Skärmförbud för barn efter klockan 23.00? Ugh. Det skulle säkert bli trist och tråkigt och.. och… alldeles, alldeles underbart.
I helgen presenterade Liberalerna ett förslag om att införa barnlås på sociala medier, spel och streamingtjänster från klockan 23 på vardagar (Ekot 3/3). Hur det ska implementeras rent praktiskt vill man låta ett expertråd utreda.
Förslaget har oundvikligen följts av både kritik och hån. Susanna Kierkegaard kallade det för “klåfingrig moralism” i Aftonbladet, och på X anklagades utspelet för att i grund och botten vara illiberalt.
Men oavsett vad man ideologiskt tycker om att stoppa barns skärmtid, kommer den folkpartistiska fantasin såklart aldrig att genomföras. Om något är det en politisk kommunikationsinsats, precis som Viktor Barth-Kron skriver i Expressen. Liberalerna vill med förslaget befästa bilden av sig själva som partiet mot skärmar och för skolan, böcker och annat gott. Om det går att implementera är sekundärt.
Men bortom det politiska spelet väckte utspelet något hos mig – en längtan efter att staten ska rycka mobilen ur min hand vid läggdags och därmed åter ge mig balans i livet.
Det är ungefär två månader kvar tills min hjärna är färdigutvecklad. Vid 25-årsåldern ska nämligen det prefrontala cortexet ha jäst klart. Självklart hoppas jag på en slutspurt med exponentiell förbättring av mina kognitiva förmågor, men i nuläget pekar allt på att det inte kommer hända så mycket mer. Och det är synd.
Jag hade en vag förhoppning om att mitt oändliga domedagsskrollande skulle ta slut dagen då den konsekvenstänkande delen av min hjärna blev klar. Men nej. Det tycks som att jag kommer behöva fatta beslutet att lägga ner mobilen vid läggtid som en autonom, vuxen individ.
Jag är personligen för vilken auktoritär förordning som helst som kan stoppa denna kognitiva nedmontering.
Därför blev jag såklart besviken över att Liberalerna inte hade varit mer ambitiösa och föreslagit att regleringen även skulle tillämpas på vuxna. För jag tror varken min egen självkontroll eller de amerikanska techjättarnas altruistiska självreglering kan förhindra min pågående brain rot.
Fenomenet brain rot, eller hjärnförruttning, är en icke-klinisk diagnos som uppstår till följd av att vara kroniskt online. Symtom på hjärnförruttning är att man enbart uttrycker sina känslor och tankar i olika memeformat. Att man talar ett sorts flytande självrefererande internetlingo och tappar referenser i den verkliga världen för att låta dem ersättas med olika Tiktok-ljud.
Jag är personligen för vilken auktoritär förordning som helst som kan stoppa denna kognitiva nedmontering.
Nyligen infördes nya hårda begränsningar av skärmtid för unga i Kina. De kinesiska mobilerna kommer att behöva erbjuda ett barnläge med anpassat innehåll och tidsbegränsningar. 40 minuter skärmtid för barn under åtta år. Två timmar för äldre ungdomar. Nyheten gjorde mig sugen på att klicka mig in på Momondo och söka efter det billigaste möjliga enkelbiljetten till Guangzhou Baiyun International Airport.
Men som tidigare nämnt pekar inget på att Liberalerna skulle lyckas genomföra ett Kinainspirerat skärmförbud. Därför blickar jag desperat ut mot överstatliga lösningar.
2022 fick EU igenom Digital Services Act (DSA), en enormt omfattande lagstiftning som tvingar techplattformarna att vara mer transparenta och ansvarstagande. Ett viktigt steg för techreglering. Tyvärr nämner förordningen inget om mobilförbud vid läggtid. Kan det vara dags för kommissionen att föreslå en lagskärpning?
Alla vi hjärnförruttnade väntar.
Men tills dess domedagsskrollar vi vidare.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Kryddade CV:n visar att politikerna är som vi
LÄS MER:Kylie Jenner visar att skönhetsfusk inte lönar sig
LÄS MER:KD-bråket har gjort EU mer levande
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
