Sofia Lilly Jönsson, aktuell med romanen ”Ett bortkastat liv”, menar att det råder en ofrisk stämning i den litterära offentligheten.
Sofia Lilly Jönsson, aktuell med romanen ”Ett bortkastat liv”, menar att det råder en ofrisk stämning i den litterära offentligheten. Bild: Rickard L. Eriksson

Mikaela Blomqvist: Sluta tjata om makt, börja tala om litteratur

I Aftonbladet anklagar Sofia Lilly Jönsson poddcasten Gästabudet för att vara del av ett kotteri som skadar det litterära samtalet. GP:s Mikaela Blomqvist, en av personerna bakom podden, är trött på utgångspunkten att ingen kan vara intresserad av litteratur på riktigt.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Vad innebär det att ha makt? Frågan har aldrig intresserat mig särskilt, så jag vänder mig till ordböckerna. Enligt dem är det att ha position och resurser att styra personer eller händelser. Med denna nya kunskap läser jag om Sofia Lilly Jönssons debattartikel i Aftonbladet kultur (24/6), vars ämne är just den makt jag och tre av mina vänner sägs ha i den svenska litteraturvärlden.

Centrum för texten är podcasten Gästabudet som jag driver tillsammans med författaren och kritikern Lyra Ekström Lindbäck. Vi kommer ut med ett avsnitt varannan måndag, där vi samtalar med en gäst om litteratur. Senast var det Stefan Lindberg, vars nya roman ”Viskarna” jag tycker mycket om.

ANNONS

Med honom talade vi om Vladimir Nabokov, Jorge Luis Borges och Per Gunnar Evander. På vilket sätt det skulle skada den litterära offentligheten har jag svårt att förstå. Det är dock vad Jönsson hävdar att vi gör. Hon påstår att det råder ”en ofrisk stämning”. Nu vill hon ändra på det genom att ”studera nätverket kring Gästabudet”.

Vad kommer hon fram till? Att vi verkar självsäkra, att vi har studerat på universitet, att vi umgås med och uppskattar varandra, att vi och våra gäster är unga – just det sistnämnda kan för övrigt diskuteras. Dessa bevis presenterar på sedvanligt konspiratoriskt vis, som vore allt vi gör blott ett medel för att tillskansa oss den där diffusa makten Jönsson är så upptagen av.

Den här typen av texter har varit vanliga på kultursidan på senare år. SvD publicerade en längre artikel så sent som i söndags (23/6) där reportern bland annat ifrågasatte att jag hade fått Expressens Björn Nilsson-pris. Det får man såklart göra, men jag skulle önska att en sådan diskussion utgick från mina texter och deras eventuella brister, snarare än från fantasier om min så kallade position.

Detsamma gäller för Sofia Lilly Jönsson. Om hon tycker sig se en stor likriktning hos mig och mina vänner hade hon väl kunnat ge exempel på det genom att citera sådant vi har skrivit? Det hade varit intressant att läsa även för mig, eftersom jag tvärtom upplever att jag och Lyra Ekström Lindbäck sällan är överens. Samtalen i Gästabudet ser jag som ett tillfälle att slipa mina argument, inte att ängsligt underordna mig de andras åsikter.

ANNONS

Jag har skrivit kritik i dagspressen i 16 år och hade jag styrt över den svenska litteraturvärlden hade den sett radikalt annorlunda ut.

Det ledsamma med sådana här texter är att deras självklara – och därför aldrig uttalade – utgångspunkt är att ingen kan vara intresserad av litteratur på riktigt. Ur ett sådan perspektiv blir recensioner och essäer ett sätt att tillskansa sig makt. Över vem och över vad? Det vet jag inte. Jag har skrivit kritik i dagspressen i 16 år och hade jag styrt över den svenska litteraturvärlden hade den sett radikalt annorlunda ut.

Fast det har jag nu inga ambitioner att göra. Vad jag däremot vill göra är att läsa, skriva och samtala om litteratur. Att vara utbildad i ämnet eller ha vänner att diskutera med kan knappast ses som ett hinder för det. Och Gästabudet är såklart inte det enda sammanhang jag ingår i. Till exempel arbetar jag också med tidskriften Arche.

Litteraturen är på sätt och vis ett rättvist fält. Den som skriver visar oundvikligen upp både sina förmågor och sina svagheter. Att Lyra Ekström Lindbäck pekade ut flera sådana när hon i våras recenserade (Expressen, 12/3) Jönssons debutroman ”Ett bortkastat liv” borde Jönsson nog ha nämnt i sin text.

Skriva gör man hur som helst på egen hand: ”Varje människa är egendomlig och kallad att verka i kraft av sin egendomlighet, men hon måste tycka om sin egendomlighet.” Denna mening ur Kafkas dagbok håller jag för fullkomligt sann.

ANNONS

Med den vill jag rikta en stilla vädjan till Sofia Lily Jönsson med flera att sluta tjata om makt och börja tala om litteratur. Bäst argument vinner! – som kritikern Tomas Forser sa till mig och de andra studenterna när jag läste en kurs i kritik för honom för väldigt längesedan.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Sluta göra dålig smak till en fråga om kön

LÄS MER:Konsten kan visa oss hur illa ute vi faktiskt är

LÄS MER:Vi vet fortfarande inte vad autistiskt skrivande är

Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS