Den svenska förläggaren Gui Minhai har varit frihetsberövad i Kina sedan oktober 2015 då han kidnappades i Thailand. Läget ser mörkt ut – inga livstecken har setts till på över fyra år. Men det fanns en mer hoppfull tid då han fick röra sig på gatorna i Kina och träffa svenska företrädare. Den fick ett dramatiskt slut i januari 2018 när förläggaren släpades av ett tåg på väg från Shanghai till Peking av civilklädd kinesisk myndighetspersonal, inför ögonen på svenska diplomater.
Gui Minhai var själv övertygad om att han inte var fri att resa inför den ödesdigra färden 2018, enligt det som framkommer i min bok ”Draken”. Dåvarande kabinettssekreteraren Annika Söder (S) berättar dock att den dåvarande kinesiska ambassadören i Sverige, Gui Congyou, personligen hade försäkrat henne om att förläggaren fick resa utomlands.
– Ambassadören sa vid ett flertal tillfällen att han är nu en fri man, säger hon i boken.
Resan till Peking för att träffa en svensk läkare blev ”ett test” för att se om detta stämde. Det slog katastrofalt fel.
Efter det nya gripandet anklagades Gui Minhai för nya – betydligt mer allvarliga – brott: att ha lämnat statshemligheter till främmande makt och att ha försökt fly. Något som ledde fram till att han senare dömdes till 10 års fängelse. Det gick också hastigt utför i Sveriges relation med Kina efter händelsen.
Kommissionen pekar på svenska myndigheters bristfälliga kunskaper om Kina.
Granskningskommissionen har nu släppt en rapport om svenska myndigheters agerande i fallen med Gui Minhai och Dawit Isaak. I rapporten konstaterar man att utrikesförvaltningen inte räknade med risken att Gui Minhai skulle kunna gripas på tåget, trots att det fanns tydliga tecken på att han egentligen inte var fri. Han hade alltså inte heller själv trott på detta.
Utrikesförvaltningen övervägde inte heller möjligheten att använda en ambassadbil, som hade varit skyddad av Wienkonventionen, för resan.
”Eftersom det inte hade kunnat säkerställas att Gui Minhai var fri att resa anser kommissionen att alternativet att välja tågarrangemanget åtminstone borde ha föregåtts av en väl underbyggd riskbedömning”, skriver kommissionen i sin rapport.
Låter det bekant?
Just avsaknaden av riskbedömning var också en av de främsta kritikpunkterna mot det som hände nästan exakt ett år senare – dåvarande ambassadör Anna Lindstedts möten på hotellet Sheraton i Stockholm, när hon sammanförde affärsmän och Gui Minhais dotter i vad som mycket tyder på var en kinesisk påverkansoperation. Detta trots att ingen egentligen visste vilka de var eller hur de skulle kunna bidra till förläggarens frigivning. Istället blev dottern uppmanad att sluta kritisera Kina – tvärtemot Sveriges officiella politik på området.
Att det funnits ett engagemang i frågan är tydligt, även om det också riktas kritik mot att man inte inledningsvis agerade mer kraftfullt. Däremot pekar kommissionen på svenska myndigheters bristfälliga kunskaper om Kina. Man har inte haft kompetens att ifrågasätta stormaktens agerande utifrån den kinesiska lagstiftningen. Dessutom har man inte anlitat rättslig expertis för att råda bot på detta.
”Kommissionen anser att detta är brister som kan ha inneburit att man kan ha gått miste om möjligheter att förbättra Gui Minhais situation.”
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Publicister ifrågasätter UD:s strategi om Isaak
LÄS MER:Nya avtalet med Turkiet väcker stor oro bland exiljournalister
LÄS MER:Dawit Isaak har varit fängslad i 250 månader
LÄS MER:Ryske artisten Evgeny Fedorov sökte asyl i Göteborg – ska utvisas
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
