Det senaste decenniet gick yttrandefrihet från att vara en demokratisk rättighet till ett verktyg mot andra rättigheter såsom religionsfrihet, asylrätt och sexuella rättigheter. I dag mobiliseras akademisk frihet på samma vis. I stället för att skydda forskare och undervisare undan censur och hot värnar dagens akademiska frihetsivrare om rätten att inte betrakta idéer och teorier om samtida och historiskt våld som legitima källor till kunskap. När hoten om till censur nu lyfts vet vi därför att det egentligen handlar den reaktionära högerns krampaktiga grepp om visselpipan.
Det senaste årets demonstrationer och statyvältningar har visat på ett växande internationellt motstånd till statligt våldsmonopol, kolonialism och materiella orättvisor. Denna rörelse nådde Danmark skedde samtidigt med ett sent #metoo, vilket Marianne Stidsen, ledamot för Det danske akademi, då liknade med nazism. (Berlingske 5/10) Flera ledamöter lämnade i protest mot Stidsen, men hennes ord står fast. Men i andra fall har #metoo istället bara blivit täckmantel för en fortgående rasism, som när statsminister Mette Frederiksen i oktober ville skydda danska kvinnor från unga invandrarmän. (Folketinget 6/10)
Här tar extremhögern chansen: dekoloniala aktioner, genusforskning, feminism, kapitalkritik och antirasism ska bort.
LÄS MER:Recension: Jag anklagar - De intellektuellas historia
I Frankrike restes samtidigt stora protester mot president Macrons föreslagna säkerhetslag, som förbjuder befolkningen att fotografera poliser i tjänst. I februari gick landets utbildningsminister Féderique Vidal ut med att ”islam-vänstern” hotar de franska universiteten och ska bort därifrån. (Le Monde 16/2) Denna begreppskonstruktion påminner om ett motsvarande hopkok av konstruerade hotbilder för hundra år sedan: ”judebolsjevismen”. Dagens islamofobiska variant för oss tillbaks till Algeriets frigörelsekrig och den ”arabofobi” som då växte i Frankrike, påminner historikern Jean-Baptiste Fressoz på det franska universitetet Paris VIII i ett mailutskick(25/3).
Också i Danmark tystas det koloniala förflutna. Efter att en kungabyst på Köpenhamns Det kongelige danske kunstakademi i november sänktes i hamnen av en åtalad och nu sparkad professor tillsammans med några anonyma konstnärer beskrev kulturminister Joy Mogensen konstens ”akademisering” som ett misstag (Jyllands-Posten 20/2). Hon åsyftar den postkoloniala teori som i dag präglar delar av samtidskonsten, och konstaktionen i fråga.
Här tar extremhögern chansen: dekoloniala aktioner, genusforskning, feminism, kapitalkritik och antirasism ska bort. Dansk folkepartis Morten Messerschmidt och Liberal alliances Henrik Dahl samlar allt detta under kategorin ”antividenskab”. Med paraplybegreppet ”social justice theory,” som de själva inte gids översätta, attackerar duon ett forskningsfält som ”arbejder på at ødelægge humaniora og samfundsvidenskab” genom ”falsifikation” (Berlingske 12/3). Argumenten är urusla, vilket efterföljande debatt också visat. Men trollen har redan vaknat.
I februari gick landets utbildningsminister Féderique Vidal ut med att ”islam-vänstern” hotar de franska universiteten och ska bort därifrån.
LÄS MER:Kulturens frihet har blivit kontroversiell
I Sverige är det parlamentariska trycket annorlunda fördelat. Medan moderater som Kristina Axén Olin och Douglas Thor utan genmäle har varnat för universitetens ideologiska drift ”åt vänster”, är det först när Storbritanniens statliga granskning ”Higher education: free speech and academic freedom” når landet som det tar fart. Den brittiska granskningen är uppenbart reaktionär, och givetvis tajmad med Brexit. Som Clara Sandelid understryker i Aftonbladet visar studien onyanserat hur högerforskare upplever direkt eller indirekt censur(23/4).
Att den svenska tidskriften Axess nu anammat detta perspektiv är oroväckande. I ett specialnummer på temat skriver forskare från landets alla lärosäten om ideologi som demokratins hot, där ”trygga rum” kontrasteras mot den ”frihet” som försvaras, utan att själva diskutera den internationella utveckling som de nu gör sig till en del av.
Till skillnad från våra europeiska grannländer står det svenska utbildningsväsendet ännu förhållandevis autonomt gentemot statliga riktlinjer eller oppositionella slagfält – troligtvis till följd av de senaste decenniernas privatiseringar. Samtidigt tycks forskare på landets universitet nu förbereda en kontrarevolution på egen hand. Det är alltså personalen som mobiliserar sig mot studenterna. Ett omvänt 1968?
Samtidigt tycks forskare på landets universitet nu förbereda en kontrarevolution på egen hand.
LÄS MER:Papperstidningar oroliga efter förslag om slopat presstöd
Av den ekokammare som vi nu ser i dagspressen är Lundaprofessorn Inger Enkvists inlägg i SvD ett tydligt exempel på hur denna rörelse ikläds ett hotat fackligt arbete(18/4). För Enkvist ligger hotet i ”aktivismen”, som hon menar att regeringens nyligen fastlagda proposition ”Forskning, frihet, framtiden – kunskap och innovation för Sverige” inte beaktar.
Men fastän dessa argument formuleras inom den akademiska ”frihetens” ramar och talar i ”vetenskapens” namn är det viktigt att se upp. Förutom att våra grannländers motsvarande diskussioner är så uppenbart parlamentariskt och oppositionellt drivna, har den fria tanke som dessa forskare vill förvara mot ”aktivism” och ”ideologi” själva sitt fundament i rasismens och sexismens konstruktioner.
Humaniora kommer alltid att betingas av sin sociala och historiska kontext, under upplysningstiden så väl som i dag. Att kritiskt granska detta är fältets och med det den liberala demokratins sista chans till överlevnad. Om det nu faktiskt är vad vi vill försvara. Men ser vi till dessa nya ”akademiska frihetens” förkämpar är det uppenbart att de är ute efter något helt annat.
LÄS MER:Recension: ”Adopterad” av Tobias Hübinette
Frida Sandström är konstkritiker, redaktör för Paletten och doktorand i Modern kultur vid Köpenhamns universitet.
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
