjorde under efterkrigstiden – vilket märks även i Pethrus språk – från ras till kultur. Och hur denna nu står att finna i deras egen politik. Hur grundläggande är detta för partiets värderingar?
Gör Kristdemokraterna inte detta – ställs inte frågor som besvaras med att göra upp med både historien och samtiden – då har de förstått lika lite av rasismens väsen som det andra svenska parti som grundades av antisemiter och Hitlervurmare.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Trumps väljare struntar i att han är en dömd brottsling
LÄS MER:Kristersson förstår inte vilket hot SD utgör
LÄS MER:Det som avslöjas här är mer än en rättsskandal
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
